Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Duchesne - Duchesse - Duchobortzer, sekt inom grekisk-katolska kyrkan. Se Dukoborzer. - Duchow, stad i böhmiska regeringsområdet Teplitz. Se Dux. - Ducis, Jean Francois, fransk dramaturg - Duckwitz, Arnold, tysk statsman - Duckworth, John Thomas, baronet, engelsk amiral - Duclerc, Charles Théodore Eugène, fransk publicist och politiker - Duclos, Charles Pinot, fransk skriftställare - Ducos - Ducos - Ducpétiaux, Edouard, belgisk publicist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Francois D., den förres son, fransk rikshistoriograf,
f. 1616, d. 1693, utgaf en tillökad upplaga af faderns
"Histoire des papes" (1653) samt fortsatte och utgaf
Histoire des cardinaux français (1660–66) äfvensom
två andra af fadern påbörjade arbeten.
Duchesse [dysjä’ss], Fr., hertiginna. Jfr Duc.
Duchoborzer, sekt inom grekisk-katolska kyrkan. Se
Dukoborzer.
Duchow, stad i böhmiska regeringsområdet Teplitz. Se
Dux.
Ducis [dysi], Jean François, fransk dramaturg,
f. 1733, ledamot af Franska akademien 1778 (efter
Voltaire), d. 1816. Han är mest känd genom sina
bearbetningar af Shakspeares dramer, hvilka han
behandlade till den grad godtyckligt, att stundom
nästan ingenting annat än pjesens namn bibehölls. Af
hans egna dramer är Abufar, ou la famille arabe (1795)
den bästa.
Duckwitz, Arnold, tysk statsman, f. i Bremen d. 27
Jan. 1802, blef 1841 senator derstädes, och var
1848 medlem af "vorparlamentet", Aug. 1848–Maj 1849
tysk handels-riksminister samt 1857–63 och 1866–69
borgmästare i sin födelsestad. Hans Denkwürdigkeiten
(1877) äro af stort intresse. D. har inlagt betydliga
förtjenster om Bremens förkofran i merkantilt
afseende och om åstadkommandet af en tullenhet för
Tyskland.
Duckworth [dö’ckoörth], John Thomas, baronet,
engelsk amiral, f. 1748, deltog såsom löjtnant
i sjödrabbningen vid Granada 1779 och blef
s. å. commander samt 1780 postkapten. Den 1 Juni 1794
stred han, under lord Howe, i det ryktbara sjöslaget
vid Ouessant samt erhöll för sitt uppförande dervid
en guldmedalj och tacksägelse af parlamentet. 1798
fick han befälet öfver den eskader, som i förening
med en landtstyrka intog Minorca. 1799 sändes han
som konteramiral till Vestindien samt bemäktigade
sig der i Mars 1801 öarna S:t Barthélemy och S:t
Martin, för hvilken bragd han belönades med en
pension på 1,000 p. st. 1804 blef han vice-amiral
och sändes s. å. till Jamaica. På höjden af
Cadiz förstörde han 1806 en fransk eskader om
fem fartyg och erhöll derför å nyo parlamentets
tacksägelse. 1807 sändes han till Medelhafvet för
att iakttaga turkarnas rörelser. D. tilltvang
sig passage förbi Dardanellerna, men led vid
återfärden ansenliga förluster, emedan turkarna
starkare befäst sin ställning. 1810–14 förde han
befälet öfver flottan vid Newfoundland, och 1815
blef han befälhafvare i Plymouth. Han afled 1817.
