Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dukat - Dukaton - Dukat-upplaga - Duke - Dukinfield - Dukla - Dukoborzer - Dukpenningar - Dukt - Duktibilitet, fys. Se Sträckbarhet. - Dulaure, Jacques Antonine, fransk historiker - Dulcamara, bot. farmak. Se Solanum. - Dulce - Dulcian - Dulcigno - Dulcinea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utmyntades, och till ett belopp af 72,818 stycken
l. 2,621,448 dal. k. m:t, hvadan en dukat var = 2
specieriksdaler l. 8 kr. i nu gällande mynt. Detta var
dukatens pari under de två hundra år dukatmyntningen
fortgick. Genom förordningen d. 9 Maj 1855 om
myntfoten blef dukatens utmyntningsgrund så jämkad,
att på 1 skålp. viktualie-vigt fint guld 125 enkla
dukater skulle utmyntas samt att 80 delar fint guld
borde legeras med två delar koppar. Med undantag för
åren 1702, 1704 och 1719, då dubbeldukater myntades,
slogos till 1829 endast hela, halfva och fjerdedels
dukater, 1830–35 dubbla och enkla, 1836–57 fyra-,
två- och en-dukatstycken samt 1857–68 endast
enkla dukater. Sedan den tiden har dukatmyntning
ej förekommit i Sverige. Utom sistnämnda lands
gränser, men med svensk prägel, slogos under Sveriges
stormaktstid dukatmynt på följande orter: Augsburg
(1632–34), Elbing (1628, 1630, 1631, 1632, 1657 och
1658), Erfurt (1631-34), Fürth (1632), Mainz (utan
årtal, antagl. 1634), Narva (1671), Nürnberg (1631,
1632 och 1634), Osnabrück (1632–34), Reval (1664–66
och 1668–72), Riga (1622, 1643–48, 1654, 1655, 1660,
1664, 1667,1673, 1700, 1701 och 1707), Stade (1650 och
1676), Stettin (1632, 1641, 1642, 1646, 1653, 1654,
1656, 1658, 1659, 1661, 1662, 1666, 1673–75, 1682–87,
1690–97, 1706 och 1709) samt Würzburg (1631, 1632).
A. W. S.
Dukaton, myntv. 1. Silfvermynt, som från 1600-talets
början och till nyaste tid förekom företrädesvis
i Österrikiska och Förenta Nederländerna, till 3
guldens värde, men äfven i Milano, Mantua, Modena
samt Venezia, och som vexlade i värde mellan 4 kr. 10
öre och 4 kr. 90 öre. – 2. En i allmänna rörelsen
vanlig benämning på de 14 3/4-lödiga åttamarkstycken,
som i Sverige slogos 1664–1704 och af hvilka 6 23/32
stycken gingo på en mark värksilfver. Dessa dukatoner
kallades så till skilnad från det öfriga mark-
eller karolinmyntet, som var endast 11 1/2-lödigt.
A. W. S.
Dukat-upplaga, benämning på åtskilliga upplagor af
svenska arbeten (t. ex. psalmböcker, lageditioner
o. s. v., särskildt 1780 års upplaga af 1734
års lag, tryckt hos Fougt). Benämningen lär
hafva uppkommit deraf att förläggarna utlofvat en
belöning af en dukat för hvarje upptäckt tryckfel.
R. G.
Duke [djuk], Eng. (af Lat. dux, anförare), hertig. –
Duchess [dö’tsjäss], Eng., hertiginna. Jfr Duc.
Dukinfield [djukinfild], stad i engelska
grefskapet Chester, vid floden Lync. 14,085
innev. (1871). Bomullsfabriker, jerngjuterier och
tegelslagerier.
Dukla. 1. Pass i Karpaterna, mellan Ungern och
Galizien. – 2. Stad i österrikiska regeringsområdet
Krosno (Galizien), vid floden Jasielka. Omkr. 3,000
innev. Handel med ungerskt vin och tryffel.
