Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dubbelspat - Dubbelstjernor - Dubbelstrykning - Dubbelsugare-slägtet - Dubbelsvans - Dubbelt ass, musikt. Se Ass. - Dubbelton, musikt. Se Ton. - Dubbeltrasten - Dubbeltunga - Dubbelt verkande ångmaskin, mek. Se Ångmaskin. - Dubbelögon-fiskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dubbelt. Denna kalkspat träffas företrädesvis på Island,
der den ofta har en betydlig storlek. Den användes
till polarisationsapparater. P. T. C.
Dubbelstjernor, astron., två stjernor, belägna
så nära hvarandra, att de först vid användning af
starkare tuber upphöra att visa sig enkla. Ett
sådant granskap är antingen endast skenbart och
uppkommer deraf att de bägge stjernorna befinna
sig på samma synlinie (optiska dubbelstjernor)
eller ock verkligt, i hvilket senare fall de
tillsammans utgöra ett stjernsystem, hvaruti den
mindre kroppen (drabanten) beskrifver en bana kring
den större (hufvudstjernan), eller rättare båda
röra sig kring sin gemensamma tyngdpunkt (fysiska
dubbelstjernor). Dubbelstjernor af sistnämnda slag
äro ojämförligt flere till antalet än de optiska samt
skiljas från dessa ej allenast derigenom att de röra
sig omkring hvarandra, utan äfven derigenom att de
vid den s. k. "egenrörelsen" följas åt. Då man känner
stjernparets årliga parallax och derigenom äfven dess
afstånd från vårt solsystem, kan man ur drabantens
skenbara afstånd från hufvudstjernan bestämma
det verkliga och, med kännedom om omloppstiden,
äfven beräkna stjernparets massa. (Jfr Fixstjerna).
Det har anmärkts såsom en egenhet, att de båda
stjernorna vanligen äro af olika färg. Några bland
dessa stjernsystem bestå af tre eller ännu flere
stjernor, t. ex. det bekanta "trapeziet" i Orions
stora nebulösa. – Kunskapen om dubbelstjernorna
daterar sig egentligen från F. W. Herschels tid
(omkr. 1780). Nu känner man ungefär 6,000 par, bland
hvilka man iakttagit omloppsrörelse för flere hundra.
E. J.
Dubbelstrykning, fys., en metod för framställning
af konstgjorda magneter. På midten af den stålstång,
som skall magnetiseras, ställas de oliknämnda polerna
af två magneter i 15–20 graders lutning mot stången
samt på kort afstånd från hvarandra (detta afstånd
hålles oföränderligt derigenom att man lägger
en träbit emellan de bägge magneterna). Vidare
föras båda polerna till stålstångens ena ände,
derifrån, utan att upplyftas, till den andra
och så åter till midten. Efter tillräckligt
många strykningar upplyftas magnetpolerna
hastigt från stångens midt. Verkan förstärkes,
om stålstången lägges med ändarna hvilande på de
motsatta polerna af två starka magneter. Samma
förfarande kan användas för frambringandet af
hästskomagneter. Dubbelstrykningen kan också utföras
på det sättet att de två magnetpolerna föras från
stålstångens midt mot hvar sin af stångens ändar och
der upplyftas. Äfven i detta fall måste strykningen
upprepas flere gånger. Jfr Magnetisering.
K. L.
Dubbelsugare-slägtet, Lepadogaster, zool., ett till
benfiskarna (Teleostei), taggfeningarnas ordning
(Acanthopterygii) och de bukskifvade fiskarnas familj
(Discoboli) hörande slägte, hvars medlemmar hafva
en plattad, framskjutande nos och tvänne sugskifvor,
bildade derigenom att äfven bröstfenorna blifvit
förvandlade till en sådan skifva. Vid norska kusten
förekommer L. bimaculatus, på betydligt djup och
ofta inkrupen uti snäckskal. Han är 4 centim. (1,3
tum) lång
och till färgen rödaktig med gula fläckar. Till
lefnadssätt öfverensstämmer han med den hos oss ganska
vanliga sjuryggen. J. G. T.
Dubbelsvans, herald., en på heraldiska lejon
stundom förekommande svans, som ända ned till roten
är skild i två delar och har delarna lindade om
hvarandra. Såsom egendomligt och kännetecknande
för Böhmens vapen förekommer deri redan på
1500-talet ett dubbelsvansadt lejon, och detta
har sedermera bibehållits. Jfr Klufven svans.
A. W. S.
Dubbelt ass, musikt. Se Ass.
Dubbelton, musikt. Se Ton.
Dubbeltrasten l. Misteltrasten, Turdus viscivorus,
zool., en till tättingarnas ordning (Passeres), de
trastartade foglarnas familj (Turdidae) och trastarnas
slägte (Turdus) hörande art, som igenkännes derpå
att ryggen och skuldrorna äro gråbruna, med olivbrun
anstrykning, att stjertens tre yttre pennor äro
hvita i inre kanten mot spetsen samt att de undre
vingtäckarna äro hvita. De undre kroppsdelarna äro
hvita med rostgul anstrykning på halsen, sidorna och
undergumpen. Strupens midt är ofläckad, men dess
sidor jämte framhalsen och bröstet försedda med
svartaktiga fläckar. Längden är 29,7 centim. (10
tum). Dubbeltrasten förekommer i större delen af
Europa, från Grekland upp inom polcirkeln, och häckar
i hela Sverige, företrädesvis i de mellersta och
nordliga delarna. I allmänhet torde dubbeltrasten,
den största bland de i Sverige häckande trastarna,
stanna qvar äfven öfver den kalla årstiden. Han
trifves bäst i barrskogar, i medelstora sällskap, och
låter der ifrån trädtopparna höra sin korta, klart
ljudande sång. För öfrigt är han en klumpig, skygg
och grälsjuk fogel, men blir lätt nog tam. Hans föda
utgöres af maskar, larver, insekter och åtskilliga
slags bär, i synnerhet mistelbär, o. s. v. Sitt bo
bygger han tidigt på våren, mer eller mindre högt
uppe i träden, af lafvar, qvistar och gräs, och han
lägger deruti vanligen fem grönhvita, af violett och
rödbrunt fläckade och prickade ägg. J. G. T.
Dubbeltunga, musikt., ett manér att på
vissa blåsinstrument frambringa mycket snabba
staccatosatser, genom att låta tungan hastigt röra
sig fram och åter. På flöjten användes detta manér vid
passager i upprepade toner, på hornet och trumpeten
vid fanfarer och signaler. A. L.
Dubbelt verkande ångmaskin, mek. Se Ångmaskin.
Dubbelögon-fiskar, Anableps, zool., ett till fiskarnas
klass (Pisces), blåsmunnarnas ordning (Physostomi)
och tandkarparnas familj (Cyprinodontes) hörande
slägte, hvars medlemmar hafva fjällbeklädd, utdragen,
baktill hoptryckt kropp och bredt hufvud med utstående
ögontuber. Högst märklig är ögonens byggnad, i det att
tvärt öfver hvardera ögongloben går ett af bindväfnad
bestående band, som delar horn- och regnbågshinnan i
tvänne hälfter, en öfre och en undre, medan hvartdera
ögat har endast en lins och en glaskropp. Också
står dubbelögon-fisken i detta hänseende alldeles
ensam bland ryggradsdjuren. Dubbel- l. fyr-ögat,
A. tetrophthalmus, lefver hufvudsakligen i Guyana,
der det förekommer i synnerhet vid mynningarna af de i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
