Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dicksons hamn - Diclytra, bot. Se Dicentra. - Dicotyledoneae - Dicotyles, zool. Se Mysksvin. - Dicta, Lat., yttranden. Se Dictum. - Dictamnus - Dictator, titel på vissa slags öfverhetspersoner i äldre och nyare tider. Se Diktator. - Dictionnaire, ordbok, Fr. Se Diktionär. - Dictum - Dictyonema - Dictyophyllum - Didaktik - Didascalia - Didelphys, zool. Se Pungrotta. - Diderot, Denis, fransk skriftställare och filosof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
storartade understödjande af de svenska arktiska
expeditionerna, är i vanliga fall tillgänglig
under Augusti och en del af September samt anses
af Nordenskiöld bestämd att i framtiden blifva en
hufvudexportort för Sibiriens produkter. H. S.
Diclytra, bot. Se Dicentra.
Dicotyledoneae (af Grek. dikotyledon, af
dis, två gånger, och kotyle, sugvårta), de
tvåhjertbladiga växterna, bot., bilda en af de båda
hufvudafdelningarna inom den stora fanerogamgruppen
Angiospermeae. Såsom embryo hafva de allra flesta
bland dessa växter två hjertblad; undantag äro
slägtena Pinguicula och Ficaria, som hafva endast
ett, och Pyrolaceae samt en del parasitiska växter,
hos hvilka hjertblad helt och hållet saknas. Den
fullt utvecklade växten eger oftast en kraftigt
utbildad pålrot. Stammen har öppna, (på tvärsnittet)
i en krets ordnade kärlknippor. Hos de fleråriga
arterna utvecklas årsringar. Stammens förgrening
är i allmänhet mycket rik. Örtbladen äro nästan
alltid grenigt nerviga och hafva oftast mer eller
mindre inskuren bladkant (äro greniga). Blommorna
ega i de flesta fall två slags hylleblad, nämligen
foder- och kronblad. Antalet foder-, kron- och
ståndareblad är oftast 5 eller en mångfald af 5,
mera sällan 4. Pistillbladens antal är deremot
oftast ett annat. – Dikotyledonerna, till hvilka de
högsta växtformerna höra, omfatta i det hela ungefär
5/6 af angiospermerna. I Skandinavien och andra
nordliga land är dock deras relativa antal betydligt
mindre. Antalet dikotyledona arter är här nämligen
1,125, hvaremot antalet monokotyledona uppgår till
414. (Jfr Monocotyledoneae.) V. W.
Dicotyles, zool. Se Mysksvin.
Dicta, Lat, yttranden. Se. Dictum.
Dictamnus L., bot. och farmak., växtslägte
af nat. fam. Rutaceae, kl. Decandria L.,
ordn. Monogynia. Dit hör blott en enda art, D. albus
L., diptam, en vacker, ända till 3 f. (nära 1
m.) hög ört, hvilken ofta odlas som prydnadsväxt i
trädgårdar; vild finnes den i södra och mellersta
Europa samt i Asien. Bladen äro parbladiga, blommorna
hvita eller röda, tämligen stora och sittande
i stjelkens spets, der de bilda vackra, långa,
uppräta klasar. I körtlar, hvilka till stor mängd
förekomma på stam och blad samt i blomställningen,
innehåller växten en eterisk olja, som gifver
den en starkt aromatisk lukt. Under varma och ljusa
sommarqvällar afdunstar denna olja i sådan mängd, att
man stundom kan antända den utströmmande gasen. Roten,
radix Dictamni albi 1. Fraxinellae, förekommer i
cylindriska, olikstora, fingertjocka stycken, med
smutsigt hvit eller svagt gulaktig bark, som lätt
aflossas från den fasta, hvitaktiga veden. Den
friska roten har en stark, vidrig lukt och skarp,
aromatisk smak; den torra deremot föga lukt och en
slemmigt bitter smak. Under medeltiden var denna rot
ett högeligen berömdt läkemedel, hvilket i synnerhet
prisades som verksamt mot förgiftningar. I Sverige
var den officinel, tills nuvarande farmakopé blef
gällande (1870), och i andra land nyttjas den stundom
ännu mot hvarjehanda sjukdomar, mest mot epilepsi
(fallandesot). Det af Sloet van Oldbruitenburg
utbasunade hemliga medlet mot nämnda sjukdom bestod af
ifrågavarande rot. De späda bladen användas i Sibirien
såsom ett förträffligt te-surrogat. Ldt. O. T. S.
