Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Diskont - Diskontera - Diskonterings-politik, bankv. Se Diskont. - Diskontinuerlig, matem. Se Kontinuerlig. - Diskontlån, bankv. Se Diskont. - Diskordans - Diskredit - Diskret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverlåter densamma, utan äfven reverser, utställda af
den sistnämnde sjelf, hvilken sålunda icke öfverlåter
en fordran, utan sjelf (vanligen under aflemnande af
hypotek) på diskonteringsvilkor upptager ett lån,
som man derför kallat diskontlån. Anstalter, som
bedrifvit diskontering eller utlemnat diskontlån,
hafva i Sverige ofta benämnts diskonter. De hafva
än bestått af bolag, ehuru privilegierade af
staten, än varit rena statsanstalter, än sådana
statsanstalter, i hvilka enskilda personer fått
deltaga inom en viss gräns. Utom vinst å det
använda kapitalet har ändamålet uppgifvits vara
näringarnas uppmuntran. Såsom sådana anstalter
märkas: Diskontkompagniet i Stockholm och
Diskontkontoret i Göteborg, båda privata bolag:
det förra privilegieradt 1773, det senare 1783;
det förra med, det senare utan understöd genom lån
af offentliga medel. Förstnämnda bolag ersattes 1787
af Generaldiskontkontoret, som drefs med af staten
tillsläppt grundkapital och för statens räkning. I
sammanhang med Riksgäldskontorets inrättande och
det första utgifvandet af riksgäldssedlar bildades
år 1789 ett särskildt diskontverk för diskontering
med Riksgäldskontorets sedlar. Fonden anskaffades
genom association mellan staten och enskilda
bolagsmän. Detta kontors rätt att lemna diskontlån
i riksgäldssedlar upphörde 1792, då i stället
Riksgäldsdiskonten inrättades, i hvilken enskilda
fingo deltaga till 1/5. En likartad anstalt, bestående
af privata delegare och med skyldighet att lemna en
del af vinsten till Riksgäldsdiskonten, inrättades
1797 i Götaborg, i stället för Diskontkontoret
derstädes. När år 1800 beslut fattades, att
riksgäldssedlarna skulle realiseras genom banken,
bestämdes, att denna, såsom en ersättning för de
uppoffringar realisationen ådrog densamma, skulle
få på sig öfverlåten Generaldiskontkontorets och
Riksgäldskontorets diskonteringsrätt. Med anledning
deraf inrättades 1802 Allmänna diskontverket, med
fonder från banken och med rätt för enskilda att
deruti ingå till 1/3. I aflägsnare orter skulle dock
enskilda diskonteringsbolag få bildas. Så uppstodo
disjtontinrättningarna i Göteborg (1802), Malmö
(1803), Åbo (1805) och, till understöd för Göta kanal,
Götakanaldiskonten i Göteborg (1810) – den sistnämnda
med kanalens aktie-egare till intressenter. Dessa
enskilda diskonter ha de betydande kreditiv på
Riksbanken; men de tre förstnämnda skulle lemna en del
af sin vinst till nämnda bank, den sistnämnda använda
den vinst, som öfvergick en viss procent, till arbete
å kanalen. 1816 upphörde enskilda delegares rätt
att deltaga i Allmänna diskontverket, som derefter
kallades Bankodiskontverket. Genom oredlig och
försumlig förvaltning kom Malmö diskont på obestånd
1817, och detta hade de öfriga diskonternas fall till
följd. För att hindra större olyckor måste staten
åtaga sig diskonternas utredning, men led dervid stora
förluster på Malmö- och Götakanal-diskonterna. Sedan
den tiden hafva, på ett undantag när, de anstalter,
som drifvit diskontrörelse, benämnts banker, ehuru
Riksbankens diskontering länge utöfvats af särskilda
afdelningar under namn af diskonter. Det nämnda
undantaget är
Manufakturdiskontkontoret. En fond, hvars bildande
började 1727 och som ifrån 1739 kallades
manufakturfonden samt hade till ändamål
att understödja nyttiga fabriker, ställdes
1766 under Kommersekollegium, i hvilket ett
kontor med ofvannämnda namn besörjde dess
förvaltning. Fondens tillgångar såväl som en
särskild fond, "ulldiskontfonden", samt ett af
riksdagen beviljadt kreditiv å banken användes till
understöd åt näringsidkare, dels genom diskonteringar
å kortare tider, dels genom förlagslån enligt vissa
bestämmelser (det sista reglementet är af d. 30
Okt. 1844). År 1873 bestämdes, att diskonteringarna
skulle upphöra och att hvad som återstod af
tillgångarna, sedan kreditivskulden blifvit
betald, skulle ingå i förlagslånerörelsen. Vid
början af år 1878 öfvertogs förvaltningen af
manufakturförlags-lånefonden af Statskontoret.
C. G. H.
Diskontera, bankv., emot öfverenskommet afdrag köpa
korta räntefria fordringar, i synnerhet vexlar. Jfr
Diskont.
Diskonterings-politik, bankv. Se Diskont.
Diskontinuerlig, matem. Se Kontinuerlig.
Diskontlån, bankv. Se Diskont.
Diskordans (af Lat. discordare, ej stämma öfverens,
af dis, i sär, och cor, hjerta), geol., "olikformig
lagring", det förhållande, som eger rum, då ett
enskildt berglager (eller en hel följd af sådana)
icke hvilar parallelt på de äldre, underliggande
bergartslagren, utan betäcker dem under intagande af
en stryknings- och stupnings-riktning, som är olika
med deras. Den största möjliga diskordans eger rum,
då det ena bergartslagrets skikt ligga rätvinkligt
ofvanpå det andras. Diskordant eller olikformig
öfverlagring bevisar i allmänhet, att emellan
bildandet af de äldre och de yngre bergartslagren
ett uppehåll egt rum, under hvilket de äldre varit
utsatta för
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
