- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 3. Capitulum - Duplikant /
1169-1170

(1880) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Didron, Adolphe Napoléon, fransk arkeolog - Didus, zool. Se Dronten. - Didym - Didyma - Didymaeus - Didymograptus, paleont. Se Graptoliter. - Didymus, alexandrinsk grammatiker - Didymus den blinde - Didymus, Gabriel - Didynamia - Die - Diebitsch Sabalkanski, Hans Karl Friedrich Anton von, grefve, rysk fältmarskalk - Dieces - Diecist - Diecmann, Johann, tysk prest

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Af hans öfriga arbeten må nämnas: Iconographie
chrétienne grecque et latine
(tillsammans med Durand;
1845) och Manuel des oeuvres de bronze et d’orfévrerie
du moyen-âge
(1859).

Didus, zool. Se Dronten.

Didym, kem., ett af Mosander 1842 upptäckt metalliskt
grundämne, tillhörande jordmetallerna. (Namnet är
bildadt af Grek. didymos, tvilling, med afseende
derpå att didym nästan alltid åtföljes af lantan,
hvarifrån det endast med största svårighet kan
skiljas.) Didym finnes såsom beståndsdel i flere
sällsynta mineral, i synnerhet i silikat: gadolinit,
cerit, ortit m. fl. Metallen, som erhållits genom
elektrisk sönderdelning af didymklorid, är hvit med
dragning åt gult, smälter vid ljus rödglödgning och
har 6,54 eg. vigt. I fuktig luft öfverdrages den med
en gulaktig oxidhinna, och vid upphettning i luft
förbrinner den med glänsande ljusfenomen. Didym är
ett treatomigt (eller, såsom sexatomig dubbelatom
uppträdande, fyratomigt) grundämne, hvars atomvigt,
som tecknas Di, är 147 (H = 1). Det gifver med
syre didymoxid, Di2 O3 – ett gråblått pulver, som
lätt löses af syror, hvarvid vackert rödvioletta
salter bildas. Dessa senare utmärkas deraf att de
gifva ett särdeles intensivt och kännetecknande
absorptionsspektrum. Upphettas didymoxid i luft
eller syrgas, upptager den ej fullt 1 proc. syre och
färgas dervid mörkbrun af s. k. didymsuperoxid, hvars
sammansättning ej motsvaras af någon antaglig formel.
P. T. C.

Didyma, i forntiden en jonisk ort på Milets
område, 18–20 stadier (ett stadion = 185 meter) från
hamnstaden Panormos, dit en med sfinxer och statyer
smyckad väg ledde. Apollo (som efter D. kallades
Didymaeus) hade der en urgammal helgedom och ett
orakel, som, näst det delfiska, var det mest frejdade
i hela Grekland. Templet förstördes af perserna
494 f. Kr., men började snart återuppbyggas med en
ofantlig prakt, så att det, ehuru aldrig fullbordadt,
blef nästan lika ryktbart som templen i Eleusis och
Efesus. Ännu på kejsar Juliani tid gaf oraklet svar.

Didymaeus (Grek. Didymaios), Grek. och
Rom. mytol., binamn på Apollo. Jfr Didyma.

Didymograptus, paleont. Se Graptoliter.

Didymus (Grek. -os), alexandrinsk grammatiker på
Augusti tid, lär hafva författat 3,500 skrifter,
hvilka hufvudsakligen innehålla studier öfver de
grekiske talarnas och skaldernas arbeten. Vigtigast
äro hans "scholier" till Homeros, af hvilka utdrag
ännu finnas i behåll.

Didymus den blinde, en af den äldsta kyrkans lärdaste
och kunskapsrikaste kyrkolärare, föddes 308 l. 309 i
Alexandria och förlorade redan i sitt femte år sin
syn, hvilket dock ej hindrade honom att förvärfva
sig en för hans tid ovanligt hög vetenskaplig
bildning. Under nära nog ett halft århundrade
verkade han som föreståndare för den berömda
kateketskolan i Alexandria. Hieronymus, Rufinus,
Palladius och Isidorus af Pelusium m. fl. voro
hans lärjungar. D. var jämväl en utomordentligt
produktiv skriftställare. Bland dem af hans arbeten,
som ännu finnas i behåll, torde "Tre böcker om
treenigheten" och skriften "Om den helige ande" vara
de förnämsta. Död 395. J. H. B.

