Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Djurkretsen l. Zodiaken är sedan urminnes tider namnet på det bälte eller den zon på himlahvalfvet, hvilken omsluter solens skenbara bana, eller ekliptikan - Djurläkare. Se Veterinär - Djurläkekonst. Se Veterinärvetenskap - Djurmåleri, den art af målarekonsten, som väljer lefvande djur till hufvudföremål för framställningen - Djurplågeri har under de senaste årtiondena i de flesta land blifvit föremål för strafflagstiftarnas uppmärksamhet - Djurriket, zool. Se Djur - Djurröd, socken i Skåne, Kristianstads län, Gärds härad - Djursagan är en saga, i hvilken djuren framställas såsom egande talförmåga och tankeförmåga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jungfrun (Virgo) Vågen (Libra), Skorpionen
(Scorpius), Skytten (Sagittarius), Stenbocken
(Capricornus), Vattumannen (Aquarius) och Fiskarna
(Pisces). (Inom denna zon röra sig äfven månen och
de stora planeterna.) Benämningen djurkretsen härrör
uppenbarligen deraf att så många bland stjernbilderna
blifvit uppkallade efter djur.
– Från den punkt, der solen befinner sig
under vårdagjämningen, och hvilken punkt kallas
vårdagjämningspunkt, räknas himlakropparnas
längder i ekliptikan. Dessa längder angifvas
numera i grader, minuter och sekunder; men förr
brukade man benämna hvarje nybörjad 30:de grad ett
"tecken" och alltså uppgifva det antal tecken, som
förekommo i en viss längd. Sålunda betecknades
t. ex. en stjernås längd med 2 tecken, 3° 5", den
vi skulle angifva med 63° 5’. De olika tecknen
benämndes äfven med de motsvarande stjernbildernas
namn, så att den första punkten af Aries sammanföll
med vårdagjämningspunkten. Då nu emellertid
vårdagjämningspunkten, till följd af processionen,
rör sig emot stjernbildernas ordning, så kunna
lika benämnda stjernbilder och tecken ej ständigt
sammanfalla. I sjelfva verket ligger f. n. (1880)
den första punkten af Aries i fiskarnas stjernbild.
De nu brukliga benämningarna voro antagna långt före
början af vår tidräkning. Detta bevisas bl. a. af
den berömda zodiaken från Denderah i Egypten, en
numera i Paris förvarad afbildning af de olika
tecknen i djurkretsen. H. G.
Djurläkare. Se Veterinär. – Djurläkekonst. Se
Veterinärvetenskap.
Djurmåleri, den art af målarekonsten, som
väljer lefvande djur till hufvudföremål för
framställningen. Emedan målaren icke endast bör
afbilda djurets yttre form, utan äfven gifva uttryck
åt dess vexlande själslif, är det företrädesvis de
högre organiserade djuren (och bland dem i främsta
rummet hästen), som lämpa sig för konstnärlig
framställning. Dervid ligger individualiseringens
vidsträckta fält öppet för konstnären, hvilken hos
djuret kan inlägga karaktersdrag, som på satiriskt
sätt låta stegra sig t. o. m. till mensklig
höjd. Exempel derpå hafva lemnats af bl. a. Kaulbach
("Reineke Fuchs") och J. Grandville. Framställas
djuren i vänligt och gladt sällskap med menniskan,
uppstår den s. k. djurgenren, som i förening med
landskap bildar idyllen. Andra underafdelningar af
djurmåleriet äro jagtstycket, djurporträttet och
den komiska eller humoristiska illustrationen till
djurfabeln. Framställningen af det döda djuret (vildt,
fiskar o. d.) bildar öfvergången till "stilleben".
– Bland mer eller mindre berömda djurmålare i
äldre och närvarande tid må nämnas: i Tyskland
A. Adam, Ridinger, Fr. Voltz; i England Landseer,
Ansdell; i Frankrike Rosa Bonheur, Oudry,
Ph. Rousseau, C. Troyon, H. Vernet; i Belgien
Ommeganck, E. Verboeckhoven; i Holland Berchem, A.
