Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dundonald, Thomas Cochrane, earl of D. - Dundedin - Dunér, Nils Kristoffer - Dunfermline - Dunfermline, engelsk lord. Se Abercromby 2 - Dunganer (af Tangun, trakten kring Kokonor)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1795–98 i de nord-amerikanska och Vestindiska
farvattnen samt transporterades sistnämnda år till
Medelhafseskadern. 1800 blef han befälhafvare på
örlogsslupen "Speedy" (14 fyrapundiga kanoner
och 54 man), med hvilken han under tretton
månaders kryssning tog 33 fientliga fartyg (128
kanoner och 534 man), bl. a. en spansk fregatt (32
kanoner och 319 man), hvilken äntrades och eröfrades
efter 45 minuters artilleristrid. Slutligen måste
D. likväl stryka flagg för en fransk eskader och
gifva sig fången. Sedan han för sin tapperhet
blifvit befordrad till kapten och under ett par år
studerat vid Edinburghs universitet, trädde han
1803 åter i aktiv tjenst. 1803–09 uppbringade han
en mängd fientliga fartyg, opererade tillsammans med
spaniorerna vid Kataloniens kust – hvarest han 1808,
med 160 man, i tolf dagar försvarade Fort Trinidad mot
1,000 fransmän – samt bidrog att hindra fransmännen
i deras framryckande på Spaniens medelhafskust.
1809 utnämndes han till befälhafvare öfver en spansk
flottilj af brännare, som i förening med en engelsk
flottafdelning under lord Gambier skulle förstöra
den franska flottan på Aix’ redd. Oaktadt han
högst lamt understöddes af lorden, injagade dock
hans åtgärder en sådan skräck hos fienden, att de
fleste franske befälhafvarna läto kapa ankartågen,
hvilket hade till följd, att fartygen drefvo i land,
hvarvid tre linieskepp och två fregatter förstördes.
Att icke hela den franska flottan delade samma öde,
berodde endast på Gambiers overksamhet. Till följd
af denna öfverbefälhafvarens hållning motsatte sig
D. i underhuset – hvilket han tillhört sedan 1807
– ett af regeringen föreslaget tacksamhetsvotum
till lord Gambier. Lorden fann sig föranlåten
att begära krigsrätt, och dennas dom utföll till
förmån för honom. D. blef då ett föremål för
ministèrens förföljelser, och hans militära bana
afbröts. Ett nytt verksamhetsfält fann han deremot
i parlamentet, der han ofta och häftigt angrep
missbruken och korruptionen inom flottans förvaltning.
1814 lät regeringen åtala honom, såsom misstänkt att
hafva, i ändamål att rikta sig på börsspekulationer,
utspridt ett falskt rykte om Napoleons död. Han
förklarades skyldig, dömdes till 18,000 kr. böter,
ett års fängelse och schavottering samt förlustig
sin militära rang och sin plats i underhuset.
Det oaktadt återvaldes han straxt derpå till
ledamot af parlamentet och satt qvar der till 1818.
Sistnämnda år mottog han befälet öfver republiken
Chiles flotta och bidrog genom sina operationer till
den lyckliga utgången af detta lands befrielsekrig.
1822 blef han högste befälhafvare öfver Brasiliens
flotta, och till följd af sina bragder utnämndes han
af kejsar Pedro I till markis af Marañao. Äfven i
grekiska befrielsekriget deltog han 1827–28.
Vid konung Vilhelm IV:s tronbestigning (1830) återfick
D. sin tur som konter-amiral i den engelska marinen
(såväl konungen som lord Grey ansågo honom hafva
varit offer för en grym och orättvis förföljelse),
och 1831 ärfde han titeln earl of D. 1841 blef han
vice amiral, 1848 befälhafvare öfver britiska eskadern
i Nord-Amerika och Vestindien, 1851 amiral och 1854
konter-amiral af Det förenade konungariket. Sedan
han lemnat den aktiva krigstjensten, sysselsatte
han sig hufvudsakligen med uppfinningar för
sjökrigsväsendet. Redan 1812 hade han uttänkt en metod
att tillintetgöra fientliga krigsflottor. Denna metod
har tid efter annan varit underkastad granskning af
militärkomitéer, hvilka intygat dess förstörande
verkan, men afstyrkt dess tillämpning, emedan
uppfinningen skulle kunna blifva ett vapen mot
England och emedan den ej befans förenlig med en
civiliserad nations krigföringssätt. Senast under
Krimkriget (1853–56) erbjöd sig D. att medelst
sin uppfinning tillintetgöra de ryska flottorna
vid Kronstadt och Sebastopol, men anbudet mottogs
ej af regeringen. D. afled d. 31 Okt. 1860 och
ligger begrafven i Westminster abbey. I fråga
om mod, paradt med beräkning och försigtighet,
anses D. jämförlig med Nelson. Den orättvisa och
de nesliga skandaler, för hvilka han utsattes af
sina fiender, hindrade honom emellertid att utveckla
sitt snilles alla resurser till förmån för Englands
sjöväsende. Som skriftställare intager han ett
framstående rum genom sitt enkla, klara och manliga
framställningssätt. Bland hans arbeten må nämnas:
Notes on the mineralogy, government and condition of
the british West India islands (1851), Observations
of naval affairs and on some collateral subjects etc.,
vidare Narratives of services in the liberation of
Chili, Peru and Brazil (1858) och Autobiography of
a seaman (1861). O. E. G. N.
Dunedin, hufvudstad i prov. Otago, vid Otago-bukten,
på sydöstra sidan af Nya Zeeland. 35,000 innev.,
förstädernas inberäknade (1877). Staden, som anlades
1848, har, i anledning af de i trakten liggande
guldminorna, nått en hastig uppblomstring.
Dunér, Nils Kristoffer, universitetslärare, astronom,
föddes i Billeberga socken i Malmöhus län, d. 21 Maj
1839, blef student i Lund 1856, filosofie doktor 1802,
amanuens vid astronomiska observatoriet s. å. och
adjunkt i astronomi samt observatör 1864. D. var med
på de svenska expeditionerna till Spetsbergen 1861
och 1864 och har derjämte gjort vetenskapliga resor
i Tyskland, Österrike, Frankrike och Holland. Han har
utgifvit en ganska stor mängd skrifter, af hvilka den
mest betydande är Mesures micrométriques d’étoiles
doubles (Acta univ. Lund., 1876).
Dunfermline [dönfö’rmlin], stad i det skotska
grefskapet Fife, nära Forthviken. 15,839
innev. (1877). Den märkvärdigaste byggnaden i
D. är Abbey church, hvarest Robert Bruce och sju
andra skotska konungar äro begrafna. Staden eger
11 linne- och damast-fabriker, hvilka sysselsätta
omkr. 5,000 menniskor. I närheten finnas öfver 20
Stenkolsgrufvor. – D. var tidigt ett af de skotske
konungarnas mest omtyckta residens. Den siste i
D. residerande konungen var Karl II, som derstädes
undertecknade de skotske protestanternas trosförbund
1650.
Dunfermline [dönfö’rmlin], engelsk lord. Se
Abercromby 2.
Dunganer (af Tangun, trakten kring Kokonor), namn
på de muhammedanske innevånarna i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
