Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Disjunktiv
- Diskant
- Diskarfvet
- Diskblommor
- Disko
- Diskont
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i hvilket fall man säges sluta enligt "modus
ponendo tollens". Giltigheten af den vanliga
disjunktiva slutledningen beror tydligen derpå att
membra disjuncta i det disjunktiva omdömets predikat
utesluta hvarandra. En egendomlig form af disjunktiv
slutledning är det s. k. hornslutet, hvars öfversats
är ett hypotetisk-disjunktivt omdöme och der man
sluter enligt modus tollens. Denna slutledning har
följande form:
Om A är B, så är antingen C eller D,
nu är hvarken C eller D,
alltså är A icke B.
(Jfr Hypotetisk slutledning.) – Disjunktivt omdöme,
log., ett omdöme, hvars predikat angifver gränserna
för möjligheten af subjektets bestämdhet, d. v s. de
sätt, på hvilka subjektet kan i ett visst afseende
vara bestämdt. Möjligheten för menniskan att fälla
ett sådant omdöme beror ytterst på tänkandets
tredje fundamentallag, den s. k. "principium
exclusi tertii": af tvänne kontradiktoriskt motsatta
begrepp måste det ena jakas, om det andra nekas,
och tvärtom, t. ex. A är antingen B eller icke
B. Enär vid det disjunktiva omdömet hufvudintresset
ligger på de olika möjliga sätt, hvarpå subjektet
kan tänkas bestämdt, så fordras för detta omdömes
sanning ej endast att alla möjligheter af subjektets
bestämdhet angifvas genom predikatet, utan jämväl att
dessa möjligheter utesluta hvarandra. Så t. ex. är
omdömet A är antingen B eller C falskt, för den
händelsen att A kan vara både B och C. – Disjunkt
koordinerade begrepp, log., kallas i förhållande
till hvarandra tvänne begrepp, som båda ingå i ett
tredje begrepps omfång, utan att ingå i hvarandras,
t. ex. fyrsidig figur och triangel, hvilka bägge ingå
i omfånget af begreppet figur. (Jfr Koordination.)
L. H. Å.
Diskant (Med. Lat. discantus, af dis, i sär, och
cantus, sång), musikt., Fr. déchant, "isar-sång",
betecknade ursprungligen en till en gifven sång eller
"cantus firmus" satt ny melodi. I början af 13:de
årh. betydde det hvarje två- eller flerstämmig,
mensurerad sång. Numera är diskant liktydigt med
sopran (se d. o.). – Diskant-klav. Se G-klav. –
Diskantslut, öfverstämmans gång från inledningstonen
till tonikan i helt, fullkomligt slutfall.
A. L.
Diskarfvet, en i Vika socken i Kopparbergs län belägen
gård, der Georg Stjernhjelm föddes (1598).
Diskblommor, bot., kallas de inre blommorna
i blomkorgen hos växtfamiljen Compositae, i
synnerhet när deras krona har en annan form än
kantblommornas – i hvilket fall diskblommornas krona
vanligen är rörformig och kantblommornas tunglik.
Ldt.
Disko, en ögrupp vid Grönlands vestkust, i
Disko-viken. På den största bland öarna ligger den
danska kolonien Godhavn.
Diskont (Ital. sconto, Fr. escompte, af
Lat. computus, beräkning), bankv., kallas i vissa
fall det afdrag från en skuldsummas nominalbelopp,
som göres vid skuldens betalande eller fordringens
inköpande. Sådana afdrag förekomma hufvudsakligen
vid köp af sådana fordringar, som fordringsegaren
af rättsliga eller faktiska skäl ej kan genast
utkräfva af gäldenären. De hafva i främsta rummet sin
grund deri att den summa köparen betalar bör afkasta
en ränta från den tid köparen utgifver den och till
dess han kan få liqvid af gäldenären. Derför bör den,
som på förhand köper en skuldförbindelse, erhålla
ett afdrag från förbindelsens nominalbelopp, liksom
den, hvilken genom fordringens försäljning får sina
penningar på förhand, har skäl att underkasta sig ett
sådant afdrag. För beqvämlighets skull beräknas detta
vanligen efter storleken af skuldens nominalbelopp
och kallas då diskont. Men ett dylikt afdrag kan
äfven förekomma, när en gäldenär inlöser sin skuld,
förrän han är pligtig dertill – en operation, som
af juridiska skäl ofta nog iklädes formen af ett köp
af fordringen. Om den skuldförbindelse, som betalas
eller öfverlåtes, löper med vanlig ränta, saknas
ofvannämnda skäl att fordra eller underkasta sig ett
afdrag. Diskont förekommer derför hufvudsakligen vid
köp eller förutbetalning af räntefria förbindelser,
och sådana böra, af lätt insedda skäl, i regeln
kunna snart utkräfvas för att affären skall komma
till stånd. Med ordet diskontering betecknas derför
egentligen åtgärden att emot öfverenskommet afdrag
köpa korta räntefria fordringar, i synnerhet
vexlar. Diskontering är en ytterst vigtig gren af
bankverksamheten. Genom diskontering erhåller en
bank en för sig lämplig, inkomstgifvande placering
af de penningekapital, öfver hvilka den förfogar,
liksom å andra sidan varutillverkare och handlande,
genom att låta diskontera sina vexlar eller andra
affärspapper, tidigare än eljest utbekomma värdet
af de varor de sålt på kredit. Diskontering af korta
papper är således en af de hufvudformer, under hvilka
krediten tillgodoser den materiella produktionens
behof af rörligt kapital. Den procent, hvarefter
diskont-afdraget beräknas, beror naturligtvis i icke
ringa mån på det förtroende, som det diskonterade
affärspapperet ingifver. Men diskonträntan, äfven
å bästa slag af papper, är mycket olika under olika
tider och på olika orter. Det säger sig sjelf,
att denna ränta står i ett visst sammanhang med
den i landet eljest vanliga räntefoten; men den är
underkastad mycket tätare och starkare svängningar
än den vanliga räntan å långa lån. Detta beror
först och främst derpå att en större vexling råder i
förhållandet mellan tillbud och efterfrågan å kapital
för diskontering, men äfven på beskaffenheten af
de kapital, som dertill användas. Dessa kapital
söka nämligen placering för kort tid; de kunna och
böra derför mera än de, som placeras i långa lån,
betinga en ränta, som är afpassad efter hvarje
förändring i förhållandet mellan tillbud och
efterfrågan. Enär det företrädesvis är bankerna, som
idka diskonteringsaffär, kunna dessa genom höjning
eller sänkning af diskonteringsräntan uppmuntra eller
hejda spekulationen, allt efter penningemarknadens
tillstånd. De regler, som i detta afseende äro att
iakttaga, har man kallat diskonteringspolitik.
I Sverige har man sedan lång tid tillbaka
diskonterat ej endast sådana papper, hvilka
angifva en fordran å annan person än den, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:22:19 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfac/0634.html
