Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Draco, Draködlor l. Flygödlor, zool. - Draco, athensk lagstiftare. Se Drako - Draco mitigatus, Lat., "den tämde draken" - Draconites, Johannes, tysk protestantisk teolog - Draf, kem. tekn. Se Mäsk. - Drafn - Drag, fys. Se Luftdrag. - Draga - Dragande koppel - Dragant - Dragare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att hufvudet är utdraget och högt, med tänderna
fästa på käkarnas öfre kanter, ej vid sidorna,
och derigenom att tungan är tjock och köttig samt
slutligen genom den stora hudartade säcken på midten
af halsen. Draködlorna äro långsamma och tröga djur,
hvilka uppehålla sig i träd, der de klättra omkring
bland grenarna. Liksom kameleonten, ehuru icke i
lika hög grad, kunna de vexla färg. Med tillhjelp
af flyghuden kunna de också taga stora, ända till 15
m. (50 f.) långa hopp och språng mellan träden, men
endast i sned riktning och uppifrån nedåt. Draködlorna
äro små, oförargliga, skygga och alldeles oskadliga
djur; de träffas i Ostindien och på Sundaöarna samt
lefva af små insekter, hvilka de plocka af bladen
eller med ett språng gripa i flygten. En uti Indiska
arkipelagen, i synnerhet på Java, vanlig draködla
är den flygande ödlan l. gröna draken, D. volans,
grön med brunaktig fallskärm och 30 centim. (1
f.) lång. Hon säges lägga sina ägg uti ihåliga träd.
J. G. T.
Draco, athensk lagstiftare. Se Drako.
Draco mitigatus, Lat., "den tamde draken", äldre
kemisk term för qvicksilfverklorur (Beguin 1608).
Draconites (egentl. Drach l. Trach), Johannes, tysk
protestantisk teolog, f. omkr. 1494, fick anställning
vid filosofiska fakulteten i Erfurt, men förvisades
derifrån, emedan han deltagit i de högtidligheter,
med hvilka Luther 1521 mottogs i Worms, verkade
1523–28 som predikant dels i Miltenberg, dels i
Waltershausen, blef derefter kallad till predikant
och teologie professor i Marburg, der han utöfvade ett
stort inflytande på Hessens kyrkliga angelägenheter,
vistades sedermera någon tid i Lybeck, der han
skref sitt förnämsta arbete, Gottes verheissungen
von Christo (1549–50), samt blef 1551 teologie
professor i Rostock och 1561 president i pomesanska
biskopsstiftet. Under senare delen af sin lefnad var
han sysselsatt med att utgifva en polyglott-upplaga
af bibeln. Död i Wittenberg 1566.
Draf, kem. tekn. Se Mäsk.
Drafn l. Båra, Nord. mytol., en af Äges och Råns
döttrar. Se Äges döttrar.
Drag, fys. Se Luftdrag.
Draga l. Stå fullt, sjöv., säges om segel, som äro
så ställda, att vinden på det fördelaktigaste sättet
verkar till framfart. R. N.
Dragande koppel, musikt., det koppel i orgelverk,
medelst hvilket den nedre manualens tangenter draga
med sig den öfres. A. L.
Dragant l. Gummi-dragant, Tragacantha, farmak.,
en gummiliknande utsippring (exsudation)
ur stammen af åtskilliga växtarter, som höra
till underafdelningen Tragacantha af slägtet
Astragalus L. Ifrågavarande växter äro låga,
mångåriga, mycket greniga buskar, hvilkas blad
äro enkelt parbladiga med tornspetsade bladskaft,
som qvarsitta flere år och gifva åt buskarna ett
i hög grad risigt utseende. Astragalus-slägtet hör
till nat. fam. Leguminosae (Papilionaceae L.) Juss.,
kl. Diadelphia, ordn. Decandria L. Några få arter
förekomma i Europa, och bland dem nämnes A. cylleneus
Boiss., tillhörande Grekland (Morea), såsom lemnande
dragant. Det
mesta af handelsvaran dragant erhålles från
Mindre Asien, Syrien och Persien, af A. gummifer
Labil., A. microcephalus Willd. och A. adscendens
Boiss. et Haussk. m. fl. arter. Detta ämne dels
utsipprar frivilligt, dels framqväller genom
instick eller längsgående inskärningar, som under
Juli och Augusti af insamlarna göras i buskarnas
stammar. Den frivilligt utsipprade draganten har
vanligen form af små vårtor eller knölar, den
genom längdinskärningar framkvällande har form af
buktiga, krökta skifvor, bildade liksom af band,
lagda kant i kant (tragacantha in foliis), och den
genom instickningar utträngande draganten har form
af masklika, böjda och vridna trådar eller bitar
(tragacantha vermicularis). Draganten är en af
växtslem (bassorin, 53 proc.) och gummi (arabin, 33
proc.) m. m. bestående blandning, som uppkommer genom
ombildning af märg- och märgstrålecellernas hinnor. Då
dragantslemmet kommer i beröring med luften, stelnar
det snart till en hård, nästan hornlik massa, hvars
färg är olika hos olika slag – vexlande från gulbrunt
till hvitt. Den bästa draganten (tragacantha electa)
utgöres af matt hvita skifvor eller trådar, som äro
torra, hårda, utan lukt och med slemmig smak. Dragant
sväller i kallt vatten, utan att lösas, och bildar
med kokande vatten ett tjockt slem, som förr var
officinelt (mucilago tragacanthae). Detta ämne nyttjas
vid beredning af åtskilliga medicinska pastiller,
t. ex. santonin-, vichy- och pepparmyntpastiller, samt
användes ofta af sockerbagare. O. T. S.
Dragare. I Sverige användas såsom dragare, nästan
endast hästar, nötkreatur och rendjur, men i
andra europeiska land begagnar man äfven åsnor och
muldjur äfvensom hundar. Under dragningen öfver vinna
djuren motståndet dels derigenom att en del
af deras kroppstyngd öfverflyttas till lokorna,
bröstremmen eller motsvarande delar af anspannet och
dels genom den kraft, som lemmarnas muskler utveckla
vid förstoringen af de vinklar, som lemmarnas ben
sins emellan bilda. Det är i sistnämnda afseende
hufvudsakligen bakbenens muskler, som tagas i
anspråk. För att ett husdjur skall vara utmärkt såsom
dragare måste det, utom en normal kroppsbeskaffenhet,
ega en betydlig vigt, en väl ställd benbyggnad samt
fylliga, hårda och genom öfning kraftigt utvecklade
muskler; men om bördan skall framflyttas med stor
hastighet, måste kroppsbyggnaden vara lättare. Den
kraft, som ett husdjur kan utveckla vid dragning, är
mycket svår att beräkna. Den är nämligen beroende
af många omständigheter, såsom djurets storlek,
ålder, hull och öfning, anspannets beskaffenhet och
arbetstidens längd m. m. Man brukar visserligen, på
tal om den kraft en maskin kan utveckla, angifva så
och så många hästkrafter, d. v. s. så och så många
krafter, som hvardera förmå lyfta 75 kilogr. 1
m. högt på en sekund (600 skalp, 1 fot högt på en
sekund); men man angifver dermed i sjelfva verket ej
ett medeltal för den kraft en häst eger. Uttrycket
begagnas endast såsom en större enhet vid omnämnande
af kraften hos en maskin. Såsom exempel på den kraft,
som en stark och välfödd häst af 500 kilogr. (11,76
ctr) lefvande vigt kan utveckla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
