Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Dunckel, Maria Dorotea, född Altén - Duncker, Joakim Zakris - Duncker. 1. Karl D. - Duncker. 2. Maximilian Wolfgang D. - Duncker. 3. Alexander D. - Duncker. 4. Franz Gustav D. - D'Uncker, Karl Henning Lützow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
poetiska skildringen Johan Huss, sanningens martyr
(1822) och diktsamlingen Förstlingar (1824).
1828–32 utkommo Dramatiska och lyriska försök, hvilka
bl. a. innehålla sorgespelet Agathokles och dramen
Kärlekens hjeltemod (båda prisbelönta af Göteborgs
vetenskaps- och vitterhetssamhälle). Dessutom
författade fru D. romanerna Marie o. s. v. (1830),
Vilhelms brefvexling med sina vänner (1835),
Pensionsvännerna (1842), Två systrar i Östergötland
(1844) och Gammalt och nytt ur min portfölj (1865;
med förord af Fredrika Bremer), hvarjämte hon i
svensk öfversättning utgaf "Valda skaldestycken
af Fr. v. Schiller", Körners sorgespel "Zriny" och
Lessings skådespel "Nathan den vise".
Duncker, Joakim Zakris, krigare, föddes i Kristina
socken i Savolaks d. 12 Nov. 1774, blef 1789 fänrik
vid Savolaks fotjägare och deltog såsom sådan i 1790
års krig, då han "med nästan öfverdådig tapperhet"
kämpade i striden vid Perttimäki (d. 19 Maj). 1804
blef han kapten vid nämnda regemente. Under kriget
1808–09 utmärkte han sig såsom en tapper och i allo
framstående officer. Vid Cronstedtska fördelningens
återtåg från S:t Michel öfver Leppävirta till
Idensalmi och Uleåborg (Mars 1808) anförde han
eftertruppen, och i träffningen vid Pulkkila (d. 2
Maj s. å,) utmärkte han sig så, att den svenske
öfverbefälhafvaren, Sandels, åt honom lemnade
förtroendeuppdraget att till konungen öfverbringa
rapporten om segern. Kort derpå utnämndes han till
major i armén. I Juni s. å. tog han (vid Toivola)
en stor transport lifsmedel från ryssarna. I striden
vid Virta bro (Okt. s. å.) anställde han, jämte
öfverste Fahlander och major Malm, i spetsen för en
skara af endast 600 man, ett stort nederlag bland
fienden. 1809 häfdade han i Vesterbotten sitt redan
vunna krigarerykte och utnämndes till öfverstelöjtnant
i armén. I träffningen vid Hörnefors, d. 5 Juli 1809,
hvarunder han kommenderade eftertruppen, blef han,
efter ett hjeltemodigt försvar, fången och dog samma
dag, till följd af de sår han erhållit i striden. Den
ryske befälhafvaren lät med all ärebevisning jorda
hans lik på Ume kyrkogård, och hans kamrater reste
sedan en minnesvård på hans graf. Genom "Fänrik Ståls
sägner", särskildt "Den femte Juli", är D:s namn för
alltid räddadt från glömskan. Se vidare F. Cygnaeus,
"Joachim Zachris Duncker och hans omgifning"
(1858). F.
Duncker. 1. Karl D., tysk bokhandlare, f. 1781 i
Berlin, d. 1869, grundade 1809 i förening med Peter
Humblot bokförläggarefirman Duncker & Humblot,
hvilken 1866, under oförändradt namn, öfvergick
till K. Geibel i Leipzig. 1837–66 spelade han
en framstående rol inom de tyske bokhandlarnas
börsförening. – 2. Maximilian Wolfgang D., den
förres son, tysk historieskrifvare, född d. 15
Okt. 1811 i Berlin, satt på 1830-talet sex månader i
häkte derför att han deltagit i en "burschenschaft"
i Bonn och blef 1842 e. o. professor i historia i
Halle. Under 1848–50 års händelser utmärkte han sig
som liberal folkrepresentant och utgaf åtskilliga
ganska märkliga broschyrer. 1857 blef han professor
i Tübingen, inträdde 1859 som
geheime-regeringsråd i preussiska statsministeriet och blef
1861 föredragande hos kronprinsen samt var 1867–74
direktor för preussiska statsarkivet. Skrifter:
Origines germanicae (1840), Geschichte des
alterthums (1852–57; 4:de uppl. 1874) och Aus der
zeit Friedrich des grossen und Friedrich Wilhelms III
(1876) m. fl. – 3. Alexander D., den förres broder,
tysk bokhandlare, f. 1813, öfvertog 1837 faderns
sortimentsbokhandel, men sålde den sedermera för att
odeladt egna sig åt förläggandet af konstalster. Han
har bl. a. utgifvit Kaulbachs fresker i Berlins Nya
museum. – 4. Franz Gustav D., den förres broder, tysk
politiker och tidningsman, föddes d. 4 Juni 1822. Han
har idkat en vidsträckt bokförläggareverksamhet,
bl. a. förlagt den spridda tidningen "Volkszeitung"
(sedan 1853), och sedan 1848 med ifver deltagit i alla
de rörelser, hvilka åsyftat införandet af en liberal
och nationel anda i Tysklands och enkannerligen
Preussens politik. Jämte Schulze-Delitzsch och
Virchow m. fl. grundade han 1861 det bekanta
"framstegspartiet". I preussiska landtdagen och i
nordtyska samt tyska riksdagen har han städse varit
en af detta partis förnämste kämpar. D. har inlagt
mycket stor förtjenst i fråga om förbättrandet af
arbetsklassens vilkor. 1869 tog han initiativet till
bildande af yrkesföreningar.
D’Uncker, Karl Henning Lützow, genremålare, föddes
d. 3 Febr. 1828 i Stockholm, der fadern, en norsk
militär, då bodde. Bestämd för den militära banan,
deltog han 1849–50 som frivillig i dansk-tyska kriget
och blef derefter officer vid Svea lifgarde. Efter
en kort tjenstgöringstid tog han dock afsked, sedan
han beslutit att på allvar egna sig åt konsten, med
hvilken han redan såsom yngling sysslat (han hade
nämligen 1847 utgifvit en samling karrikaturer:
Teckningar ur Stockholmslifvet). Med understöd af
Oskar I och, såsom det säges, enligt denne konungs
uttalade önskan begaf han sig till Düsseldorf, med
hvars skolas alster den svenska allmänheten genom
åtskilliga norska konstnärer fått göra bekantskap
vid 1850 års akademiska utställning. I Düsseldorf
ingick han sedan ett rikt gifte och förde ett i
ekonomiskt afseende bekymmerfritt lif. Från år 1861
led han af en sjukdom i den högra armen, så att han
nödgades föra penseln med venstra handen, och 1864
angreps han af ett bröstlidande, som ändade hans
lif, d. 23 Mars 1866, i Düsseldorf. Han var ledamot
af konstakademierna i Amsterdam och Stockholm samt
titulär professor. – D:s vistelse i Düsseldorf, vid
hvars akademi han studerade under K. Sohn, blef på
visst sätt epokgörande för den svenska konsten, i det
många landsmän följde hans föredöme, hvarigenom det
svenska måleriet, för hvilket konstnärernas resor till
Rom och Paris dittills varit så betecknande, fördes
öfver i den düsseldorfska skolans riktning. Sjelf gick
emellertid D. så godt som förlorad för fosterlandets
konst i strängare mening, ty såsom utbildad konstnär
behandlade han aldrig ett svenskt motiv, liksom
han efter sin afresa från fäderneslandet endast för
kortare tider återsåg detsamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
