Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Diocletianus, Gajus Aurelius Valerius, romersk kejsare - Diodati, Johannes, schweizisk teolog - Diodon, zool. Se Pigg-fisk. - Diodoros Kronos - Diodorus, med tillnamnet Siculus - Diodorus, grundläggaren af den s. k. antiochenska skolan - Diaeces - Diaecia - Diofantisk analys - Diofantos, grekisk matematiker - Diogenes från Apollonia, grekisk filosof - Diogenes från Seleucia, grekisk filosof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin egen del bibehöll förvaltningen af orienten
och hvars öfverlägsna förmåga upprätthöll det helas
sammanhang, höll vanligen sitt hof i Nikomedia. Der,
långt från Rom och dess republikanska minnen,
dess namnsenat och namnkonsuler, införde han
ett hoflif i äkta orientalisk anda. Han åtnöjde
sig ej, såsom Caesar och Augustus, med att ega
kejsaremakt: han ville i det yttre visa huru
himmelsvidt maktens innehafvare skilde sig från
andra dödlige. Derför anlade han diademet – den
oinskränkta maktens sinnebild – och antog den för de
gamle romarna förhatliga titeln dominus (herskare),
ja han lät kalla sig Jovius, dermed antydande, att
han utöfvade Jovis (Jupiters) makt på jorden. D.,
som trodde sig stärka tronen genom att ingifva en
religiös vördnad för densamma, gaf dock sitt välde
de bästa stöden genom sin ovanliga regentduglighet:
han värnade med framgång sina gränser, kufvade det
upproriska Egypten (296) och sökte genom jämnare
skattefördelning, myntförbättring och omsorg om de
fattiga klasserna, bl. a. genom bestämmande af ett
maximum på priset för lifsförnödenheter (301), råda
bot för de sociala missförhållandena. De två sista
åren af hans regering utmärktes genom en skoningslös
förföljelse mot de kristne. Den 1 Maj 305 nedlade
D. i Nikomedia (och samtidigt med honom Maximianus
i Milano) frivilligt sin spira och drog sig derpå
tillbaka till sin födelsebygd, der han åt sig uppfört
ett präktigt slott i det nuv. Spalato. D. hade styrka
nog att aldrig söka återtaga makten – en styrka,
som Maximianus icke egde. Han afled 313. J. Th. W.
Diodati, Johannes, schweizisk teolog, f. 1576 i
Genève, blef 1608 pastor och 1609 teologie professor
derstädes samt dog 1649. Han är bekant genom sitt
misslyckade försök att införa Reformerta läran i
Venezia och genom sin (parafraserade) italienska
öfversättning af bibeln (1607).
Diodon, zool. Se Pigg-fisk.
Diodoros Kronos, grekisk filosof i slutet af 4:de
årh. f. Kr. Se Megariska skolan.
Diodorus (Grek. -os), med tillnamnet Siculus, från
Argyrion på Sicilien, lefde under Julius Caesar
och Augustus. Han reste i många år i Europa och
Asien samt uppehöll sig äfven i Rom, allt i ändamål
att författa ett historiskt bibliotek, behandlande
verldshistorien från äldsta tider till Caesars krig
i Gallien. Verket utkom i 40 böcker, af hvilka man
eger i behåll böckerna 1–5, omfattande österlandets
och Greklands mytologi och äldsta historia, samt
11–20, som afhandla tiden från grekernas krig
med Persien till diadochernas strider, äfvensom en
mängd lösryckta stycken. D:i arbete saknar verkligt
sammanhang i ordnandet af händelserna och kritik i
begagnandet af källorna, men är dock af stor vigt för
kännedomen af vissa tidrymder. Framställningssättet
utmärker sig genom enkelhet och reda, men saknar lif
och friskhet. R. Tdh.
Diodorus (Grek. -os), grundläggaren af den
s. k. antiochenska skolan, var först presbyter i
Antiochia och sedermera biskop i Tarsus, der han
dog omkr. 394. Under sin lifstid ansågs han som
representant för ortodoxien, men sedermera trodde
man sig hos honom finna
upphofvet till nestorianismen, hvilket hade till följd,
att de flesta af hans skrifter fördömdes och
förstördes. Han författade kommentarer till de
flesta af bibelns böcker och utmärkte sig genom en
sund skrifttolkning.
Dioeces l. Dieces (af Grek. dioikesis), förvaltning,
förvaltningsområde. Se Biskop.
Dioecia l. Diecia (af Grek. dis, dubbelt,
och oikos, hem), bot., tjugoandra klassen i
Linnés sexualsystem. Dithörande växter hafva
enkönade blommor, och af sådana förekomma hos ett
växtindivid endast hanblommor, hos ett annat endast
honblommor. Efter ståndarnas antal och anordning delas
klassen i flere afdelningar. – De växter, som räknas
till denna klass, bl. a. Salix- och Populus-arterna,
kallas diecister l. dioika.
Diofantisk analys, matem., den del af matematiken,
som behandlar obestämda uppgifter, d. v. s. sådana,
i hvilka antalet sökta storheter är större än antalet
gifna ekvationer. Lösningen består i att finna de
heltalsvärden på de obekanta, hvilka satisfiera de
gifna eqvationerna. Om t. ex.
2x-3y = 4,
så blir resultatet x = 2 + 3n, y = 2n, der n är
ett godtyckligt helt tal. Namnet, diofantisk analys,
som är taget efter Diofantos, börjar numera utbytas
mot benämningen Talteori. G. E.
Diofantos, grekisk matematiker, som enligt
den vanligaste uppgiften lefde i senare hälften
af 4:de årh. e. Kr., men sannolikt, enligt nyare
undersökningar, hade sin blomstringstid ett århundrade
tidigare. Han vistades i Alexandria och lär hafva
uppnått en ålder af åttiofyra år. D. skref "Tretton
böcker om aritmetiken", af hvilka endast sex äro
i behåll, och "En bok om polygonaltalen". Inom
matematikens historia intager han en framstående
plats, särskildt genom sin behandling af problem ur
den obestämda analysen, d. v. s. sådana problem,
i hvilka de obekanta storheterna äro till antalet
flere än de gifna eqvationerna. Han ådagalade dervid
en hög grad af skarpsinne. För öfrigt behandlade han
äfven vanliga eqvationer af första och andra graden,
och han är den förste nu kände författare, som gjort
detta under algebraisk form, hvarför man stundom nämnt
honom såsom algebrans uppfinnare. Emellertid har hans
framställning föga likhet med den nu brukliga. För
+ har D. intet tecken, för - (minus) nyttjar han
[tecken] (omvändt grekiskt [psi]), hvarjämte han begagnar
särskilda tecken för de sex lägsta digniteterna af
den obekanta, men gifver bestämda siffervärden åt
alla bekanta storheter och för öfrigt uttrycker alla
operationer i ord. Hans skrifter utgåfvos af Bachet
(1621, ny uppl. 1670) och öfversattes på arabiska af
Muhammed Abulvefa (omkr. 970), på latin af Xylander
(1575), på franska af Stevin och Girard (1625), på
tyska af Schultz (1821) och på svenska af Glimstedt
(1855; endast första boken om aritmetiken). G. E.
Diogenes från Apollonia, grekisk filosof i 5:te
årh. f. Kr., tillhörde den joniska skolan och lärde,
att urämnet för all ting är en "förnuftig och
lefvande luft". L. H. Å.
Diogenes från Seleucia, äfven kallad "babyloniern",
grekisk filosof i 2:dra årh. f. Kr.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