Dictator, titel på vissa slags överhetspersoner i
äldre och nyare tider. Se Diktator.
Dictionnaire [diksiånär], ordbok, Fr. Se Diktionär.
Dictum, plur. dicta, Lat. (af dicere, säga),
utsago, yttrande, skriftställe. – Dictum classicum
(plur. dicta classica), märkligt yttrande (af en
klassisk författare). – Dictum probans (plur. dicta
probantia), bevisställe (i en skrift).
Dictyonema (af Grek. diktyon, nät, och nema,
tråd), paleont., graptolitslägte med nätlikt
förgrenadt polyparium. De cellbärande grenarna
utgå i radierande riktning från en gemensam punkt
och förbindas med hvarandra genom tvärbjelkar, som
ej bära celler. Slägtet D. förekommer i synnerhet i
primordialzonens yngsta lager. Så t. ex. är den allra
öfversta delen af alunskiffern i flere af Sveriges
landskap, fylld med D. flabelliforme Eichw. och
har deraf fått namnet dictyonema-skiffer. Ehuru i
allmänhet af ringa mäktighet, har denna skiffer en
stor utbredning: den påträffas i Ryssland, Norge,
England och Belgien. Arter af D. förekomma, om också
mera sparsamt, äfven i yngre lager, t. o. m., efter
hvad det uppgifves, i devoniska formationen. Jfr
Graptoliter. G. L.
Dictyophyllum Lindley, paleont., ett inom de mesozoiska
bildningarna förekommande fossilt ormbunkslägte,
som tyckes hafva nått sin betydligaste utveckling
under den raetiska perioden. Det största antalet
arter äro funna inom Skånes kolförande bildningar,
och genom dem har växtens byggnad blifvit ganska
fullständigt känd. D. hade en horisontalt krypande,
underjordisk, dikotomiskt förgrenad stam – 0,5–1 tum
(1,5–3 centim.) i diameter –, som från sin öfre sida
uppsände de raka, långa, 0,25 tum (0,75 centim.) breda,
bladstjelkarna, hvilka i spetsen uppburo det
handformigt delade, solfjäderformiga bladet. Dettas
flikar, stundom ända till alnslånga, äro nätådriga,
och nerverna bilda slutna nervmaskor af flere
ordningar, hvarigenom en stor likhet uppkommer med
dikotyledona växters blad, med hvilka ifrågavarande
ormbunkar också i början förvexlades. Sporangierna
hafva en ledad ring och betäcka hela undersidan af
bladet. A. G. N.
Didaktik (Grek. didaktike, näml. tekne,
"lärokonst", af didaskein, undervisa), pedag.,
undervisningskonst. Jfr Metodik. – Didaktisk
(Grek. didaktikos), undervisande, lärorik. – Didaktisk
poesi. Se Lärodikt.
Didascalia, Lat. (Grek. didaskalia, af didaskalos,
lärare), undervisning. 1. Den undervisning, som de
dramatiske författarna i Grekland (särskildt Athen)
meddelade de skådespelare, hvilka blifvit utsedda till
att uppföra deras stycken. – 2. Sjelfva uppförandet
af skådespelen eller den sceniska täflan mellan flere
(vanligen tre) författare. – 3. En tafla, hvarpå alla
omständigheterna vid en sådan täflan voro inristade.
Didelphys, zool. Se Pungrotta.
Diderot [didörå], Denis, fransk skriftställare
och filosof, föddes d. 5 Okt. 1713 i Langres
(depart. Haute-Marne), der hans fader var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
