Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drill, musikt. - Drillborr - Drillen, zool. Se Babianer. - Drillharf, landtbr. Se Harf. - Drillkedja, musikt. Se Drill, musikt. - Drillkultur, landtbr. - Drillplog, landtbr. Se Plog. - Drillsnäpp-slägtet - Drillspel, mek. Se Drillborr. - Drillsåningsmaskin. landtbr. Se Såningsmaskin. - Drimys
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afslutas genom ett efterslag, hvilket bildas af
hufvudnoten jämte den närmast lägre och stundom,
såsom vid fermater i arier och konserter,
utföres något långsammare än sjelfva drillen. En
följd af drillar på flere toner efter hvarandra
(stundom utan något efterslag) kallas drillkedja.
A. L.
Drillborr, mek. 1. Ett litet för metallarbete afsedt
borr, som kringvrides med en s. k. drillbåge eller
stråke, hvars snöre går öfver en vid borrspindeln
fäst rulle. Snöret slås ett hvarf kring rullen,
hvilken sättes i rörelse derigenom att drillbågen
drages fram och tillbaka. – 2. Ett borr (äfven
kalladt drillspel l. rännspel), som utgöres af en
borrspindel, hvars ena ände är försedd med en ögla,
genom hvilken en rem går, samt ett handtag, som är
så anbragt vid spindeln, att det kan skjutas upp
och ned längs denna, hvarvid spindeln genomgår ett
vid handtagets midt varande hål. Remmens ändar äro
fästa vid handtagets ändar. Vidare är spindeln
försedd med en nära borrspetsen fäst skifva,
hvilken verkar som svänghjul. När borrning skall
ske, lindas remmen kring spindeln derigenom att
handtaget kringvrides några hvarf. Nedtryckes sedan
handtaget, så afrullas remmen från spindeln, som
dervid kommer i rotation, så att borret kan verka.
G. R. D.
Drillen, zool. Se Babianer.
Drillharf, landtbr. Se Harf.
Drillkedja, musikt. Se Drill, musikt.
Drillkultur, landtbr., det sätt att bruka åkerjorden,
hvilket utmärkes deraf att fältet radvis upplägges i
ryggar eller upphöjda balkar (drillar), på hvilka man
odlar vissa växter. Till drillkulturen hör derjämte,
att såväl sjelfva drillarna (genom handhackning)
som ock åkerjorden mellan dem (genom bearbetning med
hästhacka och drillharf) hållas luckra och fria från
ogräs samt tillgängliga för luftens inverkan. Dels
genom handhackning och dels genom direkt handarbete
gallras de på drillarna uppväxta plantorna, så att
de komma på behörigt afstånd ifrån hvarandra. När de
blifvit så stora, att de beskugga fältet, upphör all
bearbetning såväl mellan som på drillarna.
Drillkulturen har från äldsta tider varit känd och
använd i Kina, Japan, Bengalen och Persien. I Europa
begagnades denna kulturmetod först i England, der den
1731 infördes af Jethro Tull, hvilken derom utgaf
det berömda arbetet "On the horsehoing husbandry"
(Om hästhackans användning vid åkerbruket), så kalladt
derför att till drillkulturen ovilkorligen hör jordens
bearbetning med hästhacka, som var ett förut ej
brukligt redskap. Tull antog, att jordens fruktbarhet
hufvudsakligen beror på dess fina pulverisering och
att gödning egentligen icke behöfves, om åkerjorden
väl bearbetas; så att hon blir lucker och fin. Att
dessa åsigter ej äro hållbara är numera nogsamt
kändt. Man gödslar derför allmänt, före sådden,
mellan de upplagda drillarna, hvilka sedan klyfvas
med drillplog, så att gödseln kommer att ligga midt
under de uppspirande växternas rötter. Stundom göder
man äfven på drillarna, samtidigt med att man sår,
hvilket sker med dertill särskildt konstruerade
drillsåningsmaskiner, som utså både sädes- eller
rotfruktsfröet och den konstgjorda, pulverformiga
gödseln. Om det Tullska drillsystemet således ej
motsvarat sin ursprungliga uppgift (att genom jordens
fina bearbetning göra all gödsling obehöflig),
saknar det likväl icke sin stora betydelse. Genom
drillkulturen hålles åkerjorden ren och lucker, under
det att hon bär de drillsådda skördarna – hvilka
derför i allmänhet lyckas särdeles väl –, och för de
närmast följande grödorna befinner hon sig derefter i
det yppersta skick. – I Sverige begagnas drillkultur
hufvudsakligen endast vid odling af rotfrukter. Numera
användes dock äfven radsåning på slät åker för socker-
och foderbetor, ja stundom till och med för rofvor och
kålrötter, vid hvilka växters odling drillkulturen
först användes. Äfven hästbönor och raps kunna med
fördel odlas på drill. J. A.
Drillplog, landtbr. Se Plog.
Drillsnäpp-slägtet, Actitis, zool., ett till foglarnas
afdelning, vadarnas ordning (Grallatores) och de
snäppartade foglarnas familj (Totanidae) hörande
slägte, hvars medlemmar hafva ganska långa ben –
hvilkas tärs merendels är längre än fjerdedelen
af den hoplagda vingen –, tämligen stor baktå samt
spetsigt näbb, hvilket är lika långt som hufvudet
och har inböjda käkkanter. Vanliga drillsnäppan
eller strandpiparen, A. hypoleucus, har öfre delen,
halsens sidor och kräfvan brungrå med svarta fläckar
och tvärstreck samt bronsglans på manteln, undre
delarna hvita, stjerten brungrå, med de mellersta
pennorna tvärbandade af svart och de yttre allt mera
hvita. Längden uppgår till 20–22 centim. (6,7–7,4
t.). Strandpiparen är hos oss en flyttfogel, som
kommer till Sverige i April eller Maj och i September
åter drager mot södern. Han häckar allmänt öfver
hela landet, icke minst uti Lappland, och uppehåller
sig vid steniga, buskbeväxta stränder, såväl inuti
landet som, ehuru mera sällan, vid hafskusten. Han
är en liflig, försigtig och skygg fogel, hvilken
springer omkring på marken med trippande steg
samt då och då sätter sig på stenar, ur vattnet
uppskjutande stänger o. d. (hvarunder han vippar
upp och ned med stjerten, ungefär som en ärla). Ofta
får man se honom med nedböjda, dallrande vingspetsar
flyga tätt utmed vattenytan, hvarvid han merendels
låter höra sitt drillande "tidihidi", flere gånger
upprepadt. Hans föda består af maskar, insekter och
insektlarver, i synnerhet sländor och flugor, hvilka
han plockar på stranden eller fångar i flygten. Sitt
bo tillreder han på marken, stundom tämligen långt
från vatten, och lägger deri fyra hvitgula, af brunt
och askgrått fläckiga, 36 millim. (12 lin.) långa ägg.
J. G. T.
Drillspel, mek. Se Drillborr. 2.
Drillsaningsmaskin, landtbr. Se Såningsmaskin.
Drimys Forst. (af Grek. drimys, skarp, bitande),
bot. farmak., ett till nat. fam. Magnoliaceae D. C.,
kl. Dodecandria L. hörande slägte af aromatiska
träd, hvars arter äro utbredda i Amerika från Mejico
ned till Kap Horn. D. Winteri Forst. lemnar cortex
winteranus verus, och D. granatensis L. fil. gifver
ett slags s. k. cortex
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
