Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Donner, Otto, finsk universitetslärare, språkforskare - Donnersberg - Donnézan - Donon - Donoso-Cortes, Juan Francisco Maria de la Salud, markis de Valdegamas, spansk publicist och rättslärd - Don Quijote - Don Ranudo - Dons, Jens Bing, dansk-norsk rättslärd - Donse - Donska kosackernas land - Donus - Doomsday-book, Eng., "Domedags-boken". Se Domesdaybook. - Doon de Mayence - Doornik - Dop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och mer egnat sin forskning åt de finsk-ugriska
språken och dervid sökt tillämpa den
undersökningsmetod, som gjort sig gällande på det
indoeuropeiska språkforskningsområdet. Sedan han
1872 offentliggjort Öfversikt af den finsk-ugriska
språkforskningens historia, har han arbetat på
en jämförande ordbok öfver hela det finsk-ugriska
språkmaterialet. Af detta i stor skala anlagda arbete,
Vergleichendes wörterbuch der finnisch-ugrischen
sprachen, utkom 1:sta häftet 1874 och 2:dra 1876. Till
samma område hör Die gegenseitige verwandtschaft der
finnisch-ugrischen sprachen (Acta soc. scient. fenn.,
XI, 1880). Jämväl folkpoesien hos de finsk-ugriska
folken är föremål för D:s forskning. Bland hans
arbeten på detta område må nämnas Der mythus vom Sampo
(Acta soc. scient. fenn., X, 1871) samt Lieder der
lappen (1876) – en samling sånger från svenska och
finska Lappland, delvis, under en forskningsresa
1874, upptecknade efter muntliga meddelanden af den
blinde kyrkoherden A. Fjellner, som sjelf var af
lapsk börd. I den periodiska pressen har D. varmt
och ifrigt, men utan öfverilning fört folkfrihetens
och den finsk-nationella utvecklingens talan. Samma
hållning iakttog han jämväl såsom en af universitetets
representanter i presteståndet under landtdagen
1877–78. O. E. T.
Donnersberg (Dorsberg), berggrupp i bajerska
regeringsområdet Pfalz. Högsta toppen, Königsstuhl,
är 691 m. (2,327 f.).
Donnézan [-sang], kanton i Pyrenéerna, franska
depart. Ariége (Foix), med hvilket det står i
förbindelse genom ett pass, som är beläget på 2,000
m. (6,730 f.) höjd öfver hafvet och under större delen
af året fyldt af snö. Efter nantesiska ediktets
återkallande (1685) tog en mängd protestanter
sin tillflykt till denna undangömda trakt, som
derefter fylldes af små fabriker och verkstäder
samt en välmående befolkning. Nu äro fabrikerna
längesedan nedlagda och befolkningen till större
delen bortflyttad. A. G.
Donon [dånång] l. Rougemont (T. Donnenberg), en till
Vogeserna hörande bergstopp på gränsen mellan Nedre
Elsass och Lothringen, nära franska gränsen. Höjden
är 1,010 m. (3,400 f.). Vacker utsigt.
Donoso-Cortés, Juan Francisco Maria de la Salud,
markis de Valdegamas, spansk publicist och
rättslärd, f. 1809, var en kort tid byråchef
i justitieministeriet och sekreterare i
ministerkonseljen, lefde 1840–43 som emigrant i
främmande land och dog 1853 som spanskt sändebud i
Paris. Från 1848 var han den förnämste representanten
för reaktionen i Spanien. De vigtigaste bland hans
skrifter (tillsammans utgifna 1859) äro Essai sur
le catholicisme, le libéralisme et le socialisme
(1851), Consideraciones sobre la diplomacia (1834)
och La ley electoral (1835).
Don Quijote, förr skrifvet Don Quixote [kichåte],
hjelten i Cervantes’ roman med samma namn,
vrångbilden af en vandrande riddare; svärmare. –
Donquijoteri, äfventyrligt företag, som har sin grund
i en ofverspänd fantasi.
Don Ranudo, hufvudpersonen i Holbergs komedi "Don
Ranudo de Colibrados, eller
Fattigdom og hoffärdighed". Ranudo är ett anagram af "O du
nar", och ordförbindelsen don Ranudo användes ofta
för att beteckna en på samma gång ytterligt högmodig
och utfattig person.
Dons, Jens Bing, dansk-norsk rättslärd, f. 1734 i
Trondhjem, d. 1802, var 1767–71 professor i juridik
i Köpenhamn, blef 1772 lagman i sin födelsestad
och var 1797–1800 justitiarius i stiftöfverrätten
derstädes. Hans latinska föreläsningar öfver
dansk oeh norsk rätt öfversattes på danska
och utgåfvos af Hedegaard 1780–81. D. var den
förste, som föredrog dansk-norsk lagkunskap
systematiskt och skild från romersk rätt.
E. Ebg.
Donse, ett i Frederiksborgs amt i Danmark beläget
krutbruk, som i många år försett den danska flottan
med dess behof af krut. Det anlades af regeringen
1704, men försåldes 1765 till privat person.
V. Ebg.
Donska kosackernas land, guvemement i sydvestra
delen af det europeiska Ryssland. Arealen 160,352
qv.-kilom. (2,912,3 qv.-mil). Innevånarna, hvilka
1870 utgjorde 1,086,264, äro kosacker, med undantag
af omkr. 20,000, som äro kalmucker. Landet utgöres
hufvudsakligen af stepper samt genomflytes af Don och
dess många bifloder. I trots af jordens fruktbarhet
står åkerbruket lågt; mest odlas hvete, dernäst
råg. Betydlig boskapsskötsel. Mineralriket lemnar
kol, jern, kalk och skiffer; salt erhålles från
flere sjöar. Sedan 1806 är landet i administrativt
hänseende deladt i 8 distrikt och i militäriskt
hänseende i 4. Hufvudstad och säte för kosackhetmanen
är Novo-Tsjerkask.
Donus, påfve, som regerade från Aug. 676 till
April 678.
Doomsday-book [doumsdebouk], Eng.,
"Domedags-boken". Se Domesdaybook.
Doon de Mayence [-dö majangs], en till den
karolingiska sagokretsen hörande nordfransk diktcykel
(geste), som innefattar sju "chansons", bl. a. sångerna
om "Ogier de Dannemarche" och "Les quatre fils
Aymon". Den första af dessa sju "chansons", hvilken
likaledes bär titeln "Doon de Mayence", är af stor
betydelse för de i densamma förekommande uppgifterna
om andra gamla dikter. Tre gamla handskrifter finnas
i behåll, den äldsta från midten af 14:de årh., de
bägge öfriga från 15:de årh. (utgifna 1859 i samlingen
"Anciens poëtes de la France").
Doornik [dår-], flamländskt namn på staden Tournay
i belgiska prov. Hainaut (Hennegau), vid Schelde. Se
Tournay.
Dop l. Döpelse kallas det sakrament, i hvilket
menniskan genom begjutning med vatten i Faderns,
Sonens och den Helige andes namn träder i
gemenskap med Gud samt upptages i den kristna
församlingen. Förebilder till dopet funnos redan i
Gamla testamentet, nämligen dels omskärelsen – som var
icke allenast en ceremoni, genom hvilken upptagandet
i den judiska församlingen skedde, utan ock en symbol
af andlig rening –, dels de mångahanda tvagningar, som
voro föreskrifna i den mosaiska lagen. I senare tider
skedde äfven proselyters upptagande genom ett dop. Man
känner ej med visshet när det s. k. proselytdopet
kom i bruk, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
