Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domare - Domare, jur. - Domareboken - Domaredans - Domareregler - Domarering - Domaresäte, arkeol. Se Domarering. - Domat, Jean, fransk rättslärd - Domazlice - Dombasle, Christoph Joseph Alexandre Mathieu de D., fransk agronom - Domberget - Dombes - Dombok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folkets styresmän äfven i fredstid, och de torde deraf
hafva fått sitt namn. De fiender, som de bekämpade,
voro förnämligast kananéerna, filistéerna,
moabiterna, midianiterna, amalekiterna och
ammoniterna. Först i en senare tid framstodo domare,
t. ex. Eli och Samuel, hvilka endast förvaltade
borgerliga angelägenheter och ej sjelfva drogo ut i
fält. – De i bibeln nämnde domarena voro följande:
Atniel, Ehud, Samgar, domarinnan Debora (vid hvars
sida stod härföraren Barak). Gideon, Abimelek (en
usurpator, som tillvällade sig konunganamn), Tola,
Jair, Jefta, Ibzan, Elon, Abdon, Simson, Eli och –
den mest berömde af dem alla – Samuel. Domarenas
tidehvarf kännetecknades af inre söndring och ofta
återkommande yttre oroligheter, men var – ehuru
bristen på sammanhållning alstrade svaghet – Israels
hjelteålder. E. J. Ö.
Domare, jur., en som afdömer ett mål eller en sak;
en som i samhället har uppdrag att i enlighet med
lagens föreskrifter slita rättstvister eller ådöma
straff för rättskränkningar (jfr Domstol). Redan i
Svea rikes landskapslagar förekommer domare såsom
titel på föreståndarna för hvarje hundare. (Jfr
Häradshöfding.) L. A.
Domareboken, en af Gamla testamentets skrifter. Den
framställer det israelitiska folkets historia
från Josua till och med Eli samt omfattar en
tidrymd af omkr. 300 år. Kap. 1–16 afhandla
domarenas historia, och kap. 17–21 skildra folkets
sedliga tillstånd. Boken är skrifven i början af
konungatiden, förrän David tog Zion. Judarna nämna
Samuel såsom författaren.
Domaredans, benämning på en i åtskilliga svenska
landskap förekommande pantlek med
sång.
Domareregler ("Någre allmennelige regler, ther en
domare skal sig aldeles effter rätta") kallas en
samling rättsgrundsatser – delvis i afhandlingsform,
delvis i form af sentenser –, hvilken, sannolikt
med skäl, tillskrifves Olaus Petri. Med afseende
på innehållet äro domarereglerna anmärkningsvärda
derför att i dem röjer sig ett af de tidigaste
spåren till den förändring i rättsuppfattningen,
som i flere afseenden försiggick under tiden mellan
landslagarna och 1734 års lag. Särskildt gäller
detta i fråga om bevisningen. Domarereglerna
utmärka sig för en human anda, utsprungen från
en religiös grundåskådning, samt en klar blick
och sund uppfattning. Språket är kraftfullt
och manligt. De trycktes första gången 1635 i en
upplaga af landslagen, och de finnas intagna i alla
upplagorna af 1734 års lag (den första trycktes 1736).
I. L.
Domarering, Domkrets eller Domaresäte, arkeol.,
kallas de på flere ställen i södra och sydvestra
Sverige förekommande runda eller aflanga
stensättningarna. Dessa bestå antingen af höga,
kantiga stenar med betydliga mellanrum (såsom den
skeppsformiga stensättningen vid Blomsholm i Bohus
län) eller af mindre, tätt lagda kullerstenar, och de
påträffas vanligen i närheten af stenrör eller andra
stenminnesmärken. Våra äldre fornforskare höllo dessa
stensättningar för forntida tingsplatser, men Worsaae
m. fl. hafva ådagalagt, att de i allmänhet äro gamla
begrafningsplatser. Vid gräfningar på sådana ställen,
som betecknas af domareringar, har man under
jordskorpan funnit aska och brända ben, någon gång
äfven lerkärl med dylikt innehåll. Man torde derför
kunna betrakta domareringarna såsom ställen, hvarest
döda blifvit brända och hvilka till åminnelse deraf
blifvit prydda med en krets, en fyrkant, en treudd
eller en skeppsformig stensättning.
Domaresäte, arkeol. Se Domarering.
Domat [dåma], Jean, fransk rättslärd, f. 1625,
d. 1696, var större delen af sitt lif advokat i
Clermont. Han är förnämligast känd genom sitt stora
arbete Lois civiles dans leur ordre naturel (1689–97),
för hvilket han af Ludvig XIV belönades med en årlig
pension af 2,000 livres och som räknas till Frankrikes
mest betydande juridiska verk.
Domazlice [-asjlitse], T. Taus (fordom Tuhost), stad
i sydvestra Böhmen. Omkr. 8,000 innev. Nära staden
öppnar sig genom Böhmerwald Domazlice-passet, en
bred remna, öfver hvilken bergspetsarna Cerchov och
Osser resa sig. Genom detta pass hafva germanerna
under alla raskrig mellan dem och tsjecherna sökt
intränga i Böhmen.
Dombasle [dångbal], Christoph Joseph Alexandre Mathieu
de D., fransk agronom, f. 1777, d. 1843, inlade stora
förtjenster om landtbruket, i synnerhet genom sina
studier öfver vexelbruket. Hans förnämsta arbeten
äro Manuel de l’agriculteur (1821; 10:de uppl. 1860),
Annales agricoles de Roville (1824–32; ny uppl. 1861)
och Traité d’agriculture (1861–64).
Domberget l. Domeberget, en 237 m. (798 f.) hög kulle
i Habo socken, Vartofta härad, Skaraborgs län. Man
har derifrån en mycket vacker utsigt öfver Vättern
samt delar af Vestergötland och Småland.
Dombes [dångb], fordom furstendöme i franska
landskapet Bourgogne, införlifvades 1762 med franska
kronan och utgör f. n. en del af depart. Ain. Mer än
tusen fiskrika dammar. Det är en kall, töcknig och
osund högslätt med gles befolkning.
Dombok, jur., benämning på en underrätts allmänna
sakprotokoll, d. v. s. på de vid underrätt förda
protokollen angående tvistemål och brottmål jämte
de ansökningsärenden, i fråga om hvilka det ej
finnes stadgadt, att de skola intagas i särskildt
protokoll. Ett dylikt stadgande finnes nämligen
(jfr k. förordn. d. 16 Juni 1875) angående lagfarter,
inteckningar, äktenskapsförord, förmynderskap äfvensom
bouppteckningar, morgongåfvobref och afhandlingar
om lösöreköp. De fem särskilda protokoll, i hvilka
dessa ärenden skola införas, pläga i motsats till
domboken benämnas småprotokoll. – Skyldighet för
häradshöfding att hålla riktig dombok stadgas i 2
kap., 6 § Rättegångsbalken, och i 6 kap., 5 § samma
balk gifves motsvavande stadgande för rådstufvurätt.
I afseende på mål och ärenden, som angå egande-
eller nyttjanderätt till fast egendom, egoskilnad,
delning af arf eller testamenten, skall ett
exemplar af domboken insändas till hofrätten.
L. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