Cuyp, K. Dujardin, Hondekoeter, Potter, Snyders,
J. Weenix, Wouverman; i Danmark Bache, Bögh, Gebauer,
Lundbye; i Norge Arbo, Askevold, Bo, S. Dahl; i
Finland tre konstnärer med namnet Wright; i Sverige
O. Anderson, Arsenius, Brandelius, Ehrenstrahl, Holst,
Kjörboe, Lönnroth och Wahlbom. R-n.
Djurplågeri har under de senaste årtiondena i de
flesta land blifvit föremål för strafflagstiftarnas
uppmärksamhet, och mångenstädes hafva
s. k. djurskyddsföreningar varit ytterst verksamma
för undanrödjandet af detta onda. Såsom något brott
mot djuret kan djurplågeriet icke uppfattas, enär
rätten ej erkänner djur såsom rättssubjekt och någon
rättskränkning således ej kan begås mot sådana. Men
det påkallar dock straff, emedan det utgör ett sårande
af andra menniskors sedliga känslor och dessutom är
en råhet, egnad att förvilda sinnena och derigenom
inverka menligt på folkkarakteren. De bestämmelser,
hvilka de särskilda strafflagarna innehålla i detta
ämne, äro af ganska olika omfattning. Det är endast
de svårare formerna af misshandel, som pläga vara
belagda med straff. Flerstädes inskränkes också
straffskyddet till de s. k. husdjuren. I några
land är görningen straffbar, endast då den sker
offentligt eller är på annat sätt förargelseväckande
(så enligt Tyska rikets strafflag). Den svenska
strafflagen stadgar böter, högst 100 kr., för den,
som i "behandling af egna eller andras kreatur visar
uppenbar grymhet". I Finland är, enligt en förordning
d. 20 Juni 1864, samma gerning belagd med högst
200 marks böter. De norska och danska strafflagarna
äro strängare. Enligt den förra straffas den, som
visar grymhet genom att misshandla egna eller andras
kreatur, med böter eller fängelse (före 1874, då en
mängd straffbestämmelser betydligt förmildrades, kunde
straffet under vissa förutsättningar till och med
blifva straffarbete). Äfven i den danska strafflagen
stadgas böter eller fängelse för hvar och en, som
"gör sig skyldig till rå misshandel eller annan grym
och upprörande behandling af djur". J. H-r.
Djurriket, zool. Se Djur.
Djurröd, socken i Skåne, Kristianstads län, Gärds
härad. Arealen 2,991 hekt. (6,060 tnld). 936
innev. (1878). Annex till Träne, Lunds stift,
Gärds kontrakt.
Djursagan är en saga, i hvilken djuren framställas
såsom egande talförmåga och tankeförmåga. Uppkomsten
af denna saga är att hänföra till den förhistoriska
tiden. En poetisk bearbetning af densamma (djurepos,
djurfabel) framträdde först i den indiska
literaturen, i "Hitopadesa" (vänlig undervisning),
och detta verk blef sedan efterbildadt på flere af
österns språk, bl. a. på arabiska, i "Kalila ve dimna"
(den dumme och den illistige sjakalen). Till Europa
kom den österländska djurdikten på samma väg som den
österländska fabeldikten (se Fabeldiktning), och
den anslöt sig här med lätthet till redan befintliga
traditioner. Hos frankerna förekomma tydliga spår
af djursagan redan i 7:de årh. (Fredegars krönika),
hos bajrarna från slutet af 10:de eller början af
11:te årh. Från de förre vandrade djursagan öfver Rhen
till Lothringen, Flandern och norra Frankrike, och i
dessa trakter fick den sin förnämsta utbildning och
poetiska behandling. De äldsta af dessa behandlingar
äro på latin, nämligen "Ecbasis cujusdam captivi"
(på hexameter, sannolikt från början af 10:de årh.),
"Isengrimus" (på disticha, från början af 12:te
årh.) och "Reinhardus vulpes" (likaledes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
