- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 3. Capitulum - Duplikant /
1533-1534

(1880) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dudevant, Amantine Lucile Aurore, fransk författarinna - Dudik, Beda Franz, österrikisk häfdaforskare - Dudley, stad - Dudley, engelsk adlig ätt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rena pligtkänslan. I det socialistiska elementet
i sina skrifter framstår hon som en svag och
osjelfständig qvinna, hvilken slafviskt böjer
sig för sin socialdemokratiska omgifning. Som
konstnärinna utmärker hon sig genom berättelsens
liflighet, beskrifningens oöfverträffliga behag,
en underbar förmåga att idealisera allt hvad hennes
penna vidrör samt en egendomlig, klar, raskt flytande
och ur hjertat frambrusande stil, som oemotståndligt
rycker läsaren med sig. D. började med att uppresa sig
mot all häfdvunnen sed och ordning i det sociala
lifvet och slutade som en sedesam, mönstergill
familjemoder. B. F. O.

Dudik, Beda Franz, österrikisk häfdaforskare,
f. 1815 i Kojetein (i Mähren), inträdde 1836 i
benediktin-orden, lät 1840 prestviga sig och innehade
1840–54 lärarebefattningar i Brünn. 1851 företog
han på offentligt uppdrag en färd till Sverige
för att studera de under trettioåriga kriget vunna
literära skatter, som kunde hafva betydelse för
Mährens historia, och 1852 anträdde han en resa
till Rom, särskildt för att taga kännedom om de
af drottning Kristina dit förda böhmiska böckerna
och handskrifterna. Denna resa skildrade han i Iter
romanum
(1855). Efter sin återkomst fick han i uppdrag
af Tyska ordens hög- och stormästare, ärkehertig
Maximilian, att i Wien grunda ett central-arkiv
för Tyska orden. 1857 företog han på regeringens
befallning en resa genom Tyskland i ändamål att
genomforska dess arkiv och utnämndes s. å. till
mährisk rikshistoriograf. Under italienska fälttåget
1866 åtföljde han det österrikiska högqvarteret
och räddade derunder en mängd för Österrike vigtiga
urkunder, hvilka förvarades i Venezia. 1869 var han
kejsar Frans Josef följaktig på en resa i Egypten,
hvilken färd han skildrade i Kaiserreise nach dem
orient
(1870). 1878 besökte D. för andra gången
Sverige och medförde då härifrån en samling böhmiska
handskrifter (af svenskarna tagna under trettioåriga
kriget), hvilka österrikiska regeringen genom byte
erhållit af den svenska. Utom ofvannämnda arbeten har
D. bl. a. utgifvit Mährens gegenwärtige zustände,
vom standpunkte der statistik
(1848), Mährens
geschichtsquellen,
hvaraf endast 1:sta delen
utkommit (1850), Forschungen in Schweden für
Mährens geschichte
(1852), Waldstein von seiner
enthebung bis zur abermaligen übernahme des
armee-obercommando’s, vom 13 Aug. 1630 bis 13
Apr. 1632
(1858), "Waldsteins correspondenz"
(1865–66), Schweden in Böhmen und Mähren 1640 bis
1650
(1879) samt åtskilliga afhandlingar, intagna i
olika publikationer, såsom Beiträge zur geschichte des
deutschen ordens
(i "Archiv zur kunde österreichischer
geschichtsquellen", bd 17), Schicksale der
katholischen religion und ihrer bekenner in der
k. gränzfestung Olmütz während der schwedischen
herrschaft vom j. 1642 bis 1650
(i "Oestr. blätter
für liter. und kunst", jahrg. 3). R. G.

Dudley [dö’dli], stad i den del af engelska grefskapet
Worcester, som bildar en enklav i grefskapet Stafford,
vid Dudley-kanalen. 43,782 innev. (1871). D.,
som ligger i en på kol, jernmalm och kalksten
rik trakt, är en af medelpunkterna för Englands
jerntillverkning. Der

finnas jernverk, maskinverkstäder, glasfabriker,
tegelslagerier m. m. I närheten finnas vackra
slottsruiner.

Dudley [dö’dli], engelsk adlig ätt, hvars namn och
privilegier öfvergingo från slägten Sommery till
slägten Sutton 1320 och till slägten Ward 1643. John
Ward, sjette baronen D., kreerades 1763 till viscount,
och John William, den fjerde viscounten, upphöjdes
1827 till earl of D. Titeln utgick med den sistnämnde,
1833, men återupplifvades 1860 och öfverflyttades
då på D:s frände William Ward.

1. Edmund D., engelsk statsminister, f. 1462,
gjorde sig under Henrik VII:s regering hatad af
folket och halshöggs 1510, straxt efter Henrik VIII:s
tronbestigning.

2. John D., hertig af Northumberland, den förres
son, engelsk statsman, f. 1502, beklädde under
Henrik VIII:s regering vigtiga poster inom armén
och flottan samt förordnades af denne konung till
medlem i hans sons Edvard VI:s förmyndareregering.
D. vann i hög grad den unge konungens ynnest,
upphöjdes 1547 till earl of Warwick och 1551 till
hertig af Northumberland samt fick betydande
förläningar. Sedan han lyckats få sin
motståndare hertigen af Somerset på schavotten
(Jan. 1552), blef han nästan enväldig, och hans
planer gingo slutligen ut på ingenting mindre än
att skaffa sin slägt Englands krona. Han gifte
sin son Guildford med lady Jane Grey och förmådde
sedermera Edvard VI att, med förbigående af sina
systrar, Maria och Elisabet, bestämma henne
till sin efterträderska. Efter Edvards död, d. 4
Juli 1553, lät D. verkligen utropa sin sonhustru till
drottning, men han tillfångatogs af Marias anhängare
och afrättades d. 22 Aug. s. å.

3. Guildford D., den förres son, drottning Jane Greys
make, afrättades jämte sin gemål d. 12 Febr. 1554.

4. Robert D., earl of Leicester, den förres broder,
drottning Elisabets gunstling, föddes 1531. Vid
faderns misslyckade "konungamakeri", 1553, sattes
han i fängelse, men lösgafs 1554. Då Elisabet,
1558, blef drottning, uppgick hans lyckas stjerna.
Hvarken hans hufvud eller hans hjerta var af den art
att de kunde ingifva beundran; men hans vackra
utseende och hans utsökt fina maner gjorde starkt
intryck på drottningen, som inom en mycket kort tid
utnämnde honom till medlem af hemliga rådet, kansler
för Cambridges universitet, baron af Dudley och
(1564) earl of Leicester samt gaf honom en mängd
gods i förläning, bl. a. det genom en af Walter Scotts
romaner ryktbara Kenilworth. Hans ärelystnad gick
ända derhän, att han hoppades vinna Elisabets hand.
Men ett stort hinder fans för uppfyllandet af hans
önskan: han var gift. Hans hustru, Amy Robsart,
dog emellertid helt plötsligt och lägligt (1560),
och enligt den allmänna meningen var hennes man
saker till hennes död. D. intrigerade mot
drottningens utländske friare, ärkehertig Karl af
Österrike, hertigen af Anjou och konung Erik XIV.
Den sistnämnde, hvilken vid denna tid var mycket ifrig
med sina giftermålsanbud, härmades i synnerhet öfver
att Elisabet visade böjelse för "en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:22:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfac/0773.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free