- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 3. Capitulum - Duplikant /
1471-1472

(1880) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Droz, Antoine Gustave, fransk författare - Druchina - Druey, Charles, schweizisk statsman - Drufhagel - Drufhyacint, bot. Se Muscari. - Drufkur - Drufsocker - Drufsyra - Drufva - Drufva, Peter Ture Gerhard, friherre, krigare, ämbetsman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– och Une femme génante (1875) – ett i högsta
grad bisarrt arbete – vittna om afmattning
hos författaren. D. anses som en karakteristisk
representant för den franska realistiska skolans både
förtjenster och fel. Sin förnämsta styrka har han
i skildringen af qvinliga gestalter, hvilka också
merendels spela hufvudrolerna i hans arbeten. Äfven
barnverlden förstår han att teckna med sanning och
lif. Hans qvickhet fördunklas ofta af en okyskhet,
som påminner om Paul de Kock. – D., hvars arbeten
utgått i en stor mängd upplagor, har jämväl uppträdt
som journalist, ofta under pseudonymen Gustave Z.

Druchina, R. (egentl. sällskap), krigsv., var
i Ryssland till en början namn på de krigiska
följen, hvilka slöto sig kring tsaren, furstarna och
bojarerna, och blef sedan beteckning för en bataljon
i landstormen (opoltjenije). C. O. N.

Druey [dryä], Charles, schweizisk statsman, f. 1799,
ställde sig 1841 i spetsen för oppositionen i sin
kanton, Pays de Vaud, ledde 1845 års rörelse och
var s. å. den provisoriska regeringens president,
verkade sedermera för införandet af en demokratisk
kyrkoförfattning i nämnda kanton och för en reform
af förbundsförfattningen samt blef 1850 president
i förbundsrådet. Död 1855.

Drufhagel, krigsv., ett slags små runda kulor, som
förr begagnades till fyllning af s. k. skrotsäckar,
hvilka motsvarade nutidens kartescher, men voro
omgifna af väf i stället för af zinkbleck.
W. G. B.

Drufhyacint, bot. Se Muscari.

Drufkur, med., metodisk användning af mogna
vindrufvor till botande af vissa kroniska sjukdomar. I
sådana sjukdomar, som fordra lindrigt lösande,
kylande och urindrifvande behandling, låter man
ofta den sjuke under 4–6 veckor dagligen förtära 1–4
skålp. vindrufvor, utan skal och kärnor. Hos känsliga,
nervretliga och för blodsvallningar benägna personer,
hvilka lida af kronisk magkatarr, uträttar denna
kur ofta mycket godt. Äfven vid ansvällning af
lefvern, med gulsot, mot hemorroider och mot gikt
har drufkuren visat sig nyttig. Till dess gynsamma
verkan bidrager otvifvelaktigt den omständigheten
att kuren genomgås under helsosamma klimatiska
och lokala förhållanden äfvensom i samband med en
särskild diet. Bland de mest berömda orterna för denna
kur räknas Meran i Tyrolen och Vevey i Schweiz, vid
Genève-sjön; men äfven i Rhendalen (Bingen, Kreuznach)
och södra Frankrike finnas åtskilliga lämpliga ställen
för genomgåendet af denna kur. O. T. S.

Drufsocker, Dextros, Glykos, kem., ett kolhydrat,
som är allmänt utbredt i växtriket, företrädesvis i
söta frukter och bär (särdeles rikligt i vindrufvor),
och som i djurriket träffas i blodet samt (vid
s. k. sockersjuka till högst betydlig mängd) i
urinen. Honing är en blandning af vanligt socker
(rörsocker) samt drufsocker och ett dermed beslägtadt
ämne, levulos. Drufsocker bildas af en mängd
andra kolhydrat, t. ex. stärkelse, cellulosa och
dextrin, genom inverkan af ferment eller syror. Sådant
socker uppstår äfven när stärkelse blandas med varmt
vatten och diastas eller kokas med utspädd

svafvelsyra. Dess sammansättning motsvarar formeln
C6 H12 O6, och det innehåller således H2 O (vatten)
mindre än cellulosan och stärkelsen samt 1/2 H2 O
mindre än rörsockret. Också öfvergå, genom kemisk
förening med vatten, dessa ämnen till drufsocker,
under medverkan af ferment eller syror. Af rörsocker
bildas dervid, utom drufsocker, den förut omnämnda
levulosen. Drufsockret innehåller 2 H mindre än
mannit eller mannasocker, till hvilket ämne det
förhåller sig som en aldehyd till en alkohol. Det
är en sött smakande, hvit, kornig massa och bildar
ej tydliga kristaller. I vatten löses det lätt, men
ej så lätt som rörsocker. Vid inverkan af jäst råkar
det hastigt i spritjäsning, på hvilket förhållande
såväl vinberedningen som bränvinsbränningen och
beredningen af öfriga jäsdrycker grunda sig. Från
rörsocker skiljes drufsockret lätt genom sin mindre
söta smak samt genom sin egenskap att fälla röd
kopparoxidul ur en alkalisk lösning af kopparoxid och
att svärtas vid upphettning med alkalilut. Upphettas
det, så förlorar det vatten och gifver ett brunt,
bittert smakande ämne, som användes till färgning af
rom och andra spritdrycker. En lösning af drufsocker
vrider polarisationsplanet åt höger. Deraf namnet
dextros (af Lat. dexter, höger). P. T. C.

Drufsyra, kem., en organisk syra, som, jämte
vinsyra, förekommer i vissa slags drufvor (t. ex. de
ungerska). Den har samma kemiska sammansättning som
vinsyran, eller C2 H2 (OH)2 (COOH)2, och erhålles
derigenom att vinsyra småningom, till 175°, upphettas
med vatten i slutna kärl. Drufsyran kristalliserar
i färglösa, i luften vittrande kristaller, som äro
svårlösligare än vinsyrans. Den har ingen inverkan på
polarisationsplanet, men kan, genom kristallisering
af dess natrium-ammoniumsalt, uppdelas i tvänne nya
syror, af drufsyrans sammansättning, af hvilka den
ena vrider polarisationsplanet åt venster
(venstervinsyra) och den andra åt höger (högervinsyra,
eller vanlig vinsyra). P. T. C.

Drufva. 1. Bot. Se Vindrufva. – 2. Krigsv. Den
bakersta, runda, delen (a) af en
framladdningskanon. Benämningen härleder sig deraf

illustration placeholder


att ifrågavarande del af kanonen till en början
utsirades så, att den liknade en drufklase. Drufvan
förenas med kammarstycket medelst drufhalsen (b).
W. G. B.

Drufva, Peter Ture Gerhard, friherre, krigare,
ämbetsman, föddes d. 22 Jan. 1767. Såsom kapten
vid Uplands regemente drog han 1788 ut i finska
kriget, blef 1789 fången vid Svensksund och förd
till det inre af Ryssland, utnämndes s. å., under
fångenskapen, till major och utvexlades 1790, efter
krigets slut. 1796 blef han öfverstelöjtnant. Vid
belägringen af Stralsund 1806, liksom i Norge 1808
och i samma års finska krig, särdeles vid Oravais,
ådagalade han mycken tapperhet. 1809 blef D. öfverste,
men tog s. å. afsked ur armén. 1814 förordnades han
till vice landshöfding i Värmlands län och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:22:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfac/0742.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free