Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Duisburg - Dujardin, Karel, holländsk målare - Dujung-slägtet, zool. Se Dugong-slägtet. - Duk - Dukadsjin - Dukas - Dukas, Neofytos, grekisk lärd - Dukat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillföll det hertigdömet Kleve och öfvergick derifrån
till Brandenburg.
Dujardin l. Du Jardin [dysjardä’ng], Karel, holländsk
målare, f. omkr. 1625, d. 1678, bildade sig efter
Potter och Berchem samt lefde sin mesta tid i Rom och
Venezia. Han målade landskap med kreatur, genrestycken
och äfven rätt goda porträtt. Mest betydande äro hans
landtliga scener. Stockholms nationalmuseum eger af
honom fyra sådana och ett porträtt. D:s 52 raderingar
(djur och landskap) äro särdeles utmärkta.
Dujung-slägtet, zool. Se Dugong-slägtet.
Duk, sjöv., en bredd af segelduk eller flaggduk. Ett
segels och en flaggs storlek angifvas genom
duk-antalet, enär detta betecknar bredden. Man säger
t. ex., att ett segel innehåller sexton dukar, och
man talar om en tolf-duks flagg, eller en tolf-dukare,
o. s. v. R. N.
Dukadsjin, landskap i turkiska ejaletet Monastir
(Albanien), omkring floden Drins mellersta lopp.
Dukas, förnäm bysantinsk ätt, till hvilken flere af
de östromerske kejsarna hörde. – Mikaël D., grekisk
historieskrifvare, flydde, vid Konstantinopels
intagande af turkarna (1453), till ön Lesbos, vistades
1454–62 såsom lesbiskt sändebud i Konstantinopel och
flydde derefter till Italien. Han skref (oveldigt,
men på en med turkiska ord mycket uppblandad grekiska)
en Bysantinsk historia, omfattande tiden 1341–1462
(1649).
Dukas, Neofytos, grekisk lärd, f. 1760, d. 1845,
utgaf en mängd upplagor af klassiska författare,
skref åtskilliga filosofiska och pedagogiska verk samt
offentliggjorde en grammatika öfver forngrekiska
språket (1804; 4:de uppl. 1820), genom hvilken han
sökte reformera nygrekiskan.
Dukat (Ital. ducato), ett guldmynt, som först slogs
i Venezia af dogen Pietro Gradenigo (1289–1310)
och fick sitt namn deraf att den latinska omskriften
på frånsidans prägel, som föreställde frälsaren,
slutade med ordet "ducat". Snart blef dukat det
gemensamma namnet för alla de guldmynt, som hade den
venezianska dukatens vigt (omkr. 1/4 lod) och halt
(23 karat 6–8 grän), ehuru dessa mynt inom de olika
landen äfven hade särskilda lokalnamn: i Venezia och
i Rom, på hvilket senare ställe de slogos 1278–1347,
zecchino; i Genua, dei de första dukaterna slogos
af dogen Boccanera (1339–45), genovino; i Florens,
der de slogos före 1317, fiorino d’oro. I Neapel
myntades till 1809 ducati i både guld (sex-, fyra-
och tvådukatstycken) och silfver (hela och halfva
dukater). Efter 1818 myntades der trettio-, femton-,
sex- och tredukatstycken i guld och enkla dukater i
silfver. I Ungern slog Karl Robert (1308–42) dukater
(23 karat 9 grän), som i Tyskland äfven benämndes
gulden och, när silfvergulden börjat präglas,
"gold-gulden". I tyska riks-myntordningen af 1559
bestämdes en dukat till 23 karat 8 grän = omkr. 8 1/2
kr. svenskt mynt. Dukater präglades i Böhmen af Johan
(1310–46), i Holland af Vilhelm V (1356–89), i Geldern
af Vilhelm I (1383–1402), i Polen af Vladislav V
(1386–1434) och Vladislav VI (1434–44), i Flandern af Ludvig II
(1346-85). I Spanien myntades åren 1497–1537
dukater till (22 karat, 68 st. på råa marken) = 10
realer; men i senare tider uppkommo flere sorters
dukaträkning: ducado de cambio, den allmännaste = 11
reales de plata, ducado de vellon = nära 6 reales
de plata, ducadode oro = 45 3/4 reales de vellon,
ducado de plata nueva = 16 1/2 reales de vellon.
– Den holländska dukaten (23 karat 7 grän) blef den
allmännaste, och dess typ fortfor att begagnas äfven
sedan Förenade Nederländernas republik 1795 upphört,
hvarefter denna dukat slogs i Petersburg ända
till innevarande tid. Dukater slogos icke endast
enkla, dubbla och tredubbla, utan äfven fem- och
tiodubbla, s. k. hela och halfva imperialer eller
portugaläser. Man slog äfven halfva, fjerdedels,
ja 1/32 (s. k. linsen-)dukater (i Regensburg och
Nürnberg).
I Danmark slogs 1564 ett klippingsmynt, hvarpå namnet
dogkate var utsatt och som till halt och vigt var =
en dukat. 1584 slogos der dubbla och enkla dukater,
med utsatt värde af guldkrone och ungersk gulden;
men den egentliga dukatmyntningen försiggick endast
1592–1785, under hvilken tid dubbla, enkla, halfva
och fjerdedels dukater slogos. Dessa dukater (af 23 1/2
karats halt) kallades speciesdukater, till skilnad
från kurantdukaterna, hvilka började myntas 1714
och stodo i samma förhållande till speciesdukaten som
kurantdalern till speciesdalern (1 kölnisk mark = 75
kurant-, men endast 67 species-dukater). 1788 upphörde
dukatmyntningen. – Brille-dukater, ett slags dukater,
som slogos endast år 1647 och hvilka på frånsidan
buro såsom prägel ett par glasögon (brillor), med
omskrift "Vide mira domi". Anledningen till denna
besynnerliga prägel var följande. Vid Kristian IV:s
besök i Norge 1647 öfverlemnades till honom ett
stycke malm, som uppgafs innehålla guld. Då vid
en i Kongsberg anställd undersökning tillvaron af
guldhalt i densamma förnekades, tog konungen malmen
med sig till Köpenhamn, der den å nyo undersöktes
och befans lemna så mycket guld, att några dukater
kunde slås. Såsom ett gyckel med dem, som i Norge
icke kunnat upptäcka malmens guldfyndighet, lät
konungen prägla ett par glasögon på de nyslagna
dukaterna. Brille-dukaterna äro nu ytterst sällsynta.
I Sverige började guldmyntningen redan 1568,
då s. k. ungerska gyllen slogos; 1569–71 och 1573
slogos äfven kronogyllen. Under Karl IX och Gustaf
II Adolf myntades markmynt i guld, men först 1649
anbefalldes myntning af dukater till 23 karat 4 grän,
hvilket beslut dock ej kom till verkställighet förrän
år 1654. På de sistnämnda år myntade dukaterna finnes
dock ej årtalet utsatt. Genom myntordningen af d. 1
Sept. 1664 bestämdes dukatens halt till 23 karat 5
gran, och dess vigt till 60 1/2 stycken på en mark
värk. Denna utmyntningsgrund var gällande till 1834,
med undantag för år 1719, då nära 56 dukater på en
mark värk myntades af de från Frankrike inkomna 1,850
lödiga markerna guld af 21 karats 7 1/2 gräns halt, och
då således hvarje dukat vägde nära 78 1/2 ass. Endast
dubbeldukater, hvardera vägande 157 ass,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