Dukoborzer (Duchoborzer, Ikonoborzer) l. Andens
stridsmän, ett af de skismatiska hufvudpartierna inom
den grekisk-katolska kyrkan. Detta parti började få
betydelse först mot slutet af 1700-talet och intog,
med hänsyn till
sin religiösa egendomlighet, ungefär samma ställning
inom den grekisk-katolska kyrkan som jansenisterna
och quietisterna inom den romersk-katolska samt
metodisterna och qväkarna inom de protestantiska
kyrkosamfunden. Särskildt med qväkarna förete
dukoborzerna en omisskännelig likhet, genom
antagandet af ett inre, omedelbart andeljus (lumen
internum) såsom ovilkorligen nödvändigt för ett
rätt förstående af den heliga skrift. Prestämbete
och sakrament förkastas. Dukoborzerna fira
dock gemensam, hemlig gudstjenst, hvarvid
egendomliga hymner och böner förekomma samt
fridskyssar utdelas. I borgerligt hänseende
kunna de betraktas som ett slags socialister,
ehuru de föra ett mycket stilla och fridsamt lif.
J. H. B.
Dukpenningar l. Skriftpenningar, en afgift, som fordom
af nattvardsgäster erlades till presterskapet. Det
uppgifves, att dessa penningar i äldre tider nedlades
på sjelfva altarduken och att afgiften deraf fick det
första af ofvanstående benämningar. I Sverige blefvo
dukpenningarna formligen afskaffade 1688, men lära
i vissa trakter och för olika ändamål upptagas ännu
i våra dagar.
Dukt, T. ducht, en af de tre eller fyra osnodda
delar, af hvilka ett tåg består.
Duktibilitet (af Lat. ducere, föra, leda), fys. Se
Sträckbarhet.
Dulaure [dylår], Jacques Antoine, fransk historiker,
f. 1755, blef 1792 medlem af konventet, der han slöt
sig till girondisterna, flydde efter deras fall (1793)
till Schweiz, men återkom efter Robespierres störtande
(Juli 1794) och blef 1797 ledamot af "de fem hundrades
råd". Efter Bonapartes statskupp 1799 drog han sig
undan till privatlifvet. Död 1835. Hans skrifter,
som utmärka sig för vårdslöshet i formen, röja stor
fientlighet mot konungadöme, prester och adel. De
förnämsta bland dem äro L’histoire civile, physique et
morale de Paris depuis les premiers temps historiques
jusqu’à nos jours (1821; flere uppl.), L’histoire
etc. des environs de Paris (1825–28; 2:dra uppl. 1840)
och Esquisses historiques des principaux événements
de la révolution française (1823–25; flere uppl.).
Dulcamara, bot. farmak. Se Solanum.
Dulce, Lat. (neutr. af dulcis, ljuf), ljuft,
angenämt. – Dulce et decorum est pro patria mori,
"det är ljuft och ärofullt att dö för fosterlandet",
och Dulce est desipere in loco, "ljuft är att någon
gång slå sig lös", tvänne hos Horatius förekommande
sentenser.
Dulcian (Ital. dolciano, af Lat. dulcis,
mild). 1. Föråldradt blåsinstrument af trä. Det
liknar bombarden, men har en mildare ton (deraf
namnet) samt består, i likhet med fagotten, af
dubbelt rör. – 2. Ett fagottartadt rörverk i orgeln.
A. L.
Dulcigno (Turk. Olgun, Serb. Mrkovitsch,
Lat. Olcinium), befäst stad i Montenegro, nära
Bojanas utlopp i Adriatiska hafvet. Omkr. 8,000
innev. Stor handelsflotta. Vid D. blefvo d. 4
Aug. 1718 venezianernas örlogsflotta och här
förstörda. D. tillhörde förut turkiska ejaletet
Skutari, men afträddes 1880 till Montenegro.
Dulcinea (af Lat. du’lcis, ljuf), spanskt qvinnonamn,
som efter Don Quijotes älskarinna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
