- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 3. Capitulum - Duplikant /
1195-1196

(1880) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Diftong - Digami - Digamma - Digardsji (Dsigatsi, Digurche) - Digeon, Alexandre Elisabeth Michel - Digerdöden, Stordöden och Svarta döden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hittills allmänt antagit, att dessa uppkommit genom
stegring (se d. o.) af de enkla vokalerna i och u;
men på senare tider hafva allt flere börjat ansluta
sig till den åsigten att dessa senare tvärt om i
många fall (t. ex. i vissa starka verb och i vissa
böjningsändelser) uppkommit ur diftongerna i följd
af svagare betoning. Af de nämnda två diftongerna
hafva såväl de fyra diftongerna ai, ei, ou, eu,
hvilka träffas i den klassiska grekiskan, som
de fyra urgermanska diftongerna, ai, ei, au, eu,
utvecklats. Fornnorskan och fornisländskan hade
tre diftonger (ei, au och ey eller öy), hvaremot
svenska och danska riksspråken redan i de äldsta
handskriftliga urkunderna hafva enkla, långa vokaler
(e, ö) i stället för de gamla diftongerna. Nysvenska
och nydanska riksspråken äro emellertid icke, såsom
ofta uppgifvits, alldeles utan diftonger; nya sådana
hafva nämligen utvecklats eller inkommit med utländska
ord. Nysvenska diftonger äro äi (t. ex. i ej, väja,
frejd
), öi (t. ex. i böja, höjd), ai (t. ex. i Maj,
svaja
), oi (t. ex. i stoj, pojke), hvilka dock
äfven kunna uttalas med j i st. f. i (således icke
diftongiskt, som likväl är det normala uttalet, äfven
efter utländska ljudfysiologers, t. ex. engelsmannen
H. Sweets, iakttagelser), samt au (t. ex. i August),
eu (t. ex. i Europa). De nydanska diftongerna kunna
tillnärmelsevis återgifvas med au (t. ex. i favr,
fager, navn, namn), ou (t. ex. i skov, skog, vogn,
vagn), ai (t. ex. i jeg, sejle), öi (t. ex. i lögn,
öje
). I det nynorska riksspråket hafva flere ord,
som inkommit från landsmålen, gamla diftonger (au,
t. ex. i haug, hög, sau, får, ei – hvilken diftong
eljest i norskan motsvarar det danska ai –, t. ex. i
seig, eid). – I den gamla Guta-lagen finnas, i olikhet
med förhållandet i öfriga fornsvenska handskrifter,
tre diftonger (ai, au, oy), och i nysvenska landsmål
finnes en mängd dylika, dels gamla, dels nya. Det
nyhögtyska riksspråket har tre diftonger, i en del
ord af gammalt, i andra af nytt ursprung. Af dessa
nyhögtyska diftonger betecknas två på två olika sätt
(ai och ei, äu och eu; den tredje diftongen är au). I
nyengelska riksspråket hålla flere nya diftonger
för närvarande på att uppstå bredvid de redan
befintliga äldre. – Adj. Diftongisk, tveljudande.
Fr. L-r.

Digami (Grek. digamia, af dis, två gånger, och
gamos, äktenskap), äktenskap för andra gången, andra
giftet. – Adj. Digamisk. Jfr Bigami och Polygami.

Digamma, Grek. gramm., dubbelgamma, en i det äldre
grekiska alfabetet förekommande bokstaf, hvilken
till formen mest liknar det svenska F och anses hafva
uttalats närmast såsom det engelska w. Det påträffas
ofta i grekiska inskrifter (se O. E. Tudeer,
"De dialectorum grecarum digammo testimonia
inscriptionum", 1879) och var ett lefvande ljud i
språket ännu vid den tid, då de homeriska sångerna
diktades. Se vidare "De digammo homerico quaestiones"
af O. V. Knös (Ups. univ. årsskr. 1872, 1873 och
1879).

Digardsji (Dsigatsi, Digurche), hufvudort i södra
Tibet, vid Penanangfloden. Omkr. 9,000 innev. I
närheten ligger klostret Tasji Lumbo,

säte för buddhaismens näst högste andlige dignitär.

Digeon [-sjång], Alexandre Elisabeth Michel, vicomte,
fransk general, f. 1771, d. 1826, avancerade under
Napoleons krig till divisionsgeneral, blef sedermera
general-inspektör för kavalleriet och pär af Frankrike
samt var 1824–25 befälhafvare öfver den franska
ockupationsarmén i Spanien.

Digerdöden, Stordöden och Svarta döden kallade samtida
i Sverige den pestfarsot, som 1350 härjade landet. Väl
hade många gånger förut pesten inträngt inom våra
landamären, men den hade aldrig varit så mördande. Och
ej allenast Sverige eller Norden i allmänhet fick
röna hans förfärande makt: bortsopande millioner
menniskor hade han då tågat genom nästan hela Europa
och Asien. Jordbäfningar och meteorer hade varit
hans förebud. Förskräckelsen gick före honom, och
förtviflan följde hans spår. "Ve mig! Ve oss!" – skref
Petrarca – "Sorg öfverallt, öfverallt fasa! När har
någonsin sådant varit sedt eller hördt? Husen tomma,
städerna öde, fälten oskötta, vägarna täckta med lik:
en fasansfull ödslighet öfverallt. Fråga historici:
de tiga. Fråga läkarna: de stå bestörta. Fråga
filosoferna: de höja på axlarna, de rynka pannan,
och med fingret på munnen bjuda de tystnad. Skulle du
kunna tro det, o efterverld! Vi sjelfva, som se allt
detta, tro det ju knappast, och likväl öfvertyga oss
de hopade liken, de ömma förlusterna, att det icke är
någon dröm. O du lyckliga efterverld, du som ej erfar
denna jämmer, du kanske tager detta mitt vittnesbörd
för en dikt."

Denna gång var det i Asien, som pesten började sitt
härjningståg. I Kina inträffade redan 1333 ovanliga
naturtilldragelser: öfversvämningar, jordbäfningar
samt en allt förbrännande torka. Året derpå bortryckte
pesten derstädes fem millioner menniskor. Sedermera
följande de handelsvägar, på hvilka sedan gammalt
Asiens skatter plägat föras till Europa, närmade han
sig mer och mer vår verldsdel.

Men redan innan pesten nådde Europas jord, tyckes
dennas inre hafva varit i uppskakning. Så skedde 1333
ett vulkaniskt utbrott ur Etna. och året förut hade
eldsprutningar egt rum på Island. I Venezia förspordes
1336 en jordbäfning, och åren 1337 och 1338
förekommo häftiga skalf i både Kina och Europa. 1342
och 1343 hemsöktes Europa, i synnerhet Tyskland,
af öfversvämningar. Det var såsom i Deukalions tid,
heter det i en gammal tysk krönika. Kometer varsnades,
källors och floders vatten förskämdes, och öfver
många land drogo ofantliga svärmar af gräshoppor,
hvilka, enligt en gammal författares ord, förmörkade
dagens ljus och förtärde allt hvad på jorden fans af
gräs och löf. Åren 1326–47 voro – säger en italiensk
historieskrifvare – hunger, brist och elände allmänna
i hela kristenheten.

Kaffa, på södra kusten af Krim, innehades vid
denna tid af genueserna. Mongolerna belägrade denna
stad 1343–44; men sistnämnda år utbröt ibland dem
pesten. För denne härjare störtade då "oräkneliga
tusenden" af de belägrande, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:22:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfac/0604.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free