Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dragon, farmak. - Dragonader - Dragonera - Dragonetti, Domenico, italiensk kontrabasviruos - Dragonättika, farmak. Se Dragon, farmak. - Dragplåster, farmak. Se Janiniplåster. - Dragsholm, baroni på Själland. Se Adelersborg. - Dragsjuka - Dragsmark - Dragstång, byggnadsk. Se Ankare 3. - Dragtaft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i köksträdgårdar, når en meters (3,37 f.) höjd
samt har greniga stjelkar, helbräddade, jämnbredt
lansettlika, gröna, glatta blad och mycket små,
gulaktiga blomkorgar, hvilka sitta i slaka vippor i
grenarnas toppar. Dragon har en angenämt aromatisk,
skarp och stickande smak, beroende på en flyktig
olja, hvarför den användes att gifva smak åt den
bekanta s. k. dragonättikan ("vinaigre d’estragon").
O. T. S.
Dragonader (Fr. dragonnades, af dragon, dragon) kallas
de i Frankrike på Ludvig XIV:s tid mot protestanterna
(hugenotterna) riktade förföljelserna, vid hvilka den
väpnade styrkan användes. Den första förföljelsen af
detta slag skedde 1681, då på krigsministern Louvois’
befallning ett dragonregemente inqvarterades hos
hugenotterna i Poitou, för att tvinga dem att blifva
katoliker. Sedermera utsträcktes inqvarteringarna,
med ty åtföljande utpressning och våld, öfver hela
landet, och trupperna anställde en blodig jagt efter
de motspänstige hugenotterna. Fransmännen gåfvo
dessa grofva omvändelseförsök flere namn, såsom
les dragonnades, la, mission bottée ("missionärer i
sporrar") o. s. v. (Jfr Hugenotter och Kamisarder.) –
I en senare tid har "dragonad" fått betydelsen af
militäriskt öfvervåld, som utföres på myndigheternas
befallning. J. Th. W.
Dragonera. 1. Liten ö, tillhörande Balearernas
ögrupp i Medelhafvet, vester om Mallorca. – 2. Ögrupp
i Medelhafvet, ö. om Cerigo.
Dragonetti, Domenico, italiensk kontrabasvirtuos,
f. 1771, blef anställd vid S. Marco-kyrkan i
Venezia och sedermera (efter 1795) i London,
hvarest han dog 1846. Han väckte ett oerhördt
uppseende genom sin fabelaktiga färdighet,
som tillät honom att på kontrabasen utföra
de svåraste violoncell- och fagottkonserter.
A. L.
Dragonättika, farmak. Se Dragon, farmak.
Dragplåster, farmak. Se Janiniplåster.
Dragsholm, baroni på Själland. Se Adelersborg.
Dragsjuka (Meningitis cerebro-spinalis epidemica,
Epidemisk hjernfeber, Kalmarsjuka, Vesteråssjuka
o. s. v.), med., en ofta förekommande benämning på
en farsot, som uppträdde i Sverige 1854 och under de
följande åren fick en betydlig utbredning. De vanliga
symptomen af denna sjukdom äro i svåra fall: våldsam
hufvudvärk, kräkning, feber, kramp, i synnerhet i
nackens muskler, så att hufvudet drages bakåt (deraf
namnet dragsjuka), ytterlig ömhet i huden och svåra
smärtor vid rörelser. Ofta finnas på huden utslag
af olika former. Yrsel, medvetslöshet och andra
svåra hjernsymptom inställa sig ofta tidigt, och
döden kan följa mycket hastigt, efter några timmar
eller några få dagar. Ibland går sjukdomen tillbaka,
och patienten kan återvinna fullständig helsa. Svåra
följdsjukdomar förekomma dock ej sällan. I lindriga
fall äro symptomen mindre intensiva, och stundom har
det händt, att patienten ej behöft intaga sängen. De
ofvannämnda symptomen bero på en inflammation i
hjernans och ryggmärgens hinnor.
Dragsjukan har mest förekommit under den kallare
årstiden och hufvudsakligen härjat bland den
fattiga befolkningen. Barn angripas oftare än
fullvuxna. Huruvida sjukdomen är smittosam är ej
afgjordt, och hvarpå dess uppträdande såsom farsot
beror vet man icke. De första mera kända, ehuru
mindre betydliga, epidemierna herskade i södra
Europa i början af detta århundrade. Sedan visade
sig sjukdomen icke förr än 1837, då den uppträdde i
södra Frankrike, och de följande åren, till 1851,
spred den sig vidare i Frankrike samt (i smärre
epidemier) till Spanien, Italien och Danmark. 1854
uppträdde den å nyo, denna gång i Sverige, och har
sedan visat sig i flere andra land i Europa samt
i Amerika. Ingenstädes torde den hafva härjat så
våldsamt som i vårt land. Den visade sig först i
Bleking, mot slutet af sistnämnda år, och utbredde
sig under vintermånaderna "med tusentals sjukdomsfall"
i denna provins och Kalmar län. I Mars 1855 kände man
redan 800 dödsfall, som den orsakat. Under de följande
vintrarna spred den sig vidare öfver andra delar af
Sverige, ända upp till Jämtland. På somrarna upphörde
den nästan fullständigt. 1857 var antalet till
Sundhetskollegium anmälda fall störst: 3,051 sjuka
och 1,387 döda. Under tiden för farsotens härjande
i Sverige, från 1854 till 1861, anmäldes 11,803
sjukdomsfall (sannolikt var antalet i verkligheten
ej obetydligt större) och 4,165 dödsfall. De af
provinsialläkarna till Sundhetskollegium ingifna
rapporterna hafva väsentligt bidragit till kännedomen
om ifrågavarande sjukdom. Sammandrag af dessa finnas,
af Wistrand, i tidskriften "Hygiea" (bd 18 och
19) samt i Sundhetskollegii berättelse af 1861 (i
"Bidrag till Sveriges officiella statistik"). En
värdefull monografi öfver sjukdomen lemnades 1857
af A. F. Lindström i hans arbete "Om den epidemiska
meningitis cerebro-spinalis". – Benämningen dragsjuka
har äfven användts om en annan sjukdom, hvilken i
många hänseenden liknar den epidemiska hjernfebern
och antagligen dermed stundom förvexlats, nämligen
den sjukdom, som uppkommer genom förtärande af mjöl,
förorenadt med mjöldrygor. (Se Ergotism.) P. W.
Dragsmark, socken i Bohus län, Göteborgs län,
Lane härad. Arealen 1,425 hekt. (2,886 tnld). 605
innev. (1878). Annex till Bokenäs, Göteborgs stift,
Elfsyssels norra kontrakt. – På den förr skogbevuxna
halfön Bokenäs i D:s socken finnas ännu ruiner efter
ett munkkloster, tillhörigt premonstratensorden och
kändt under namnen Dragsmark, Marie-skog och Silva
S. Mariae. Det anlades i midten af 13:de årh. af
konung Håkan Håkansson. Med klostret var förenad
ett slags högskola, som besöktes af adliga ynglingar
från de tre nordiska landen. D. är en af de platser,
till hvilka traditionen knutit minnet af Axels och
Valborgs mångbesjungna kärlek.
Dragstång, byggnadsk. Se Ankare 3.
Dragtaft, Taffetas vesicatorium l. Sericum
epispasticum, med. farmak., ett förr såsom
blåsdragande medel användt tunt siden (taft), som var
bestruket med en blandning af spanska flugor (3 d.),
ljust harts (4 d.) och terpentinolja (6 d.). Det
bereddes på olika sätt. Sjette
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
