Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dublin - Dublon - Dubno - Du Boccage, Marie Anne Fiquet, fransk skaldinna. Se Boccage. - Dubois, Guillaume, fransk statsman och kardinal - Dubois, Paul Francois, fransk skriftställare - Dubois, Paul, fransk bildhuggare - Du Bois-Reymond, Emil, tysk fysiolog - Duborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jernväg i förbindelse med Kingstown, som utgör
dess egentliga hamn. – D:s äldsta historia är
legendarisk. Omkr. 450 införde S:t Patrik kristendomen
der. Omkr. 840 eröfrades D. af två norska vikingar,
Torgisle och Frode, hvilka gjorde det till hufvudort
i konungariket D., ett af de riken, som norrmännen
upprättade på Irland. Torgisle och Frode nedgjordes
af irerna, men 852 upprättade Olof den hvite riket
D. på nytt. De norske eröfrarna hade ständiga strider
att utstå mot infödingarna och fördrefvos ofta
från landet, men behöllo slutligen öfverhand. 1171
intogs D. af engelsmännen. 1209 blefvo de engelske
borgarena, då de firade påsken, öfverfallna af sina
iriska grannar, och fem hundra nedhöggos. Årsdagen
af denna händelse ("Black monday") firades länge
med tåg till platsen för mordet, Cullenswood, som än
i dag kallas "the bloody fields".
Dublon, benämning på det danska åttamarkstycket,
som slogs efter 1618. Jfr Doblon.
Dubno, stad i ryska guvern. Volhynien, vid floden
Ikva. Omkr. 8,000 innev., mest judar. Fordom stora
marknader.
Du Boccage [dy båckasch], Marie Anne Fiquet, fransk
skaldinna. Se Boccage.
Dubois [dybåa’], Guillaume, fransk statsman och
kardinal, föddes d. 6 Sept. 1656 i Brives-la-Gaillarde
(i Limousin). Efter att i flere år hafva utöfvat en
privatlärares anspråkslösa yrke blef han guvernör
för hertigen af Chartres (sedermera hertigen-regenten
Filip af Orléans), på hvars moralitet han utöfvade ett
i högsta måtto skadligt inflytande. Hos Ludvig XIV kom
D. i ynnest derigenom att han förmedlade hertigens af
Chartres förlofning med fröken de Blois, en dotter af
konungen och markisinnan de Montespan. När hertigen
af Orléans blef regent, 1715, utnämndes D. till
statsråd, och efter att 1718 hafva åvägabragt ett
förbund mellan England och Frankrike äfvensom den
s. k. qvadrupelalliansen kallades han samma år att
emottaga utrikesministerportföljen. 1720 utnämndes
han af påfven till ärkebiskop af Cambrai, det rikaste
stiftet i Frankrike (han åtnjöt dessutom inkomster af
sju abbotsstift), och 1721 förlänade Innocentius XIII
honom kardinalshatten. 1722 blef han premierminister,
och 1723 fick han en plats i Franska akademien. Under
det hans finansiella åtgärder försänkte landet i det
djupaste elände, samlade han för egen del ofantliga
rikedomar. Död d. 10 Aug. 1723, till följd af ett
utsväfvande lefnadssätt. Hertigen af Saint-Simon
skildrar hans skaplynne på följande sätt: "En mängd
laster – falskhet, girighet, vällust och kryperi
– täflade hos honom om öfverväldet. Han var en så
förhärdad lögnare, att han fräckt nekade, äfven då han
blef gripen på bar gerning". 1789 utkom "Vie privée
du cardinal Dubois" och 1815 hans "Mémoires secrets et
correspondance inédite", hvilka dock lära vara oäkta.
Dubois [dybåa’], Paul François, fransk
skriftställare, lärjunge af V. Cousin, f. 1793,
var 1818–21 lärare vid åtskilliga högre
undervisningsanstalter och egnade sig derpå åt
journalistiken. I förening med Mignet, Thiers och
Rémusat utgaf han "Tablettes universelles",
och jämte Leroux grundade han 1824 tidningen
"Globe", hvars hufvudredaktör han blef. 1830 vardt
han, till följd af sitt uppträdande mot styrelsen
och mot inskränkningar i religionsfriheten, dömd
till dryga penningeböter och fyra månaders fängelse,
men befriades vid Juli-revolutionen och utnämndes till
generalinspektör för den allmänna undervisningen. 1831
blef han medlem af deputerade-kammaren, 1834
professor i franska literaturen vid polytekniska
skolan, 1840 direktör för normalskolan och 1842
medlem af undervisningsrådet. Vid sidan af Cousin
och Girardin utöfvade han till 1848 ett stort
inflytande på undervisningsväsendet, i synnerhet det
högre. 1852 aflägsnades han både från normalskolan
och undervisningsrådet. Död 1874.
Dubois [dybåa’], Paul, fransk bildhuggare och målare,
f. 1829, härstammar på mödernet från bildhuggaren
Pigalle, hvadan han ock stundom skrifvit sig
Dubois-Pigalle. 1856–58 arbetade han på Toussaints
atelier i Paris, och 1859 reste han till Italien,
der i synnerhet Donatellos verk i Florens blefvo
föremål för hans studier. Efter hemkomsten, 1863,
utställde han statyerna Johannes döparen som barn
(brons; Luxembourg) och Narcissus (gips; utförd
i marmor 1874), hvilka gjorde stor lycka. Derefter
följde bl. a. den berömda bronsstatyen Florentinsk
sångare från 1400-talet (1865; Luxembourg), Madonna
med barnet (1867; Trinité-kyrkan i Paris), Eva (1873),
tvänne af hörnfigurerna till en blifvande grafvård
öfver general Lamoricière (en Caritas och Tapperheten,
båda i gips, 1876) samt åtskilliga porträttbyster. På
de senare åren har D. med stor framgång egnat sig åt
porträttmålning. Hans Porträtt af mina barn (1876),
Ung flicka och E. Breton (1878) hafva blifvit mycket
prisade. D. är en af sitt lands mest framstående
konstnärer. Med ideal uppfattning förenar han
slående natursanning och har derigenom vunnit ett
stort inflytande på den nuvarande bildhuggarekonsten
i Frankrike. 1878 utnämndes han till direktör för
"Ecole des beaux arts" i Paris.
Du Bois-Reymond [dybåa’ rämå’ng], Emil, tysk
fysiolog, född d. 7 Nov. 1818 i Berlin, kallades
1851 till medlem af vetenskapsakademien derstädes,
hvars ständige sekreterare han blef 1867, och
utnämndes 1858 till professor i fysiologi vid
universitetet. Han har gjort grundliga undersökningar
öfver djurelektriciteten och utgaf 1848–60 i detta
ämne ett epokgörande arbete, Untersuchungen über
thierische elektricitat. Bland hans öfriga skrifter
må nämnas Ueber die grenzen des naturerkennens (1872;
4:de uppl. 1876). Åren 1859–77 utgaf D., tillsammans
med Reichert, "Archiv für anatomie, physiologie und
wissenschaftliche medicin", och ifrån 1877 har han,
tillsammans med W. His och W. Brauner, ombesörjt
utgifningen af "Archiv für anatomie und physiologie",
en fortsättning af förstnämnda tidskrift.
Duborg, fordom befäst slott på en höjd straxt
norr om den slesvigska staden Flensborg. Under
drottning Margaretas regering (1387–1412) blef
det statsegendom, och 1431 försvarades det med stor
tapperhet mot den holsteinske grefven Adolfs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
