Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dos, med. farmak. - Dos, rygg - Dosa, Georg - Dos- l. Cisternbarometer, fys. och meteor., ett slags qvicksilfverbarometer. Se Barometer. - Dosis, Grek., med. farmak. Se Dos. - Dositheus, romersk grammatiker - Doslibell l. Dosvattpass, fys. Se Vattpass. - Dosse - Dossennus - Dossera - Dossi, Dosso, italiensk målare - Dost Muhammed, afgansk herskare - Dostojevski, Fedor, rysk skriftställare och socialdemokrat - Dosvattpass, fys. Se Vattpass. - Dotal - Dotation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
läkemedel, sjukdomens grad och art, stället för dosens
införande i kroppen o. s. v. Det händer stundom,
att en individ alls icke kan fördraga ens den minsta
dos af äfven för öfrigt helt oskyldiga medel (jfr
Idiosynkrasi). För dosernas afpassande gäller den
regeln att ju större fara finnes för handen och ju
hastigare förlopp sjukdomen har (såsom vid häftiga
blödningar, förgiftningar, kolerafall o. s. v.), dess
kraftigare måste man ingripa med täta ingifningar:
hvar 5:te, 10:de, 15:de minut i stället för hvarannan
till hvar sjette timma, hvilket är det vanliga.
O. T. S.
Dos [då], Fr. (af Lat. dorsum), rygg. – Dos-à-dos
[dås-a-då], "rygg mot rygg", en ställning i dans
(jfr Vis-à-vis); ett slags omnibusartadt åkdon,
der de åkande vända ryggarna mot hvarandra.
Dosa, Georg, äfven kallad Georg Székely [sekelj],
emedan han var född i szeklernas land, var anförare
för bönderna i ungerska bondekriget 1513–14. Med
60,000 man under sitt befäl slog han biskop Csaky
och Stefan Báthori, efter en två dagars strid vid
staden Csanád, proklamerade derefter republiken
och folksuveräniteten samt förfor skoningslöst mot
böndernas fiender. Slutligen blef han vid Szegedin,
hvars fäste han efter två månaders belägring var nära
att intaga, öfverraskad och slagen af Johan af Zapolya
samt på ett barbariskt sätt afrättad. Jfr Bondekrig.
Dos- l. Cisternbarometer, fys. och meteor., ett slags
qvicksilfverbarometer. Se Barometer.
Dosis, Grek., med. farmak. Se Dos.
Dositheus, kallad Magister D., romersk grammatiker i
början af 3:dje årh., höll i Rom en latinsk skola för
greker. Ett af honom utgifvet arbete (Hermenevmata)
upptäcktes i 16:de årh. af rättsläraren Cujas i S:t
Gallen. Det innehåller en latinsk grammatika, ett
latinsk-grekiskt lexikon och en samling öfningsstycken
till öfversättning, bl. a. en juridisk afhandling,
"De juris speciebus et manumissionibus", som är af
stort värde för rättsvetenskapen. D:s grammatika är
utgifven af H. Keil (1871) m. fl.
Doslibell l. Dosvattpass (af Fr. dos, Lat. dorsum,
rygg, och libellum, liten våg), fys. Se Vattpass.
Dosse, en 120 kilom. (16 mil) lång biflod till Havel,
i preussiska prov. Brandenburg, regeringsområdet
Potsdam.
Dossennus, Lat., en af de fyra stående maskerna i
de gamles atellaner. Dossennus var den illistige
och förslagne skälmen, i motsats till Maccus, tölpen
och narren.
Dossera (Fr. doser, af dos, rygg), slutta, luta;
göra sluttande. – Dossering, sluttning, lutning.
Brantheten i jordvallars dossering betecknas genom
förhållandet mellan sluttningens höjd och anlag
(horisontala längd). Så t. ex. betyder 1:3 ("en
på tre"), att höjden är lika med 1/3 af anlaget,
och 3:1 ("tre på en"), att höjden är lika med 3
gånger anlaget. Den brantaste lutning, i hvilken
uppkastad jord kan qvarligga utan beklädnad, är
1:1 ("fot på fot") = 45°. Jfr Anlag och Bank.
