Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dirichlet, Peter Gustav Lejeune, tysk matematiker - Dirigent, styresman. Se Dirigera. - Dirigera - Dirk - Dirke, Grek. mytol. Se Dirce. - Dirschau - Dis l. Di - Dis, Nord. mytol. - Disablot - Disagio, handelst. - Discess - Discipel - Disciples - Disciplin - Disciplina arcana l. arcani - Disciplina clericalis - Disciplinärförbrytelse - Disciplinärmakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
professor i matematik i Berlin och 1855 i
Göttingen. Såsom föreläsare gjorde D. sig
berömd för sin ovanliga klarhet och elegans i
framställningssättet. Såsom författare sysselsatte
han sig företrädesvis med teorien för partiella
differentialeqvationer, periodiska serier
samt bestämda integraler och framför allt med
talteorien. Genom att använda periodiska serier
på talteoretiska undersökningar och förena dessa
förut helt och hållet skilda delar af matematiken
gaf han upphofvet till en alldeles ny behandling
af talteorien. D:s vetenskapliga afhandlingar äro
till största delen intagna i Berlin-akademiens
handlingar och i A. L. Crelles "Journal für reine
und angewandte mathematik". Efter hans död utgåfvos
några af hans föreläsningskurser, bl. a. Vorlesungen
über zahlentheorie (1863; 3:dje uppl. 1879).
G. E.
Dirigent, styresman. Se Dirigera.
Dirigera (af Lat. dirigere), styra, leda; hafva
uppsigt öfver; gifva riktning åt. – Dirigent,
styresman, ledare. Jfr Direktion, Direktor, Direktris
och Direktör.
Dirk, Eng., sjöv., ett tåg, som begagnas
att uppbära och upphissa yttre änden af ett
gaffelsegels bom och som går från bommen till
toppen af undermasten. – Fordom nyttjades dirk
äfven som benämning på det tåg, hvarmed det
till mesanen hörande spriet, motsvarande gaffeln,
upphissades, men dylika tåg kallas numera pikfall.
R. N.
Dirke, Grek. mytol. Se Dirce.
Dirschau (P. Szczevo), stad i preussiska
prov. Preussen, regeringsområdet Danzig, vid
Weichsel. 9,727 innev. (1875). Maskinverkstäder,
cementfabrik, qvarnar. Spanmåls- och
trävaruhandel. Öfver Weichsel är en berömd,
837 m. (2,819 f.) lång jernvägsbro slagen. 1626
intogs D. af Gustaf II Adolf, och derefter var det
stödjepunkten för svenskarnas operationer under kriget
mot Polen. I en skärmytsling vid D. 1627 blef nämnde
konung sårad i högra axeln.
Dis l. Di (stundom af Grek. dis, di, två gånger;
stundom af Lat. dis, i sär, åt olika håll),
ett i flere sammansättningar förekommande biord,
t. ex. distikon, dubbelrad, diskutera, eg. skaka i
sär o. s. v. Ofta betecknar dis ett upphäfvande
af hufvudordets betydelse och motsvarar då
ofta partikeln "miss", t. ex. i disproportion,
missförhållande.
Dis (Fornn. dis, pl. disir), Nord. mytol., qvinlig
gudomlighet; benämning på qvinliga väsenden, till
hvilka man offrade (disa-blót). Diserna tyckas
hafva varit nära beslägtade med de s. k. följorna
(Fornn. fylgjur) och uppträdde än vänskapligt, än
fientligt mot menniskorna. När en hjelte snafvade i
striden, var det svekfulla diser, som stodo på bägge
sidor om honom och ville se honom sårad; var det förbi
med lyckan, sades menniskans diser vara döda. Under
formen Disa nyttjas ordet såsom personnamn.
Disablot (Fornn. disarblót, af dis, gudinna, och blót,
offer), en stor offerhögtid, som fordom årligen i
Februari månad firades i Upsala afgudatempel. Dervid
infunno sig äfven krämare med sina varor, och
sedan hedendomen försvunnit, återstod af den stora
offerfesten endast en marknad. Jfr Distingen.
Disagio, handelst., den efter procent beräknade
förlust, som man får vidkännas, nar man mot kurant
mynt utvexlar en mindre gångbar myntsort eller mindre
goda värdepapper. Jfr Agio.
Discess [-säss]-, Lat. discessus (af discedere, gå åt
skilda håll), aftåg, afsked; gående åt olika sidor;
särskildt i fråga om omröstningar, t. ex. "rösta
medelst discessus", rösta på sådant sätt, att de, som
yrka på det ena af två alternativ, träda åt ena sidan
(ja-sidan) och de, som hylla den motsatta åsigten,
åt den andra sidan (nej-sidan).
Discipel (Lat. discipulus, af discere, lära),
lärjunge.
Disciples [disseipöls], Eng., "lärjungar", en
undersekt ibland baptisterna. Se Baptister.
Disciplin, Lat. disciplina (af discere, lära sig),
lära, vetenskap, konst; tukt, ordning; i kloster:
gissling. – Disciplin är den grund, hvarpå all
militär tjenstgöring hvilar, och det hufvudsakliga
vilkoret för en trupps pålitlighet och användbarhet
mot fienden. Derför bör disciplinen med allvar
handhafvas och iakttagas af såväl den högste
befälhafvaren som af den lägste lydande. Till
upprätthållande af densamma finnas inom alla
land krigslagar, som bestämma både hvilka
krigsdomstolar och hvilka enskilda befälhafvare,
som ega straffrätt, äfvensom hvilka bestraffningar,
som kunna åläggas. Den krigslag, som en enskild med
straffrätt försedd befälhafvare har att följa, kallas
disciplin stadga. De mål, som kunna behandlas enligt
denna stadga, benämnas disciplinmål, och de straff,
som efter densamma kunna åläggas, disciplinstraff.
W. G. B.
Disciplina arcana l. arcani (jfr Disciplin),
Lat., hemlig lära, företrädesvis i religionssaker;
lärosatser och ceremonier, som måste hemlighållas
för oinvigda.
Disciplina clericalis, Lat., "kyrkotukt", ett
af den spanske juden Petrus Alfonsus (omvänd
till kristendomen 1106) på latin skrifvet arbete
af sedelärande innehåll. Dess största intresse
ligger dock ej i de moraliska, från skilda håll
lånade sentenser, hvilka inleda hvarje särskildt
kapitel, utan fastmera i de små berättelser,
hvarmed dessa närmare belysas. Författaren hemtade
dessa berättelser hufvudsakligen från araberna,
men deras ursprung kan ledas tillbaka ända till
Indien. Under medeltiden tyckes ifrågavarande arbete
hafva varit mycket omtyckt, och det öfversattes
på flere språk dels i bunden, dels i obunden
stil. Enstaka berättelser hafva genomvandrat den
europeiska novell- och sagoliteraturen, såväl
den äldre som den nyare. Så t. ex. återfinnes i 15
kapitlet utestängningsscenen i "George Dandin" (af
Molière), och den af Onkel Adam i kalendern "Svea"
för 1858 meddelade studenthistorien "Korparna" står
i tydligt sammanhang med berättelsen i 30 kapitlet
om drängen Maymundus. Den latinska texten utgafs af
Val. Schmidt 1827. P. A. G.
Disciplinarförbrytelse (jfr Disciplin), förbrytelse
mot en disciplinstadga.
Disciplinarmakt (jfr Disciplin), den makt och
myndighet, hvilken staten – för alla de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
