Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dompierre d'Hornoy, Charles Marius Albert de D., fransk minister - Domprost - Domqval, jur. Se Dombrott. - Domrémy-la-Pucelle - Domsaga - Domsjö - Domsness, Kurlands norra udde. Se Domesnäs. - Domstol - Domvilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var d. 25 Maj 1873–d. 16 Maj 1874 marinminister i
Broglies kabinett.
Domprost, titel på kyrkoherden i en
domkyrkoförsamling, hvilken ej är prebende åt en
biskop. Under den katolska tiden var domprosten
(praepositus cathedralis), hvilken tillhörde
kanikerna, eller medlemmarna af det vid domkyrkan
fästa domkapitlet, ej domkyrkopastor i nyare mening,
utan hade till uppgift att jämte biskopen hafva
öfverinseende öfver domkyrkans kapitelgods samt
öfriga egodelar. Efter reformationens införande
försvann domprosteriet snart såsom särskildt
ämbete och förenades med domkyrkopastorns
syssla, och derigenom blef denne ämbetsman
biskopens ställföreträdare i kapitlet. I de
svenska universitetsstäderna är domprosten
jämväl förste teologie professor. Jfr Domkyrka.
A. Th. S.
Domqval, jur. Se Dombrott.
Domrémy-la-Pucelle [dångremi-la-pysäl], by i franska
depart. Vosges (Lorraine), i en vacker dal vid floden
Meuse (Maas). Omkr. 300 innev. I D. föddes Jeanne
d’Arc d. 6 Jan. 1412, och der finnes en åt hennes
minne upprest staty.
Domsaga, jur. Landsbygden i Sverige är i judicielt
hänseende indelad i domsagor, f. n. (1880) 113,
som hvardera omfatta ett eller flere härad eller
tingslag. I hvarje domsaga finnes en häradshöfding,
hvilken är ordförande i den eller de till domsagan
hörande häradsrätterna och för öfrigt handhafver
domareämbetet inom domsagan. Jfr Härad och
Tingslag. L. A.
Domsjö, sågverk och lastningsplats i Själevads socken,
Vesternorrlands län. 1876 var antalet af dit ankomna
eller derifrån afgående fartyg 68, hvilka tillsammans
hade 14,188 tons drägtighet. Nästan alla seglade
från eller till utlandet.
Domsness, Kurlands norra udde. Se Domesnäs.
Domstol, jur., det statens organ, som det
tillkommer att utöfva rättsskipningen,
d. v. s. att afdöma rättstvister samt ådöma
straff för rättskränkningar. Alltifrån äldsta
tider har rättsskipningen, i större eller mindre
omfattning, ansetts utgöra en af statens vigtigaste
funktioner. Till en början var dess utöfning icke
skild från de öfriga grenarna af statsstyrelsen,
utan rättsskipningen handhades af den eller dem,
som voro innehafvare af statsmakten i öfrigt. Hos
antikens folk utöfvades sålunda domaremakten
antingen af den suveräna folkförsamlingen eller ock
af den, som tillegnat sig den politiska makten inom
samhället. Och äfven sedan samhällenas utveckling
medfört nödvändigheten af särskilda domare eller
domstolar, qvarstod dock innehafvaren af högsta
makten såsom högste domare. Hos de germanska
folken har rättsutvecklingen i detta afseende
försiggått ungefär på samma sätt. Äfven hos dem var
folkförsamlingen ursprungligen tillika den dömande
myndigheten, och i samma mån som konungamakten
utvecklades, sökte dess innehafvare göra gällande
sin rätt att utöfva högsta domaremakten i staten. –
Först i det moderna samhället har uppstälts såsom
en hufvudregel för ordnandet af domarefunktionerna,
att dessa böra vara helt och hållet skilda från såväl
den lagstiftande som den
verkställande makten i staten och följaktligen domstolarna
vara oberoende icke allenast af regenten, utan
äfven af representationen, och denna grundsats har
i nutidens samhällen blifvit genomförd, ehuru med
större eller mindre följdriktighet. Såsom härflytande
från denna regel pläga följande grundsatser anföras:
att ingen får hindras att vid domstol göra sina
rättsliga anspråk gällande och att ingen får dragas
från den domstol, som enligt i lag stadgad ordning är
behörig att pröfva vare sig hans rättsanspråk eller en
mot honom anhängiggjord anklagelse, hvadan ej mindre
regentens utöfvande af den s. k. kabinettsjusticen
än ock kommissioner, af regering eller representation
tillsatta för särskilda mål, anses såsom otillåtliga.
Efter sin befogenhet indelas domstolarna i allmänna
domstolar och special-domstolar. De förra äro behöriga
att upptaga alla slags mål, som icke genom särskildt
förordnande äro undantagna från deras befogenhet,
de senare deremot äro endast behöriga att upptaga
de särskilda arter af mål, som blifvit till dem
hänvisade. Domstolsorganisationen hos särskilda folk
och äfven hos samma folk under olika tider företer
stora skiljaktigheter, hvilka i främsta rummet bero
på de olika processuella grundsatser, som gjort sig
gällande, men äfven orsakats af nationella olikheter
och tidsomständigheter. Hvad domstolsorganisationen i
Sverige vidkommer finnas f. n. (1880) med afseende
på de allmänna domstolarna tre instanser (jfr
Instansordning), näml. häradsrätt, på landet,
och rådstufvurätt, i städerna, första instansen,
hofrätterna, andra instansen, och högsta
domstolen, tredje instansen. Specialdomstolar
äro i Sverige: krigsrätter och krigshofrätten,
domkapitlen, kammarrätten, egodelningsrätter,
egoskilnadsrätt, gränstullrätt, poliskammare
och riksrätt. L. A.
Domvilla, jur. I Uplandslagens kyrkobalk, (19:de
flocken) säges, att om domaren fäller någon till
kyrkostraff och kyrkan tager penningar derför, men
domaren sedermera frikänner den, som blifvit fälld,
och dömer en annan skyldig i målet, skall domaren bota
tre mark för sin domvilla. Ett likartadt stadgande
återfinnes i Helsingelagens kyrkobalk (19:de fl.),
der det heter, att om lagmannen fäller någon till
kyrkostraff, men sedan friar honom genom en riktigare
dom, skall lagmannen bota tre mark för sin domvilla. I
de öfriga landskapslagarna och i landslagarna
förekommer icke den ifrågavarande benämningen,
hvilken ej häller användes i de processuella
författningar, som utfärdades före 1734 års lag. De
juridiske skriftställarna under 17:de och början af
18:de årh. betecknade med domvilla antingen hvarje
oriktighet i en dom, som gifver anledning till vad,
eller ock nullitet, d. v. s. fel i rättegången.
I 1734 års lag omnämnes domvilla i 25 kap. 21 §
Rättegångsbalken: "Nu vill endera parten, som sjelf
vid rätten när varit eller der fullmäktig haft, visa
domvilla eller att andre sådana fel vid rättegången
förelupit, att domen förty ogillas bör, såsom:
att dom är fälld af den, som ej varit till domare
lagligen förordnad, eller ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