A. B. B.
Duclerc [dyklä’rk], Charles Théodore Eugène,
fransk publicist och politiker, född d. 9 Nov. 1812,
var 1841–46 ekonomisk författare i "National", blef
vid Februarirevolutionens utbrott, 1848, biträde
åt dåv. mären i Paris, Garnier-Pagès, samt kort
derefter medlem af konstituerande församlingen. Den
10 Maj sistnämnda år blef han finansminister,
men drog sig tillbaka, då regeringen efter
Juni-rörelsernas dämpande, trots hans motstånd,
införde belägringstillståndet m. fl. stränga
åtgärder. Han var derefter administratör för Ebros
kanalisering och en tid verkställande direktör i det
spanska "crédit
mobilier". 1871 blef D. medlem af
nationalförsamlingen, der han slöt sig
till venstern. 1875 blef han vicepresident i
nationalförsamlingen och valdes s. å. till senator för
lifstiden samt till vicepresident i senaten. Skrifter:
Sur la régence (1842) och Histoire de la politique
financière de la France depuis Henri IV (1846)
m. fl. Den sistnämnda skref han i förening med
Garnier-Pagès.
Ducios [dyklä], Charles Pinot (ej Pineau),
fransk skriftställare, f. 1704, d. 1772 som fransk
historiograf (efter Voltaire) och sekreterare i
Franska akademien. Af hans arbeten må nämnas romanen
Confessions du, comte de *** (1741) samt Histoire
de Louis XI (1745), Considérations sur les moeurs de
ce siècle (1749), Mémoires pour servir à l’histoire du
18:me siècle (1751) och Mémoires secrets des règnes
de Louis XIV et de Louis XV (1791), det förnämsta af
alla. Såsom sekreterare i Franska akademien ombesörjde
han redaktionen af "Dictionnaire de l’académie
française". Hans Oeuvres complètes utkommo 1806 och
hafva sedan åtskilliga gånger å nyo upplagts.
Ducos [dykå]. 1. Roger D., grefve, fransk
revolutionsman, advokat, f. 1754, blef 1792 medlem af
nationalkonventet, der han röstade för Ludvig XVI:s
död utan uppskof, var i Jan. 1794 Jakobinklubbens
president och uppträdde under direktorialregeringen
kraftigt mot alla rojalistiska reaktionsförsök samt
blef 1799 medlem af direktoriet och s. å., efter
statskuppen d. 18 Brumaire, konsul jämte Bonaparte
och Sieyès, af hvilken senare han lät sig ledas i
politiska frågor. Emellertid måste han snart lemna sin
konsulsplats åt Lebrun, men blef i stället senatens
vice-president. Under kejsaredömet upphöjdes han i
grefligt stånd. Såsom "konungamördare" landsförvisades
han af bourbonerna, och 1816 omkom han på våldsamt
sätt, nära Ulm. – 2. Nicolas D., den förres broder,
fransk general, f. 1756, d. 1823 som brigadgeneral,
utmärkte sig i Napoleons krig.
Ducos [dykå]. 1. Jean Francois D., fransk
revolutionsman, f. 1765, blef 1791 medlem af
lagstiftande församlingen och 1792 af konventet
samt afrättades d. 31 Okt. 1793 jämte flere bland
girondisternas hufvudmän. – 2. Théodore D., den
förres brorson, fransk statsman, f. 1801, var köpman
i Bordeaux, blef 1834 medlem af deputeradekammaren,
der han verkade för flottans förstärkande, satt 1848 i
nationalförsamlingen, var Jan. 1851 marinminister samt
kallades i Dec. s. å. till samma post och öfvertog i
Mars 1853 jämväl krigsminister-portföljen. Död d. 18
April 1855.
Ducpétiaux [dyckpetiå], Edouard, belgisk publicist,
född 1804, var till en början advokat och gjorde sig
ryktbar såsom en bland de ifrigaste i kampen för
Belgiens lösslitande från Holland. 1831 utnämndes
han till generalinspektör för fängelseväsendet
och välgörenhetsinrättningarna, men till följd af
meningsskiljaktigheter med regeringen nedlade han
detta ämbete 1861. Död 1868. Skrifter: Des progrès
et de l’état actuel de la réforme pénitentiaire
etc. (1838), Condition physique et morale des ouvriers
(1843),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
