Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Duguay-Trouin, René, fransk sjöhjelte - Du Guesclin, Bertrand, konnetabel af Frankrike. Se Guesclin. - Duhamel, Jean Marie Constant, fransk matematiker - Duhamel du Monceau, Henri Louis, fransk naturvetenskapsman - Duhesme, Guillaume Philibert, grefve, fransk officer - Duhre, Anders Gabriel, matematiker - Duida - Duilius - Duim - Duisburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan ingick han i franska marinen. 1707 fick han
befäl öfver sex krigsskepp, och i förening med Forbin
besegrade han s. å. en engelsk eskader, destinerad
till Portugal med trupper, vapen och ammunition för
ärkehertig Karls räkning. 1709 blef han adlad. 1711
företog han sin namnkunniga expedition till Rio
Janeiro, bemäktigade sig dess starka fästningsverk
och tillfogade portugiserna oerhördt stora
förluster. Ludvig XV utnämnde honom sedermera till
generallöjtnant och anförtrodde honom 1731 befälet
öfver franska medelhafsflottan. D. afled 1736 i
Paris. Han var en ädel och oegennyttig karakter. Hans
många krigsföretag planerades med skicklighet och klok
beräkning samt utfördes med en ofta till oförvägenhet
gränsande djerfhet. O. E. G. N.
Du Guesclin [dygeklä’ng], Bertrand, konnetabel af
Frankrike. Se Guesclin.
Duhamel [dyamä’l], Jean Marie Constant, fransk
matematiker, född d. 5 Febr. 1797, blef 1840 ledamot
af franska vetenskapsakademien, 1844 direktor för
polytekniska skolan i Paris och 1851 professor i den
högre analysen vid Paris universitet. Död d. 29
April 1872. Han gjorde vigtiga undersökningar
om värmets rörelse i fasta kroppar samt om
svängningsförhållandet i ett godtyckligt system af
materiella punkter m. m. Skrifter: Cours d’analyse,
de l’école polytechnique (1840; 3:dje upplagan utkom
1856–57 under titeln Eléments de calcul infinitésimal),
Cours de mécanique, de l’école polytechnique (1845–46)
och Des méthodes dans les sciences de raisonnement
(1866–73) m. fl.
Duhamel du Monceau [dyhame’l dy mångså], Henri
Louis, fransk naturvetenskapsman, f. 1700, medlem af
franska vetenskapsakademien 1728, d. 1782, utgaf en
mängd arbeten i botanik (växtfysiologi), landtbruk,
trädgårdsskötsel, skogshushållning och fiskerinäring,
bl. a. Traité des arbres et arbustes, qui se
cultivent en France en pleine terre (1755–85; 3:dje
uppl. 1852), Traité des arbres fruitiers (1768; 3:dje
uppl. 1850) och Traité général des pêches maritimes,
des rivières et des poissons (1769–82).
Duhesme [dyäm], Guillaume Philibert, grefve, fransk
officer, föddes i Bourgneuf (depart. Loire-inferieure)
1760, blef kapten 1791 och divisionsgeneral 1794 samt
deltog med utmärkelse i de stora revolutionskrigen,
men blef 1797, till följd af de utpressningar han
gjort i Kyrkostaten, skild från sitt befäl. Af
Napoleon upptogs han åter i tjenst samt deltog
i krigen uti Italien 1805 och i Spanien 1807,
men anklagades å nyo för utpressningar och miste
sitt befäl. Under vintern 1813–14 var han åter i
tjenst. Efter Napoleons fall öfvergick han till
Ludvig XVIII, men slöt sig till Napoleon efter
dennes återkomst. D. afled 1815 af ett sår, som han
erhållit vid Waterloo. Enligt Napoleons utsago var
han en oförskräckt soldat och en fulländad general,
densamme i lyckan som i olyckan. C. O. N.
Duhre, Anders Gabriel, matematiker, utnämndes 1715
till auskultant i Bergskollegium och höll 1717–23
föreläsningar i matematik vid Fortifikationskontoret
i Stockholm, fick genom riksens ständers bemedling år
1723 Ultuna kungsladugård åt sig upplåten och anlade
der ett "matematisk-ekonomiskt" laboratorium, d. v. s. en
teknisk skola eller slöjdskola (som likväl af
ekonomiska skäl upphörde 1731), anordnade 1724
i Upsala en föreläsningskurs i de matematiska
vetenskaperna, var 1717–31 Bergskollegii stipendiat
och lefde ännu 1738. Hans arbeten En grundelig
anledning til mathesin universalem och algebram
(utg. af G. Brandt 1718) och Första delen af en
grundad geometria (1721) voro de första svenska
läroböcker, i hvilka hänsyn togs till de matematiska
forskningarna utomlands under senare hälften af
1600-talet. D. visar sig i dem väl förtrogen med
Wallis’ "Arithmetica infinitorum" och Newtons
"Arithmetica universalis" samt citerar för öfrigt
arbeten af Jacques Bernoulli, Pell, Keil m. fl. Han
hade stort anseende såsom matematiker, men tyckes
hafva, till följd af bristande talegåfvor och
stor tankspriddhet, varit mindre lycklig såsom
lärare. Emellertid tillkommer honom äran att
hafva handledt "Sveriges förste matematiker",
S. Klingenstierna, samt förmått denne att
uteslutande egna sig åt matematiska studier. Ännu
mera namn känd blef D. genom sina förslag till
den tekniska undervisningens upphjelpande. Den
vidlyftigaste af hans skrifter i denna fråga är
Sveriges högsta välstånd, bygdt uppå en oeconomisk
grundval (1738), hvari föreslås inrättandet af en
storartad societet, hvilken skulle vara på en gång
landtbruks-, bergs- och slöjdskola samt teknisk
undervisningsanstalt, men hvars realiserande
naturligtvis stötte på oöfvervinneliga hinder.
G. E.
Duida, en 2,474 m. (8,332 f.) hög bergstopp på Sierra
de Parime, i syd-amerikanska staten Venezuela.
Duilius l. Duillius, namn på en plebejisk slägt i
Rom. Den mest bekante bland dess medlemmar är Cajus
D., som var konsul 260 f. Kr. Han förde den ännu vid
sjöstrider mindre vana romerska flottan mot kartagerna
och vann öfver dem, till följd deraf att han genom
klokt begagnande af äntringsbryggor förvandlade
sjöstriden till ett slags landstrid, en afgörande
seger vid Mylae. För den skull erhöll han triumfens
utmärkelse och den särskilda hedersbevisningen
att, när han återvände från något gästabud,
beledsagas af fackelbärare och en flöjtblåsare. En
minnesvård, den s. k. Columna rostrata (pelare med
afbildning af skeppssnablar), upprättades i Rom till
förhärligande af hans seger. Den förvaras ännu på
Capitolium. Inskriften anses dock härröra från en
senare tid. R. Tdh.
Duim [döjm], Holl., "tum", holländsk benämning på
centimeter.
Duisburg [dö’js-], stad i preussiska regeringsområdet
Düsseldorf (Rhenprovinsen), vid en kanal, som
förbinder Rhen och Ruhr. 37,371 innev. (1875);
omkr. hälften katoliker. D. är Tysklands näst
största flodhamn och har liflig handel samt eger
sju kemiska fabriker äfvensom en mängd jernbruk,
tobaksfabriker och bomullsspinnerier. 1655–1802 fans
der ett universitet, som sedermera flyttades till
Düsseldorf. – D. är en af Tysklands äldsta städer; det
kallades först Castrum Deutonis och sedan Dispargum
l. Duispargum. 1145 blef det fri riksstad. 1290
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
