Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dietrichson - Dietrichstein, tysk furstlig ätt - Dietrichy, tysk målare. Se Dietrich, C. W. E. - Dietz - Dietz, Feodor, tysk historie- och bataljmålare - Dietzel, Karl August, tysk statsekonom och politiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
norskt konstindustrimuseum och en norsk
kopparstickssamling. 1877 blef han filosofie
hedersdoktor i Upsala. D. har gjort många och
vidsträckta resor i utlandet. Så vistades han
1862–65 i Rom, der han tjenstgjorde som svensk-norsk
konsulats-sekreterare och bibliotekarie vid
skandinaviska biblioteket, och 1869–70 företog
han åter en längre resa, bl. a. till Grekland,
Sicilien och Mindre Asien. 1878 var han juryman
för måleriafdelningen vid verldsutställningen i
Paris. Som författare har D. varit mycket flitig
och mångsidig. Utom en mängd tidningsuppsatser
har han offentliggjort Olaf Liljekrans (1857, en
poetisk berättelse), Samfundsviser og sange (1859,
under pseud. Jörgen Latiner), Läredigtet i Nordens
poetiske literatur (1860), Den bildende kunst i dens
forhold til religionsformerne (1861), Indledning
i studiet af Danmarks literatur (s. å.), Indledning
i studiet af Sveriges literatur (1862), Johan Ludvig
Runeberg, ett skaldeporträtt (1864), Omrids af den
norske poesies historie (1866–69), Det skönas verld
(I "Populär estetik", 1870, 2:dra uppl. 1873; II. "De
bildande konsternas historia", 1879), skådespelet En
arbetare (1872), Från min vandringstid (I. "Hesperiska
nätter. Bilder från söder och nord"; II o. III. "På
studieresor. Albumblad och anteckningar"; 1873–75),
skådespelet Karl Folkunge (1874), Den norske
träskjärerkunst (1878), Adolph Tidemand, hans liv
og värker (1878–79) och Kivleslåtten, et polemisk
digt (1879). Äfven som föreläsare har D. varit
mycket verksam, och särskildt hans föreläsningar
i slöjdskolan och konstakademien i Stockholm hafva
burit många välsignelserika frukter. Slutligen må
nämnas, att han 1875–76 redigerade "Tidskrift för
bildande konst och konstindustri". – 2. Johanne
Mathilde D., född Bonnevie, den förres hustru
sedan 1862, målarinna, föddes d. 12 Juli 1837 i
Kristiania, studerade 1857–61 i Düsseldorf under
historiemålaren O. Mengelberg, vistades 1862–65 i Rom,
genomgick 1866–69 konstakademien i Stockholm och var
derefter sin man följaktig på hans resa till sydöstra
Europa och Asien. 1875–77 vistades hon i München, och
1878 besökte hon Paris. Bland hennes arbeten märkas
särskildt Rökande gubbe med barn (1868), Ungmors besök
(1869), En bildad tjenstflicka (1872), Familjescen
(1873), Mästarens dotter (1877), Bikten (s. å.,
i Drammen) och Rökande gossar (s. å., i Bergen).
Dietrichstein [dit-], tysk furstlig ätt, som
härstammar från Kärnthen och eger stora besittningar
inom den österrikiska monarkien. Som slägtens
stamfader nämnes en viss Reingart, hvilken dog
1004. En gren af ätten fick 1684 riksfurstlig
värdighet och utslocknade 1825. En annan gren,
D.-Nikolsburg, upphöjdes 1631 i furstligt stånd
och utgick på svärdssidan 1864, med Moritz von D.,
som en tid var öfverhofmästare hos hertigen af
Reichstadt. Furstetiteln och godsen öfvergingo
1869 till Moritz’ brors måg, grefve Alexander
af Mensdorff-Pouilly. Ättens märkligaste medlem
är kardinalen Franz von D.-Nikolsburg, f. 1570,
d. 1636. Såsom biskop i Olmütz och ståthållare
i Mähren motarbetade han religionsfriheten och
undertryckte
fullkomligt protestantismen i Mähren, sedan densamma
genom slaget på Hvita berget (1620) dukat under
i Böhmen. För denna handling upphöjdes han i
furstligt stånd (1631). När svenskarna 1642 eröfrade
Olmütz, föll hans bibliotek, som var mycket stort,
i deras händer och fördes sedan till Stockholm,
der största delen af detsamma införlifvades med
Kongl. biblioteket.
Dietricy l. Dietrici, tysk målare. Se Dietrich,
C. W. E.
Dietz [dits], stad i preussiska regeringsområdet
Wiesbaden (Hessen-Nassau), vid floden Lahn. 4,388
innev. (1875). Till D. hör slottet Oranienstein,
som numera användes till kadettskola.
Dietz [dits], Feodor, tysk historie- och bataljmålare,
f. 1813 i Neustetten, i Baden, började sina studier
i Karlsruhe och kom 1831 till München, der han
väckte stort uppseende med Max Piccolominis död
(1835), Gustaf Adoff vid Lützen (s. å.) och några
andra målningar. Aren 1837–39 tillbragte han i Paris,
dit han lockats af H. Vernets rykte. 1841 bosatte han
sig i München, och 1848–49 deltog han såsom frivillig
i det schleswig-holsteinska fälttåget, från hvilket
han hemförde ett intressant byte af konstnärliga
studier. Ett af minnena från detta fälttåg är Striden
vid Eckernförde. Derefter följde den fantastiska
bilden Napoleons nattliga mönstring (1853; efter
Zedlitz’ dikt), Heidelbergs förstöring af Melac, hans
mest betydande tafla (1856; i Karlsruhe) och Maria
Eleonora vid Gustaf Adolfs likkista (1857) m. fl. 1862
utnämndes D. till professor vid konstskolan i
Karlsruhe. Der höll han konsthistoriska föreläsningar,
men målade icke vidare någonting af framstående
betydelse. Såsom delegerad för den badensiska
hjelpföreningen under det tysk-franska kriget 1870–71
följde han de tyska trupperna till Frankrike. Han
afled i Gray, nära Dijon, d. 18 Dec. 1870. – Med
D. bortgick en af romantikens siste och ridderligaste
målsmän. Hans arbeten äro utmärkta af en idealiserande
uppfattning, originel fantasi och klar komposition
samt genomandade af äkta patriotism. Ofta framträder
emellertid i hans målningar ett teatraliskt patos,
hvarjämte han är grumlig i färgen och stundom
förråder brist på ett noggrant naturstudium. Hans
svagaste framställningar äro i allmänhet de, som
behandla moderna krigstilldragelser. D. anordnade
den första historiska konstutställningen i Tyskland
(München 1858) och räknas bland grundläggarna af
den allmänna tyska konstnärsföreningen, i hvilken han
flere gånger presiderade. Han var äfven skriftställare
och uppträdde såsom sådan emot realismen i konsten.
Dietzel [ditsel], Karl August, tysk statsekonom och
politiker, f. 1829, blef 1867 professor i statsekonomi
i Marburg samt var 1868–73 medlem af preussiska
deputeradekammaren, der han slöt sig till anhängarna
af en liberal handelspolitik. Skrifter: Das system
der staatsanleihen (1855), Die volkswirthschaft
und ihr verhältnis zu gesellschaft und staat (1864)
m. fl. 1874 uppträdde D. i den periodiska literaturen
som en motståndare till den katedersocialistiska
riktningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
