Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dowers pulver - Dover-traktaten, en i Dover 1670 afslutad traktat. Se Dover. - Doves vindvridningslag - Dovizi, Bernardo, italiensk skald. Se Bibbiena. - Dowlutabad, befäst stad i britisk-ostindiska lydstaten Hyderabad. Se Daulatabad. - Down - Downpatrick - Downing-street - Dovrefjäll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en del af hvardera, blandade med 8 delar
kaliumsulfat. Dowers pulver användes med
fördel såsom ett medel att hämma alltför ymniga
uttömningar från tarmkanalen, således i diarréer
och rödsot. Med kräkroten och opium afser man att
lugna den sjukligt stegrade peristaltiska rörelsen af
tarmarna, och med opium vill man hämma sekretionen
från tarmslemhinnan. Dowers pulver brukas äfven
ibland mot akuta lungsjukdomar. Det gifves då
till natten samt i dos af 50–60 centigr. (12–14
korn), för att stilla hostan och gifva ro.
O. T. S.
Dover-traktaten [då’ver-], en i Dover 1670 afslutad
traktat. Se Dover.
Doves vindvridningslag [dåfes], meteor. Redan innan
man börjat systematisera väderleksiakttagelserna,
var det kändt, att inom den norra tempererade
zonen förändringar i vindens riktning vanligast
skedde i samma led som solens dagliga rörelse,
d. v. s. från ö. genom s., v. och n., i den
södra tempererade zonen deremot från ö. genom n.,
v. och s. Den lag, som gör sig gällande i dessa
förändringar, har fått namn efter H. W. Dove,
hvilken sökte förklara densamma. Hans teori är
följande: då luften af någon orsak drifves från polen
mot eqvatorn, kommer den från trakter med mindre
rotationshastighet till orter, der denna hastighot
är större, och vindens rörelse får derför en mera
östlig riktning. På norra halfklotet öfvergår alltså
en vind, som ursprungligen är nordlig, under sitt
fortskridande genom n. ö. till östlig. Denna östliga
vind verkar hämmande på polarströmmen, om nämligen
den kraft fortfar, som drifver luften mot eqvatorn,
och luften antager snart en rotationshastighet,
motsvarande den orts, öfver hvilken den befinner
sig. Om tendensen att strömma mot eqvatorn fortfar,
springer vinden åter öfver till nordlig, hvarefter
samma serie af förändringar inträder. Om deremot
efter en tids polarström vindriktningen blifvit
östlig och eqvatorialström inträder, så slår vinden
från östlig genom sydöstlig öfver till sydlig. Under
sin strömning från s. till n. kommer luften till
trakter med mindre rotationshastighet, hvilket har
till följd, att den måste liksom ila förbi den från
v. mot ö. roterande jordytan samt att den sydliga
vindriktningen måste öfvergå till sydvestlig och
vestlig. Om luften fortfarande har benägenhet att
strömma mot polartrakterna, springer vinden åter öfver
till sydlig, liksom den östliga vinden till nordlig;
men om eqvatorialströmmen undantränges af polarström,
förändras vindriktningen genom nordvestlig till
nordlig. På södra halfklotet ske förändringarna i
motsatt riktning. L. A. F.
Dovizi, Bernardo, italiensk skald. Se Bibbiena.
Dowlutabad [dau-], befäst stad i britisk-ostindiska
lydstaten Hyderabad. Se Daulatabad.
Down [daun], grefskap i den irländska prov. Ulster,
mellan grefskapet Antrim och Belfastviken i n.,
grefskapet Armagh i v. samt Irländska sjön i s. och
ö. Arealen 2,504 qv.-kilom. (45,5 qv.-mil). 277,294
innev. (1871), deraf 32 proc. katoliker. Kusten är
inskuren af en mängd vikar, bland hvilka Strangford-,
Dundrum- och Carlingford-vikarna äro de mest
betydande. D.
är i allmänhet småkulligt och fruktbart;
52 proc. af marken är åker, 29 proc. äng. I
s. höja sig Mourne-bergen, hvilkas högsta topp är
Slieve Donard, 850 m. (2,863 fot). På dessa berg
uppflyta de tre förnämsta floderna: Bann, Lagan
och Newry. Befolkningen är idog och välmående samt
idkar åkerbruk, linodling (D. afkastar mer lin än
något annat grefskap i Irland), boskapsskötsel och
hästafvel. Hufvudstad: Downpatrick.
Downpatrick [daun-], hufvudstad i det
irländska grefskapet Down (prov. Ulster), nära
Strangford-viken. 4,156 innev. (1871). Katedral.
Downing-street [dauning-strit], gata i London, vid
hvilken åtskilliga regeringsbyggnader äro belägna,
bl. a. utrikesministeriets hus, der regeringen
håller sina sammanträden, hvarför gatans namn stundom
användes för att beteckna regeringen.
Dovrefjäll (N. Dovrefjeld) är det vanliga geografiska
namnet på det stora parti af de norska fjällen,
hvilket i vestlig riktning sträcker sig från
riksgränsen till närheten af hafvet och bildar
en föreningsled mellan de fjällpartier, som
innefattas under de geografiska namnen Kölen och
Langfjeldene. Oaktadt denna indelning af det norska
fjällsystemet kan försvaras, till följd deraf att
det gifver en god öfversigt öfver riktningen af den
högsta vattenskilnaden, är den likväl icke fullt
berättigad, enär de fjäll, som man velat sammanfatta
under benämningen D., i verkligheten bilda ett mycket
inveckladt system af högre och lägre ryggar samt
af toppar och fjällslätter, genomskurna af djupa
dalar. Det rent geografiska D. kan anses taga sin
början vid Röros och sluta vid Lesjas dalstrykning,
som genomskär fjällmassan vid en höjd af 622
m. (2,095 f.). Det egentliga D. omfattar endast en
mindre del af detta stora fjällparti, näml. den del,
öfver hvilken den gamla vägen från Gudbrandsdalen går
i n. till Opdal i Trondelagen. Vester om denna väg
reser sig Snehätta till en höjd af 2,306 m. (7,766
f.). Fjället har der från dal till dal en bredd af
vid pass 70 kilom. (9,4 mil) och bildar den längsta
af alla norska fjällöfvergångar. Vägen går fram
i en dal, som knappast är belägen på större höjd
än 1,000 m. (3,360 f.). Vestra delen af fjället är
mycket vild och sammanhänger med de höga fjällen i
Romsdalen. Sydvestra partiet är den högt liggande
platån Gautstigen, som i s. sammanhänger med de
stora fjällsträckningarna mellan Gudbrandsdalen
och Österdalen. En skarp begränsning af D. i denna
(inskränktare) mening kan dock ej uppställas. Till
D. hörer också den högt belägna dalen Drivdalen
(se Driva). – Sitt namn har detta fjäll fått efter
den lilla socknen Dovre (förr annex till Lesja), som
intager den näst öfversta af Gudbrandsdalens terrasser
och der man finner den gamla kungsgården Tofte,
hvarest enligt sagan Harald Hårfager uppfostrades
af jätten Dovre. De bebyggda ställena sträcka sig i
denna socken till en höjd af 750 m. (2,526 f.) öfver
hafvet. På D. uppfördes "fjeldstuer" redan i början
af 12:te årh. Den äldsta af dessa är "Hjerkin"; de
öfriga äro "Fokstuen", "Kongsvold" (före 1704 kallad
"Hullet") och "Drivstuen". Y. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
