Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Dumas, Alexandre, den äldre (D. père) - 3. Dumas, Alexandre, den yngre (D. fils) - Dumas, Jean Baptiste - Dumbarton. 1. (Fordom Lennox l. Levenaux)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
("Théâtre historique"), hvars verksamhet afbröts genom 1848
års revolution. Denna föranledde honom att uppsätta
tidskriften "Le mois" samt tidningarna "La France
républicaine" och "La liberté", hvilka egde en lika
kort varaktighet som de sedermera af honom upprättade
tidningarna "Mousquetaire" och "Monte-Cristo". 1860
deltog D. i Garibaldis expedition till Sicilien
(hvilken han sedan skildrade i Les Garibaldiens
o. s. v., 1861), och efter eröfringen af konungariket
Båda Sicilierna (s. å.) var han en kort tid direktör
för det i Neapel upprättade museum, hvilket står i
samband med utgräfningarna i Pompeji. Hans följande
lif var en oafbruten kedja af vedervärdigheter, bland
hvilka ekonomiska bekymmer spelade en hufvudrol. I
ändamål att bereda sig inkomster genom föreläsningar
företog han 1865 en resa till utlandet; men denna
affär misslyckades. Lika liten framgång rönte
hans senaste arbeten, t. ex. Histoire de mes bêtes
(1867; "Mina husdjurs historia", 1871) och Nanon
(s. å.). Förtviflad öfver dessa motgångar, vände han
literaturen ryggen och anlade en såsfabrik. Den 5
Dec. 1870 afled han i byn Puys vid Dieppe. De arbeten,
som bära hans namn, utgöra omkr. 1,200 volymer. 1852
utkommo hans Mémoires, som äro ett troget uttryck af
hans fåfänga och barnsliga skaplynne. Hans romaner och
teaterstycken äro öfversatta på de flesta europeiska
språk.
D. egde en outtömlig fantasi, en sällspord
berättaretalang samt en högt uppdrifven förmåga att
skapa intriger och situationer. Hans historiska
dramer och romaner utmärka sig genom djerfva
effekter och en praktfull lokalfärg, men brista i
tidstrohet. Sin största literära betydelse eger
D. genom det dramatiska lif, som han införde i
romanen, och särskildt genom den framstående
plats han i densamma inrymde åt dialogen.
B. F. O.
3. Dumas [dyma’], Alexandre, den yngre (D. fils),
den förres son, fransk författare, föddes i Paris
d. 29 Juli 1824. Redan 1841 utgaf han en diktsamling,
Les péchés de la jeunesse, som väckte ganska mycket
uppseende. Hans första större arbete är romanen Les
aventures de quatre femmes (1846–47), som utmärker
sig genom den psykologiska teckningens finhet. Hans
följande romaner – La dame aux camélias (1848;
"Marguerite Gautier, eller Damen med kameliorna",
1849), Le roman d’une femme (s. å.), Diane de Lys
(1851), La dame aux perles (1854), La boîte d’argent
(1855) och La vie à vingt ans (1856; "Lifvet vid
tjugo år", 1862) – svälla af lif och äro rika på
pikanta skildringar, men såra sedlighetskänslan
genom den förskönande belysning, i hvilken lasten
framställes. Omarbetade till dramer, gjorde "La dame
aux camélias" (1852; bearbetad till operatext under
titeln "La traviata", med musik af Verdi) och "Diane
de Lys" (1853) stor lycka. Det samma var förhållandet
med Le demimonde (1855; "Falska juveler", 1880),
La question d’argent (1857), Le fils naturel (1858)
och Le père prodigue (1859). Deremot misslyckades L’ami
des femmes (1864) fullständigt. Efter detta stycke
följde Le supplice d’une femme (1865; "Sköflad lycka",
i hvilket D. hade
till medarbetare E. de Girardin, som till följd af
detta medarbetareskap anhängiggjorde en skandalös
rättegång mot honom), Héloïse Paranquet (1866; af D. i
förening med Durantin), Les idées de m:me Aubray
(1867; "Fru d’Aubrays idéer", 1868), Le filleul
de Pompignac (1869), Une visite de noces (1871),
La princesse Georges (s. å.), La femme de Claude
(1873), Monsieur Alphonse (s. å.) och L’étrangère
(1876; "Främlingen"). Bland D:s senare romaner må
nämnas L’affaire Clémenceau (1866–67; "Bildhuggaren
Clémenceau", 1867), en i literärt hänseende
utmärkt, men från sedlig synpunkt klandervärd
produkt. D:s nyaste arbeten äro dramen Joseph Balsamo
(1877; bearbetad efter en af faderns romaner) och
Entr’actes (1878), en samling literära och politiska
uppsatser. 1868–70 utkom Théâtre complet. 1875 blef D.,
efter Guizot, ledamot af Franska akademien.
D:s ryktbarhet grundar sig framför allt på hans
dramatiska författareskap. Såsom konstnär framstår
han på detta område genom uddig dialog, spännande
intrig, fotografisk trohet i karaktersteckningen och
skapandet af verkligt dramatiska gestalter. I sedligt
afseende intager han deremot en låg ståndpunkt. I
de flesta af sina dramer predikar han den läran att
en qvinna kan bevara sin själ ren och obefläckad,
trots ett vanärande lefnadssätt. Hufvudpersonerna
i hans dramer äro merendels fallna qvinnor (den
samhällsklass, som efter en af hans romaner blifvit
kallad demimonden), hvilkas synd framställes som en
naturlig följd af sociala missförhållanden. I enlighet
med denna uppfattning skildras äktenskapet som en boja
för begåfvade personer. – D., hvilken på scenen infört
den långt gående realism, som kännetecknar åtskilliga
af samtidens dramatiska författare i Frankrike, har
dock (1880), uti sitt företal till tredje upplagan
af "L’étrangère", dragit i härnad mot den af Zola
m. fl. predikade naturalismen i konsten. B. F. O.
Dumas [dyma’], Jean Baptiste, fransk kemist, f. den 14
Juli 1800, blef 1823 lärare vid polytekniska skolan
i Paris samt derefter professor först vid Athénéum
och sedan vid Sorbonne. 1832 blef han medlem af
franska vetenskapsakademien. Efter 1848 års revolution
invaldes han i lagstiftande församlingen, hvarest
han slöt sig till majoriteten. Okt. 1849–April 1851
tillhörde han kabinettet, i egenskap af åkerbruks-
och handelsminister. – Hans arbeten i organisk kemi,
hans substitutionsteori jämte hans afhandlingar
öfver atomvigt och svafveleter väckte hela Europas
uppmärksamhet. Skrifter: Traité de chimie appliquée
aux arts (1828–45) och Leçons sur la philosophie
chimique (1837) m. fl.
Dumbarton [dömbartön]. 1. (Fordom Lennox l.
Levenaux.) Grefskap i vestra Skotland, n. om floden
Clyde. Arealen 699 qv.-kilom. (12,7 qv.-mil). 58,857
innev. (1871). Detta grefskap består af två delar,
af hvilka den mindre bildar en enklav i grefskapen
Lanark och Stirling. D. är Skotlands naturskönaste
grefskap; på dess område ligga fjärden Loch Long samt
den vackra och örika sjön Loch Lomond, "de skotska
sjöarnas drottning". Vid pass två tredjedelar af
landet är bergigt; trakten kring Clyde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
