Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dorat, Claude Joseph, fransk skald - Dorchester - Dordogne - Dordrecht - Dordrechtsynoden. Se Dordrecht och Arminius. - Dore - Dore - Doré, Paul Gustave, fransk konstnär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Journal des dames", var den förste franske
författare, som gjorde sina landsmän uppmärksamma på
den tyska literaturens betydelse. Hans Oeuvres choisies
utkommo 1786 och hafva sedermera flere gånger blifvit
utgifna.
Dorchester [dårtjästör], Lat. Durnovaria, hufvudstad i
sydengelska grefskapet Dorset, på en stor slätt,
vid floden Frome. 6,915 innev. (1871). Stora
ölbryggerier. Årliga fårmarknader. I trakten finnes en
mängd lämningar efter romerska byggnader, bl. a. en
väl bibehållen amfiteater, uthuggen i kritklippan
och rymmande 13,000 personer samt troligen uppbyggd
af Agricola.
Dordogne [-då’nj]. 1) Flod i södra
Frankrike. Den rinner upp vid foten af Mont Dore i
depart. Puy-de-Dôme (Auvergne), flyter mot s. ö. och
förenar sig, 20 kilom. (nära 3 mil) nedanför Bordeaux,
med Garonne, som derefter kallas Gironde. I sitt
öfre lopp är D. en bergflod med betydliga vattenfall,
men vid Argentat, som ligger 300 kilom. (40 mil) från
mynningen, blir floden segelbar. Längd 400 kilom. (53
mil). – 2) Departement i södra Frankrike. Det omfattar
det forna Périgord jämte delar af Limousin, Agénais
och Angoumois. Arealen 9,183 qv.-kilom. (167
qv.-mil). 489,848 innev. (1876). Genom detta
departement flyta från ö. till v.: i s. Dordogne, i
midten Isle och i n. Dronne. Den norra delen är ett
fattigt och ödsligt högland, kalladt Nontronnais. På
höjderna mellan Dordogne och Isle finnas vidsträckta
furuskogar och hedar. Rika jerngrufvor och
stenbrott. Tillverkning af jernvägsskenor och
papper. Odling af tryffel. Folkbildningen står
på en låg ståndpunkt, Hufvudstad: Périgueux.
A. G.
Dordrecht (Dortrecht) l. Dort, stad
i nederländska prov. Syd-Holland, på en ö
vid Merwede (de förenade floderna Maas och
Waal). 26,962 innev. (1877). Betydlig handel,
i synnerhet med trävaror, som från Schvarzwald
nedflottas på Rhen. Nederlagsort för malmer, hvilka
från Spanien föras till de stora verkstäderna i
Essen. D. är en af Nederländernas äldsta städer. Under
medeltiden var det äfven den rikaste, till dess
"S:t Elisabets flod" d. 19 Nov. 1421 sköljde bort
det bördiga landet s. ö. om staden, hvarvid 72 byar
förstördes. Generalstaterna hade 1572 i D. sitt
första sammanträde, och 1618–19 hölls der den synod,
som grundade calvinisternas herravälde i Holland. I
D. var det slutligen, som Vilhelm III 1674 valdes
till holländsk arfståthållare, generalissimus och
storamiral. Bland framstående män, som härstammat
från D., äro statsmännen De Witt samt målarna
Cuyp, F. Bol, Schalken och Ary Scheffer. Öfver
den sistnämnde har en staty blifvit rest i staden.
A. G.
Dordrechtsynoden. Se Dordrecht och Arminius.
Dore [dår]. 1. Vulkaniskt berg i franska
depart. Puy-de-Dôme (Auvergne). Det består af ett
större antal toppar: Puy de Ferrand, 1,846 m. (6,217
f.), Puy Gros, 1,804 in. (6,075 f.) och Puy de la
Grange 1,781 m. (5,998 f.), hvilka ligga kring Puy
de Sancy, 1,886 m. (6,352 f.), mellersta Frankrikes
högsta berg, m. fl. - 2. Biflod
till den franska floden Allier. Den upprinner på
Forez-bergen, på gränsen mellan depart. Puy-de-Dôme,
Allier och Loire. Längd 120 kilom. (16 mil). D. är
segelbar 30 kilom. (4 mil).
Dore [dår], en 130 kilom. (17,5 mil) lång biflod till
Allier, i franska depart. Puy-de-Dôme (Auvergne).
Doré, Paul Gustave, fransk konstnär, föddes
i Strassburg d. 6 Jan. 1833 och fick sin första
skolundervisning i Bourg, der samtidigt hans stora
anlag för teckning omsorgsfullt utbildades. 1847
kom han till Paris för att afsluta sina skolstudier,
och redan s. å. grundade han der, i förening med
Philipon, "Le journal pour rire", i hvilken han var
medarbetare till 1854. Sistnämnda år tecknade han sin
"Histoire dramatique, pittoresque et caricaturale de
la sainte Russie", och 1854–56 utgaf han, äfvenledes
i förening med Philipon, "Le musée anglo-français", i
hvilket arbete han med sitt ritstift lifligt skildrade
scener från det då pågående Krimkriget. Under
samma tid ritade han jämväl illustrationer till
åtskilliga verk, af hvilka de förnämsta voro "Oeuvres
de Rabelais" (1854), "Les contes drôlatiques" (af
Balzac; 1855), "Fiera-bras", "Le chevalier Jaufre",
"Voyage aux eaux des Pyrénées" (af Taine; 1855) och
"La légende du Juif errant" (af P. Dupont; 1856). Den
framgång, som i synnerhet det sistnämnda arbetet
rönte hos allmänheten, bestämde konstnären att förse
framstående literaturalster med illustrationer i stort
format. 1861 utkommo, i träsnitt, hans teckningar
till "L’enfer du Dante", genom hvilka hans rykte
med ens nådde sin höjdpunkt. Efter den tiden blef
hans talang eftersökt af både franska och utländska
förläggare. På sistnämnda praktverk följde sedan
en mängd andra, bland hvilka här må nämnas "Les
contes de Perrault" (1861), Chateaubriands "Atala"
(1862), "Aventures du baron de Münchhausen" (1862),
"Don Quichotte" (1863), "Le capitaine Castagnette",
"La sainte bible" (1865), Miltons "Paradise lost"
(1866), Tennysons "Idylls of the king", "La légende
de Croquemitaine", "Le Purgatoire et le Paradis
du Dante", "Les fables de La Fontaine" (1868),
"London, a pilgrimage" (text af Blanchard Jerrold;
1872), Davilliers "L’Espagne" (1873; först intagen i
"Le tour du monde", 1862–73), "La chanson du vieux
marin" (af Coleridge, öfvers. af A. Barbier; 1876),
"Histoire des croisades" (af Michaud; 1875–76) och
"Roland furieux de l’Arioste" (1879). (Teckningarna
till Tennysons idyller äro utförda i stålgravyr,
de öfriga i träsnitt.) Åtskilliga årgångar af "Le
monde illustre", "L’illustration", "Le journal
pour tous", "Le tour du monde", "Illustrated London
news", "Illustrated times" och flere andra dylika
periodiska skrifter vittna, att D. såsom tecknare
äfven uppmärksamt följt händelserna för dagen. Lika
rastlöst har D. sedan 1855 arbetat med penseln. Med
de målningar han exponerat, utförda i stor stil och
på ännu större dukar, skulle man kunna fylla hela
museer. Kritiken har emellertid på detta område för
det mesta varit honom ogynsam. Man förebrår honom
bl. a. ytlighet och teatralisk uppstyltning samt
disharmoni, ja onatur, i färgen. På ett och annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
