- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 3. Capitulum - Duplikant /
1299-1300

(1880) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Djur (Lat. Animalia), Djurriket (Lat. Regnum animale), zool. - Djura, kapellförsamling i Kopparbergs län, Nedan-Siljans fögderi - Djuranatomi l. Zootomi, vetenskapen om djurens byggnad. Jfr Anatomi och Zoologi - Djurberg, Daniel - Djurberg, Daniel - Djurelektricitet kallas de elektriska företeelser, som blifvit iakttagna hos lefvande djurorganismer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till en mängd onaturliga föreningar och
sammanställningar (så t. ex. kom elefanten att stå
i samma ordning som den kortsvansade myrkotten,
hvaremot fladdermössen fördelades i tre olika
ordningar). Genom de särskildt i Frankrike gjorda
framstegen inom den komparativa anatomien hade man
emellertid kommit till en noggrannare kännedom om
djurens inre byggnad. Också var det på den större
eller mindre frändskapen i detta hänseende, som Cuvier
grundade sitt s. k. naturliga system. Han uppställde
djuren under fyra hufvudafdelningar, af hvilka den
första omfattade ryggradsdjuren, och de tre öfriga
de ryggradslösa djuren.

Cuvier’s system:

I. Ryggradsdjur (Animalia vertebrata):
däggdjur, foglar, amfibier (reptilier) och
fiskar.

II. Blötdjur (A. mollusca):
hufvudfotingar, vingfotingar, snäckor,
musslor, armfotingar och rankfotingar.

III. Leddjur (A. articulata):
ledmaskar, kräftdjur, spindlar och insekter.

IV. Växtdjur (A. zoophyta):
tagghudingar, inelfsmaskar, maneter,
polyper och infusorier.

På detta system stödja sig också i allmänhet i
hufvudsak de under senare tider gjorda försöken att
gifva djuren en naturlig, på deras inre och väsentliga
likhet eller frändskap grundad uppställning.

Det är omöjligt att bestämdt uppgifva de nu lefvande
djurarternas antal. Emellertid torde man böra beräkna
de hittills kända arterna till omkr. 200,000,
af hvilket antal nära tre fjerdedelar komma på
insekternas stora klass. En del har sin vistelseort
på fasta landet, en annan del bebor de söta och salta
vattnen, och endast ett ringa antal uthärdar både
på land och i vatten. Äfven djurens egen kroppsyta,
ja deras inelfvor, lemna icke sällan hemvist åt
andra djur. För öfrigt är djurlifvet utbredt öfver
hela jorden och icke ens vid polerna eller i de heta
källorna alldeles utslocknadt. Det största antalet
slägten och arter träffas mellan vändkretsarna, det
minsta vid polerna. Till sist må nämnas, att studiet
af djurens utbredning på jorden under olika skeden
(den s. k. djurgeografien) gifvit vid handen, att
djuren, långt ifrån att vara orubbligt hänvisade
till bestämda boningsplatser, tvärtom äro stadda
på ständiga, långsamma vandringar, hvarigenom ett
lands fauna är underkastad oupphörliga förändringar.
J. G. T.

Djura, kapellförsamling i Kopparbergs län,
Nedan-Siljans fögderi. 1,276 innev. (1878). D. är
annex till Leksand, Vesterås stift, Leksands kontrakt.

Djuranatomi l. Zootomi, vetenskapen om djurens
byggnad. Jfr Anatomi och Zoologi.

Djurberg, Daniel, teolog, f. i Söderhamn 1659, blef student
i Upsala 1677, filos. magister 1685, fick 1688
ett resestipendium och vistades 1689–92 utomlands,
hufvudsakligen för idkande af talmudiska studier,
förordnades 1692 till teologie adjunkt i Upsala samt
blef 1698 teologie professor, 1705 teologie doktor
och 1725 domprost i Upsala. Död 1736. D. var en
lärd teolog.

Han ifrade för lappars och judars omvändelse samt
var nitisk uti att främja alla slags kunskaper. "Han
hade i Leipzig gjort bekantskap med Spener,
troddes nemligen gynna pietisterna och höll andliga
sammankomster i sitt hus." D. utgaf åtskilliga
akademiska disputationer samt efterlemnade otryckta
arbeten i teologi och filologi.

Djurberg, Daniel, geograf, f. i Gefle
1744. blef student i Upsala 1761, lärare vid
informationsinrättningen i Stockholm 1770,
pagehofmästare hos enkedrottning Lovisa Ulrika
1772, apologist vid Katarina skola 1776 och rektor
vid Klara skola 1782. Från sistnämnda befattning tog
han, efter flere års tjenstledighet, afsked 1820. Död
1834. D. författade åtskilliga geografiska arbeten:
Utförlig geografi (1785–1802), Geografie för ungdom
(1789, 3:dje uppl. 1800), Geografie för begynnare
(1783, 6:te uppl. 1815), Geografisk handbok (1784,
3:dje uppl. 1805), Allmänt geografiskt lexicon
(1811–13) och Geografiskt lexicon öfver Skandinavien
(1818) m. fl. Han utgaf äfven en atlas, innehållande
omkr. 30 kartor. D:s läroböcker, hvilka under senare
delen af 18:de och början af 19:de årh. voro snart
sagdt de enda geografiska arbeten, som användes i
våra skolor, stodo vida öfver de läroböcker, som
förut nyttjats. Med afseende på språket utmärka de
sig genom en nyckfull originalitet, uppenbarande sig
bl. a. i godtyckliga eller obekanta namns införande
till beteckning af bekanta föremål. Så kallar
D. t. ex. Nord-Amerikas Förenta Stater Vingandacoa,
Nya Holland Ulimaroa, o. s. v.

Djurelektricitet kallas de elektriska företeelser,
som blifvit iakttagna hos lefvande djurorganismer. De
mest bekanta bland dem äro de elektriska slag
eller stötar, som de s. k. "darrfiskarna",
t. ex. darrockan (Torpedo), darrålen (Gymnotus)
och darrmalen (Malapterurus), meddela, när de
vidröras. Denna utveckling af elektricitet är
bunden vid vissa egendomligt byggda redskap, de
elektriska organen, hvilka (olika belägna hos olika
fiskar) genom särskilda nerver ega förbindelse med
nervsystemets centraldelar. Medelst dessa nerver står
de elektriska organens verksamhet, i likhet med de
vanliga musklernas, under inflytande af djurens vilja
och kan äfven på reflektorisk väg framkallas genom
intryck på djurets känselnerver. De elektriska slagen,
som till sin karakter närmast likna urladdningar
af Leidiska flaskor, kunna hos darrålen vara så
starka, att t. o. m. en häst bedöfvas af dem. De
öfriga elektriska företeelserna hos djuren äro
oändligt mycket svagare och skönjbara endast genom
finare instrumentala hjelpmedel. De vigtigaste och
fullständigast undersökta bland nämnda företeelser
äro de, som iakttagas hos muskler och nerver. Om en
lifskraftig, ur kroppen utskuren muskel eller nerv
(hälst af groda) medelst en känslig galvanometer
pröfvas på det sätt att muskelns eller nervens
naturliga yta ("längdsnittet"), med iakttagande
af vissa försigtighetsmått, bringas i förbindelse
med instrumentets ena pol och den genomskurna änden
("tvärsnittet") på samma sätt ställes i förbindelse
med den andra polen, angifver galvanometern alltid
en elektrisk ström, som går från längdsnittet genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:22:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfac/0656.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free