- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 3. Capitulum - Duplikant /
1481-1482

(1880) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dryckeshorn - Dryden, John, engelsk skald - Dryobalanops

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Dryckeshorn, ett hos forntida folk vanligt
dryckeskärl. Sådana kärl gjordes merendels af tjur-
eller buffelhorn och utstyrdes ofta med mycken prakt,
stundom med inskrifter. I de nordiska sagorna från
medeltiden spelar dryckeshornet en vigtig rol. Så
berättas, att konung Halfdan förärade konung Rolf i
Danmark ett horn, hvilket ljöd en mil omkring, när
man drack derur och vigtiga händelser stundade. Ur
horn bjödo skogens jungfrur sina döfvande drycker åt
Olof Tryggvesson, Egil Skallagrimsson m. fl., hvilka
sedan hemförde hornen som minnen af sina segrar. Mest
bekant bland horn af detta slag är Ljungby horn,
hvilket togs från trollen under en jullek.

Dryden [drä’jdön], John, engelsk skald, föddes
d. 9 Aug. 1631 i Aldwinkle (Northamptonshire) och
tillhörde en puritansk familj. Efter fyra års studier
vid universitetet i Cambridge blef han 1654 "bachelor
of arts" och 1657 "master of arts". Sistnämnda år
begaf han sig till London och slöt sig, under sin
frände sir Gilbert Pickerings egid, till Cromwells
parti. Hans första vittra arbete af större betydenhet
var Heroic stanzas on the death of Cromwell (1658),
ett lofqväde i Donnes "metafysiska" stil. Beundran
för Cromwell hindrade likväl ej D. att kort efter
protektorns död lika varmt – och måhända äfven lika
uppriktigt – besjunga Karl II:s återkomst till England
(1660), i skaldestycket Astraea redux, hvari han
skildrar lands sorgen under konungens frånvaro. D:s
affall från republikens sak skilde honom från nämnde
sir Gilbert, och han måste derefter, för att vinna
sin bergning, gripa till pennan. 1663 utgaf han en
komedi, The wild gallant, ett lättfärdigt stycke,
fullt af grofheter i den tidens smak, s. å. The
rival ladies,
med spanskt motiv, 1664 den på heroisk
vers skrifna tragedien The indian queen (i hvilken
hans svåger, R. Howard, var medarbetare) och 1665
dess pendant, The indian emperor. Med teatrarnas
återöppnande (1666) yppade sig en rik inkomstkälla
för D. Också skref han från denna tid intill slutet af
1681 nästan ingenting annat än dramer. Flere af dessa
äro tämligen torftiga efterhärmningar, t. ex. Sir
Martin Marall,
efter Molières "L’étourdi", och
An evening’s love, or the mock astrologer (1668),
efter en pjes af Corneille d. y. Det ofvannämnda
stycket "The rival ladies" jämte Secret love,
or the maiden queen
(1667), Marriage à la mode
(1672), The assignation, or Love in a nunnery (1673)
och Amphitryon (1690) höra till det tygellösaste,
som den tidens osedliga dramatiska literatur har
att uppvisa. Endast af ekonomiska skäl bortslösade
D. sina bästa år på ett dramatiskt författareskap,
som ländt honom till ringa heder. Nämnda arbeten
hafva ej något större värde, men de äro försedda
med ypperliga företal, i hvilka D. framlade sina
åsigter rörande dramatisk komposition m. m. Den
ryktbara dialogen Essay on dramatic poetry (1668)
är ett försvar för rimmets användning i dramatisk
poesi. Efter att hafva tröttnat på att skrifva för
teatrarna öfvergick D. till den politiska satirens
fält och uppträdde der stundom såsom regeringens
kämpe. Redan 1667 hade han utsändt en satirisk dikt,

Annus mirabilis, i hvilken han på ett drastiskt sätt
skildrade tilldragelserna under det händelserika
året 1666. År 1681 utkommo de politiska satirerna
Absalom and Achitophel (första delen), riktad mot
hertigen af Moninouth och framkallad närmast af lord
Buckinghams anfall mot det heroiska dramat och mot
D. såsom dess förnämste målsman, samt The medal,
mot lord Shaftesbury. De 1682 utgifna satirerna Mac
Flecknoe
och andra delen af "Absalom and Achitophel"
voro nedgörande för D:s fiender och gjorde honom
sjelf till enväldig herskare och lagstiftare inom
den engelska literaturen.

Vid Jakob II:s uppstigande på Englands tron (1685)
öfvergick D. till den katolska kyrkan och fick
derigenom behålla sitt ämbete (med ty åtföljande
200 pd i lön) som poeta laureatus och kunglig
historiograf, hvilket han erhållit 1670. Säkerligen
var tanken på utkomsten den förnämsta bevekelsegrunden
till hans affall. Hind and panther (1687), som
utgör ett fyndigt försvar för katolicismen, är en
dikt af hög poetisk skönhet. Vid revolutionen 1688
gick D. miste om sitt ämbete såsom poeta laureatus
och måste se sin gamle medtäflare Shadwell öfvertaga
spiran i smakens rike. Bragt i ekonomiskt trångmål,
började han åter skrifva för teatern, och i en ädlare
anda än under sina yngre år (t. ex. Don Sebastian,
1690). Nöden gaf hans ande en högre lyftning. Inom
detta senare skifte falla äfven hans öfversättningar
af Juvenalis, Persius (1693) och Virgilius (1697) samt
hans förträffliga fabler, Fables ancient and modern
(1700), och Ode on Alexander’s feast (1696), ett af de
upphöjdaste odena inom den engelska poesien. (Händel
komponerade 1725 en härlig musik dertill.) D. afled
d. 1 Maj 1700. Han ligger begrafven i Westminster
abbey.

I den engelska literaturens historia skall
D. städse intaga en betydelsefull plats genom
sina satirer och fabler. Stilen i dessa är manlig
och naturlig; versifikationen flyter bred, djup
och majestätisk. I sin "Essay on dramatic poetry"
visar D. sig som en mästare äfven i hvad han sjelf
benämner "prosans harmoni". För en stor del af sitt
anseende har D. likväl att tacka Popes vördnad och
W. Scotts utgifvarenit. Den bästa upplagan af hans
samlade arbeten utgafs af den sistnämnde 1808 (ny
uppl. 1821). D:s Poetical works utgåfvos af Bell 1871.
R. G.

Dryobalanops Gaertn., bot. farmak., ett till
nat. fam. Dipterocarpeae Blume och kl. Polyadelphia
L. hörande växtslägte, som utmärker sig genom
regelbundna blommor, likformiga kronblad och en mängd
polyadelfiska ståndare samt ett olikformigt, oftast
femdeladt blomfoder, som bekläder frukten och sitter
qvar efter blomningen. Två af blomfodrets flikar
utväxa till långa, jämnbreda vingar. D. aromatica
Gaertn. (D. camphora Colebr.) är ett bland de högsta
af alla träd. Det förekommer sparsamt på nordvestra
kusten af Sumatra och norra kusten af Borneo samt
på den lilla ön Labuan, der det skjuter upp till en
höjd af 30–50 m. (100–170 f.), innan några grenar
börja framväxa. Kronan, som är 15–25 m. (50–85 f.) i
genomskärning, är ståtlig, har ett rikt glänsande
bladverk och är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:22:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfac/0747.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free