Didymus, Gabriel, en af den lutherska reformationens
förste främjare i Tyskland, föddes 1487 i Joachimsthal
i Böhmen, uppträdde, såsom predikant i Wittenberg,
med stor häftighet mot privatmässorna och mot allt
slags sakramentstillbedjan. Under någon tid gjorde han
ock gemensam sak med bildstormaren Karlstadt och de
s. k. Zwickau-profeterna, men sansade sig efter hand
och fick på Luthers rekommendation 1522 anställning
som predikant i Altenburg, hvilken befattning han dock
snart utbytte mot pastorsbeställningen i Torgau. Till
följd af sitt motstånd mot Leipzig-interim afsattes
han 1549 af Moritz af Sachsen. Död som privatman 1558.
J. H. B.

Didynamia (af Grek. dis, två gånger, och dynamis,
kraft, makt), bot., fjortonde klassen i Linnés
sexualsystem. Dit höra de växter med tvåkönade
blommor, som hafva två längre och två kortare
ståndare i hvarje blomma. Klassen är indelad i tvänne
ordningar: Gymnospermia och Angiospermia. Växter af
denna klass kallas didynamister och deras ståndare
didynama ("tvåväldiga"). De flesta läppblomstriga
växter (Labiatae) äro didynamister.

Die [di], stad i franska depart. Drôme
(Dauphiné). Omkr. 4,000 innev. Under den
gallo-romerska tiden var D. en vigtig ort, helgad åt
Cybele (Dea). Deraf stadens namn. Före nantesiska
ediktets återkallande funnos der en mängd fabriker
och en välmående protestantisk befolkning. Ännu är
staden öfvervägande protestantisk. D. var fordom
hufvudort i landskapet Diois.

Diebitsch Sabalkanski [di-], Hans Karl
Friedrich Anton von,
grefve, rysk fältmarskalk,
f. 1785 i Breslau, följde 1801 sin fader (som blef
rysk generalmajor) till Ryssland och inträdde der
som officer vid gardet, med hvilket han deltog
i krigen mot Napoleon I. 1812, under hvilket år
han blef general, tillhörde han Wittgensteins
stab. Det var hufvudsakligen D., som skötte de
underhandlingar, hvilka ledde derhän att general York
med den preussiska kåren öfvergick till Napoleons
fiender. Sedermera deltog han äfven i fälttågen
1813 och 1814. D. blef snart tsar Alexander I:s
ständige följeslagare och öfverhopades af honom med
utmärkelser. 1828 fick han högsta befälet i kriget
mot Turkiet. Efter Varnas fall öfversteg han Balkan
samt hotade 1829 Adrianopel, hvarigenom kriget
slutades. Han blef derefter fältmarskalk och fick
hedersnamnet Sabalkanski ("Balkanöfvergångaren"). Vid
Polens resning 1830 fick han högsta befälet mot
polackerna, men vann under detta krig ej några
lagrar. Han dog af kolera i Pultusk d. 10 Juni 1831,
då Paskievitsch redan var på väg för att aflösa honom
i befälet. C. O. N.

Dieces 1. Dioeces (af Grek. dioikesis,
förvaltningsområde), kyrkligt förvaltningsområde. Se
Biskop.

Diecist, bot., växt med han- och honblommor på olika
stånd. Se Dikliner och Dioecia.

Diecmann [dik-], Johann, tysk prest, f. 1647, d. 1720,
blef 1674 rektor vid Gymnasium illustre i Stade och
1683 generalsuperintendent i hertigdömena Bremen
och Verden. 1712–15, under kriget mellan Sverige och
Danmark, var D.,


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:22:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfac/0591.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free