G. U.
Dossi, Dosso, egentl. Giovanni de Lutero, italiensk
målare, f. 1474 (1479?), var först, jämte sin broder
Gian Battista, lärjunge af L. Costa och studerade sedan dels i Rom (efter
Rafael), dels i Venezia. Arbeten af honom, mestadels
mytologiska och fantastiska målningar, utmärkta för
vackert ljusdunkel och kraftig färg, finnas i de
flesta större europeiska gallerier. Bäst torde han
vara representerad i Ferrara och Modena. Hans dödsår
uppgifves mycket olika: 1541, 1542, 1558 eller 1560.
Dost Muhammed, afgansk herskare, f. omkr. 1798,
d. 1863, gjorde sig efter Durani-dynastiens fall
(1829) till herre i Kabul. Jfr Afganistan.
Dostojevski, Fedor, rysk skriftställare och
socialdemokrat, f. 1822, anslöt sig till Bjelinski,
anklagades för socialistiska stämplingar, och
dömdes till döden, men förvisades i stället till
Sibirien samt benådades 1856 och bosatte sig då
i Petersburg. Sin landsflykt skildrade han, med
uppskakande sanning, i Zapiski iz mertvago doma
(Minnen från dödens boning, 1858). Bland hans sociala
romaner må nämnas: Unicizennyje i oskorblennyje
(De små och de förtryckte, 1861), Prestuplenije
i nakazanije (Förbrytelse och straff, 1868), Besy
(Djeflarna, 1873) och Podróstok (Den fullmyndige,
1875). – D:s broder Michael D., d. 1864, lemnade goda
öfversättningar af Schillers "Don Carlos" (1848)
och Göthes "Reineke fuchs" (1861) m. fl. arbeten.
Dosvattpass, fys. Se Vattpass.
Dotal (Lat. dotalis, af dos, hemgift), hvad som
har afseende på hemgift. – Dotalsystem, det system
för ordnande af makars egendomsförhållanden, enligt
hvilket mannen visserligen räknas som familjens ende
representant, men hustrun dock i principen betraktas
som ett sjelfständigt rättssubjekt, som vid sidan af
mannen besitter och förvaltar egendom. Jfr Dotation.
Dotation (Med. Lat. dotatio, af Lat. dos, hemgift),
jur., är ett för den svenska rätten främmande
juridiskt begrepp, hvilket i den romerska rätten
betydde tilldelande af hemgift åt en qvinna, som
skulle träda i gifte. I ett slags analogi dermed
erhöll i den kanoniska rätten den förmögenhet, som
vid upprättandet af fromma stiftelser (kyrkor, skolor,
hospital, själamässor o. d.) anslogs till underhåll,
benämningen "dos", och den akt, som gaf upphof åt en
sådan, kallades "dotatio", hvilken benämning äfven
brukades om sjelfva förmögenheten. Dotation till
en kyrka medförde, när den var förenad med vissa
andra kyrkan gifna förmåner (area, exstructio),
patronatsrätt öfver densamma. Från den kanoniska
rätten blef begreppet dotatio, med utvidgad betydelse,
öfverflyttadt till den verldsliga rätten. Sålunda
förstår man dermed, åtminstone efter fransk rätt,
den handling, hvarigenom, vid stiftandet af en
offentlig inrättning (af hvad slag som hälst), en
förmögenhet öfverlemnas till densamma, hvarigenom
den blir i stånd att uppfylla sitt ändamål. (Äfven
enligt denna rätt användes dotation tillika om sjelfva
förmögenheten.) Men begreppet utvidgades allt mera
till analoga fall. Så betecknades med dotationer
de anslag, som under första franska kejsaredömet
anvisades såsom belöning åt dem, hvilka utmärkt sig
i dess tjenst, och som bestodo i majorat, bildade
af konfiskerad eröfrad egendom och ärftliga efter
primogenitur. Med kejsaredömets fall upphörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
