Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Digitalis - Digitigrada, zool. Se Tå-gångare - Digitonin och Digitoxin, kem. farmak. Se Digitalis - Digitus, Lat., finger, ett romerskt längdmått = omkr. 2 centim. (6 lin.) - Dignano - Digne - Dignitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Trondhjems stift) förekommer den tämligen ymnigt; i
Sverige (Bohus län och Halland) äfvensom i Danmark
är den mera sällsynt. Fingerborgsblomman är purpurröd
(sällan hvit), med hvita och röda fläckar på svalgets
ena sida. Bladen äro äggrundt aflånga till aflånga,
trubbiga, afsmalnande mot det trekantiga bladskaftet,
ojämnt rundnaggade, skrynkliga och, särdeles på
den undre sidan, mjukhåriga. De torkade bladen,
hälst af vild växt, utgöra den svenska farmakopéns
folia digitalis, fingerborgsört-blad. De böra befrias
från hufvudnerven och förvaras i väl slutet kärl,
skyddade för ljuset. I färskt tillstånd hafva bladen
en obehaglig lukt, och efter torkningen bibehålla de
en skarp, bitter och äcklig smak. Från Salvia-bladen
och Matico-bladen skiljas de lätt derigenom
att deras nervnät är mycket mera grofmaskigt. –
Ur digitalis-bladen hafva åtskilliga ämnen med
namnet digitalin blifvit framställda af kemister,
t. ex. af Walz ett som är lösligt i vatten, af
Homolle och Quevenne ett som är olösligt och
ej kristalliserande, af Nativelle ett som bildar
kristaller, o. s. v. I denna förvirring tyckes
Schmiedeberg hafva bragt reda. Såsom bestämdt
skiljbara hufvudsakliga beståndsdelar i dessa blad
har han uppgifvit: digitonin, digitalin, digitaleïn
och digitoxin. Digitoninet skummar, äfven i mycket
utspädd lösning, alldeles som saponinet. Det är en
qväfrefri glykosid, sammansatt enligt formeln
C31 H53 O17 (eller möjligen C31 H52 O17). Digitalin,
hufvudbeståndsdelen i Homolles och Quevennes
digitalin, finnes endast till 2–3 proc. i handelns
vanliga s. k. digitalin, som är en blandning af
flere ämnen. Detta rena digitalin är en glykosid,
som i högsta grad eger den verkan på hjertat,
hvilken tillhör digitalis-drogen. Dess formel är
C5 H8 O2. Digitaleïn, hvars kemiska formel icke
finnes uppgifven, utgör jämte digitonin en ganska
betydlig del af handelns lösliga digitalin. Det är
en glykosid, som bildar en tämligen starkt gulaktigt
färgad, spröd massa, hvilken är mycket lättlöst
i vatten (derigenom skiljer det sig från det rena
digitalinet) och skummar likt digitonin samt eger det
rena digitalinets verkan på hjertat. Digitoxin är den
giftigaste och häftigast verkande beståndsdelen. Det
bildar en färglös, nästan perlemorglänsande massa,
hvilken, om digitoxinet kristalliserat ur en lösning
i absolut alkohol, är sammansatt af mikroskopiskt
fina nålar, men om det är utkristalliseradt
ur en kloroformhaltig alkohollösning, består af
tunna fyrsidiga skifvor. I vatten är det alldeles
olösligt. Dess sammansättning är C21 H82 O7. Af
dessa fyra ämnen har man genom kemiska processer
lyckats framställa till en del analoga serier af
härledningsprodukter ("derivater"), bland hvilka
flere hafva en helt annan verkan än digitalis. –
Redan i midten af 17:de årh. infördes denna ört bland
läkemedlen, men först mot slutet af 18:de årh. kom
den i allmännare bruk. Digitalis är ett hjertgift,
som verkar på hjertats "hämnings-apparat",
d. v. s. den nerv (nervus vagus), hvilken hämmar
hjertats rörelser. Det anses reta denna nerv, så att
hämningsförmågan blir större. Detta läkemedel anses
af somliga äfven verka direkt på
hjertats muskelväfnad. Genom användning af digitalis
blir således pulsen långsammare och hjertslagen – om
de förut varit oregelbundna – ordentligare, hvarjämte
blodtrycket i artererna stiger. Den emellanåt
under bruk af digitalis iakttagna stegringen af
urinafsöndringen får sin förklaring genom sistnämnda
verkan. Med fördel användes ifrågavarande medel under
början af inflammationer i lungorna, lungsäckarna,
hjertat och hjertsäcken, och man finner ofta,
att febern, d. v. s. kroppstemperaturen och
pulshastigheten, derunder aftager. Vidare kan det
åstadkomma öfvergående lindring i vissa organiska
hjertsjukdomar med förstoring af hjertat och fel i
klaffarna. Man använder det äfven mot vattusot, när
denna sjukdom är symptom af felaktig hjertverksamhet,
och det har derjämte blifvit rekommenderadt mot
uterinblödningar, spermatorré, mania och delirium
m. fl. sjukdomar. I dylika fall är det dock troligen
ett ganska osäkert medel. Med afseende på bruket af
digitalis måste man alltid iakttaga försigtighet,
emedan det har s. k. kumulativ verkan, d. v. s. att
små ofta upprepade doser, hvilka hvar för sig ej haft
någon synnerligen märkbar verkan, plötsligen orsakat
döden. Man gifver det för den skull hällre i något
större dosis på en gång, med längre mellantider,
allt under aktgifvande på pulsen. Om ett eller annat
pulsslag uteblifver hos en person, som annars har
regelbunden puls, är hög tid att upphöra med detta
medel. Man gifver det i form af infusion på bladen
(infus. digitalis i svenska farmakopén har 1 del blad
till 100 delar infusion), i dos af vanligast två
matskedar på en gång, hvar fjerde eller sjette timme,
åt en fullvuxen person. Af digitalis-extrakt gifves,
oftast i pillerform, 3–5, högst 20 centigr. (1
centigr. = 0,235 korn) åt gången. Af tinctura
digitalis tagas 15–30 droppar i vatten. Det
vanliga digitalinet brukar gifvas i dos från 1 till
4 milligr. (1 milligr. = 0,0235 korn) i spritlösning
eller i sockergryn ("granules de digitaline", om 1
milligr. i hvarje).
Andra arter af Digitalis, D. ochroleuca
Jacq., D. thapsi Brol., D. lutea L. m. fl., hvilka
tillhöra mellersta och södra Europa, hafva likartad
verkan med fingerborgsörten; D. laevigata W. & K. och
D. ferruginea L. (från Kroatien och Grekland) anses
verka kraftigare och häftigare. O. T. S.
Digitigrada, zool. Se Tå-gångare.
Digitonin och Digitoxin, kem. farmak. Se Digitalis.
Digitus, Lat., finger, ett romerskt längdmått =
omkr. 2 centim. (6 lin.).
Dignano [dinj-], stad i österrikiska markgrefskapet
Istrien, i en fruktbar nejd. Omkr. 5,000 innev. I
närheten växer det s. k. "rosenvinet".
Digne [dinj], hufvudstad i franska
depart. Basses-Alpes (Provence), vid floden
Bléonne. 6,875 innev. (1872). Biskopssäte. Handel med
torkad och inlagd frukt. Varma källor, berömda redan
i forntiden. Ehuru farliga ras stundom inträffa från
de omgifvande branta bergen och fastän Bléonne ofta
hotar med öfversvämning, tyckes staden vara stadd i
en snabb utveckling.
Dignitet (Lat. dignitas, af dignus, värdig),
värdighet, ämbete, äreställe, i synnerhet vid ett hof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
