Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Diecmann, Johann, tysk prest - Diedenhofe, krets och stad i tyska rikslandet Elsass-Lothringen. Se Thionville. - Diefenbach, Lorenz, tysk språkforskare - Dieffenbach, Johann Friedrich, tysk kirurg - Diego Garcia - Diego Rodriguez, en af Mascarenhasöarna. Se Rodriguez. - Diel, August Friedrich Adrian, tysk pomolog - Dielektrisk - Dielmann, Jakob Friedrich, tysk genremålare - Dielytra, bot. Se Dicentra. - Diemar, Ernst Hartmann, baron von D., tysk diplomat och krigare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som i det längsta höll fast vid det svenska väldet
öfver hertigdömena, utan ämbete, men han återfick sin
befattning af den hannoverska regeringen. Han var
en lärd man. Vid sin död hade han Hrabanus Maurus’
glossarium tryckfärdigt (en del utgafs 1721). D. var
en stor vän af Johann Arndts uppfattning af
kristendomen och skref ett företal till hans "Sanna
kristendom".
Diedenhofen [did-], krets och stad i tyska rikslandet
Elsass-Lothringen. Se Thionville.
Diefenbach [dif-], Lorenz, tysk språkforskare, f. 1806
i storhertigdömet Hessen-Darmstadt, deltog 1848 i
det s. k. vorparlamentet i Frankfurt och anställdes
1865 som stadsbibliotekarie i Frankfurt. De mest
betydande af hans språkvetenskapliga verk äro:
Ueber leben, geschichte und sprache (1835), Ueber
die romanischen schriftsprachen (1837), Celtica
(1839–42), Vergleichendes wörterbuch der gothischen
sprache (1846–51), Origines europeae (1861) samt
Hoch- und niederdeutsches wörterbuch (1874 o. f.,
i förening med E. Wülcker). 1864 utgaf han Vorschule
der völkerkunde und der bildungsgeschichte samt 1877
Die Volksstämme der europäischen Türkei. D. har
äfven offentliggjort en mängd romaner, noveller,
lyriska dikter, politiska uppsatser m. m.
Dieffenbach [dif-], Johann Friedrich, tysk kirurg,
f. 1794 i Königsberg, d. 1847 som professor i
kirurgi i Berlin, riktade den operativa medicinen
med många uppfinningar och förbättringar, särskildt
på autoplastikens område. Skrifter: Chirurgische
erfahrungen, besonders über die wiederherstellung
zerstörter theile des menschlichen körpers (1829–34),
Vorträge in der chirurgischen klinik (1840), Die
operative chirurgie (1844–49) m. fl.
Diego Garcia, den största bland Chagasöarna.
Diego Rodriguez [-driges], en af Mascarenhasöarna. Se
Rodriguez.
Diel [dil], August Friedrich Adrian, tysk pomolog,
f. 1756, d. 1839, var i åtskilliga år brunsläkare
i Ems. De mest framstående af hans arbeten,
som ännu åtnjuta högt anseende, äro Versuch einer
systematischen beschreibung aller obstsorten in
Deutschland (1799–1821), Systematisches verzeichnis
der vorzüglichsten in Deutschland vorhandenen
obstsorten (1818–33) och Systematische beschreibung
der in Deutschland vorhandenen kernobstsorten
(1821–32).
Dielektrisk (af Grek. dia, genom, och elektrisk),
fys., som eger förmågan att genomsläppa
elektricitet. Om en kropp, A, är laddad med
elektricitet och närmas intill en annan kropp, B,
som har förmåga att leda elektriciteten, uppstår på
den senare en fördelning, så att den elektricitet,
som är oliknämnig med den laddade kroppens,
attraheras och den liknämniga repelleras. På den
till elektricitetskällan A närbelägna delen af B
är således samlad det ena slaget af elektricitet,
och på den längre bort belägna delen det motsatta
slaget. Med afseende på elektricitetsfördelningen,
hvilken sker på afstånd, är det fullt konstateradt,
att de mellan A och B placerade oledande ämnena utöfva
en olika verkan, men skiljaktiga förklaringar hafva
framstälts deröfver. Faraday, som kallade
oledaren dielektrisk, med anledning af dess inverkan på
fördelningarna, tänkte sig dervid, att en qvalitativ
skilnad förefans mellan ledare och oledare, så
att de senare bestodo af molekyler med förmåga att
leda elektriciteten, men voro skilda af isolerande
mellanrum. Den enda verkan, som fri elektricitet
kunde åstadkomma på en sådan kropp, var att inom
hvarje molekyl skilja de elektriska fluida, eller
gifva molekylen elektrisk polaritet. Elektricitetens
verkan på afstånd skulle då icke vara annat än en
genom det mellanliggande mediet fortsatt molekulär
fördelning, analog med den, som man tänker sig hos
magneten. Enligt den modernare åsigten förefinnes
mellan s. k. ledare och oledare endast en qvantitativ
skilnad, så att hvarje kropp är i viss mån ledande,
om blott tensionsskilnaden mellan dess olika lager är
tillräckligt stor för att öfvervinna det motstånd, som
kroppen sjelf gör mot elektricitetens fortplantning.
L. A. F.
Dielmann [dil-], Jakob Friedrich, tysk genremålare,
f. 1809, utbildade sig i Düsseldorf och har sedan
längre tid tillbaka uppehållit sig i Frankfurt
a. M. Han målar idylliska scener ur folklifvet,
i hvilka han alltid låter landskapet spela en
framstående rol. Särskildt förstår han att på ett
naivt och behagligt sätt återgifva tilldragelser i
barnaverlden. Med skarp iakttagelseförmåga förenar
han ett fint och omsorgsfullt utförande samt en
harmonisk färg (Hessisk bysmed, Processionen,
Bybarberaren m. fl.). D. är högt värderad äfven som
aqvarellmålare.
Dielytra, bot. Se Dicentra.
Diemar [di-], Ernst Hartmann, baron von D., tysk
diplomat och krigare, f. i Hessen d. 24 Juni 1682,
deltog i spanska successionskriget (1701–13) och blef
öfverste 1710. Han kom i stor ynnest hos prins Fredrik
af Hessen (sedermera konung Fredrik I i Sverige),
som gjorde honom till sin generaladjutant. 1717 blef
han generalmajor. 1720 ankom han till Stockholm
för att framföra den hessiske landtgrefvens
lyckönskan till Ulrika Eleonora med anledning af
hennes tronbestigning, och 1721 ackrediterades han
som hessisk minister vid svenska hofvet. D. kom då
åter i ett intimt förhållande till konung Fredrik
och försträckte honom hela sin förmögenhet, ja mera
dertill (öfver en half mill. kr.), bl. a. för att vid
1723 års riksdag bidraga till främjandet af planerna
på konungamaktens utvidgning. Till vedergällning fick
han konungens förtroende, stundom i ganska ruskiga
saker. Han misstänktes t. ex. starkt för att hafva
i Fredriks intresse mutat vittnena i den beryktade
processen mot öfverste Stobée, som var en ifrig
anhängare af Fredriks antagonist, hertig Karl Fredrik
af Holstein. D:s inflytande hos konungen var så stort,
"att främmande ministrar hade sina hofs befallning att
i angelägna ärenden hällre vända sig till det hessiska
kansliet i Stockholm än till det svenska". Råd och
ständer harmades öfver utlänningens inblandning i
Sveriges inre och yttre politik samt fordrade 1723
hans rappellerande. 1725 lemnade D. Sverige. Han
gick sedermera i kejserlig tjenst, deltog i flere
fälttåg och blef 1745 generalfältmarskalk. Död d. 16
Juli 1754. J. Th. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
