- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 3. Capitulum - Duplikant /
1579-1580

(1880) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Duodecimal - Duodenum - Duodes - Duodi - Duodrama - Dupanloup, Félix Antoine Philippe - Duparcq, Nicolas Edouard de la Barre - Dupaty. 1. Charles Marguerite Jean Baptiste Mercier D. - Dupaty. 2. Louis Charles Henri Mercier D. - Dupaty. 3. Louis Emmanuel Félicité Charles Mercier D. - Dupe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Duodecimalsystem, tolfsystem, det räknesystem, i hvilket
hvarje högre enhet innehåller tolf enheter af
den närmast lägre. Enligt en gammal notis fans
ett sådant talsystem hos en maladivisk folkstam,
men denna uppgift har icke af senare forskningar
blifvit bestyrkt. Deremot har hos flere folk
duodecimalsystemet begagnats vid indelning af mått,
mål och vigt, ehuru aldrig oblandadt. Inom astronomien
qvarlefver ett spår deraf i djurkretsens indelning
i tolf himmelstecken. Detta system uttränges allt
mer af decimalsystemet. G. E.

Duodenum (af Lat. duodecim, tolf), tolffinger-
eller tolftums-tarmen, anat., den öfversta,
närmast magsäcken befintliga, på bakre bukväggen
belägna, vidaste delen af småtarmarna. Den har
fått sitt namn deraf att den har ungefär tolf
tvärfingers längd. Tolftumstarmen är hästskoformigt
krökt, med konkaviteten åt venster, kring den
svällda högra änden af magspottkörteln, vid
hvilken den är fastväxt och hvilken, i likhet
med lefvern, i honom tömmer sin afsöndring.
G. v. D.

Duodes (af Lat. duodecim, tolf), bokformat, som
uppstår derigenom att arken vikas i tolf blad
(tjugofyra sidor).

Duodi, Fr. (af Lat. duo, två, och dies, dag), den
andra dagen i den republikanska veckan. Se Dekad.

Duodrama, Ital., en melodram, i hvilken endast två
personer uppträda. Jfr Melodram. A. L.

Dupanloup [dypanglou], Felix Antoine Philippe,
fransk biskop, föddes i Savojen d. 3 Jan. 1802. Han
prestvigdes 1825, blef 1827 biktfader hos hertigen
af Bordeaux, 1828 lärare för prinsarna af Orléans,
1837 föreståndare för "petit séminaire" i Paris och
1838 generalvikarie hos ärkebiskopen derstädes. 1841
kallades han till lärare i andlig vältalighet
vid Sorbonne. Hans föreläsningar måste likväl
s. å. inställas, med anledning af några hätska
yttranden, som han fällde om Voltaire och hvilka
framkallade stormiga uppträden. 1849 utnämndes
han till biskop i Orléans, hvarest han dog d. 11
Okt. 1878. – D., som först var en liberal katolik,
fördes småningom öfver till det konservativa lägret
samt blef, ehuru han var en ifrig fosterlandsvän,
en af de förnämste kämparna för påfvestolens
makt och presterskapets rättigheter. I herdabref,
tidskrifter, broschyrer och böcker utvecklade
han en rastlös literär verksamhet, som omfattade
snart sagdt alla till kyrkan och undervisningen
hörande frågor. På ett oförskräckt och särdeles
talangfullt sätt uppträdde D. till försvar för den
märkliga encyklikan, med dertill hörande syllabus,
af d. 8 Dec. 1864 (som fördömde den nyare tidens alla
civilisatoriska sträfvanden), och ännu under sista
året af sin lefnad ådrog han sig uppmärksamhet genom
det energiska sätt, hvarpå han i tal och skrift
uppträdde mot firandet af festen till Voltaires
minne. Ofelbarhetsdogmen hade likväl städse i honom
en motståndare. I politiskt hänseende ansågs D. under
kejsaredömet vara orleanist, men han närmade sig
derefter grefven af Chambord. Efter fransk-tyska
kriget 1870–71 (under hvilket han stod som en hjelte,
tröstande och upprätthållande, vid sin församlings
sida) valdes han till deputerad

och röstade såsom sådan alltid med högern samt
bekämpade ifrigt alla liberala reformförslag. En
vigtig rol spelade han vid de 1873 i monarkiskt syfte
företagna s. k. fusionsförsöken, då han, fastän utan
framgång, sökte förmå grefven af Chambord att antaga
den trefärgade fanan. I Dec. 1875 valdes han till
senator för lifstiden. 1854 blef D. medlem af Franska
akademien, men afsade sig sin plats der, då akademien
(1871) såsom ledamot upptog den demokratiskt sinnade
språkforskaren Littré. Hans förnämsta skrifter
äro utgifna under titeln De l’éducatim (1855–57;
9:de uppl. 1872). Bland de öfriga må nämnas La
souveraineté pontiftcale selon le droit catholique
et le droit européen
(1860–61; 3:dje uppl. 1868)
och Histoire de Jésus Christ (1872). Stilen i alla
hans arbeten ar i hög grad lidelsefull.

Duparcq [dypa’rk], Nicolas Edouard de la Barre,
fransk ingeniörofficer och militärskriftställare,
f. 1819, var flere år lärare i krigskonst vid
krigsskolan i S:t Cyr. Han har utgifvit en mängd
arbeten i befästningskonst, krigskonstens historia
och biografi (Fredrik II) m. m., af hvilka några
hafva ganska stort värde. C. O. N.

Dupaty [dypati]. 1. Charles Marguerite Jean Baptiste
Mercier D.,
fransk rättslärd, f. 1746, blef 1770, till
följd af ett af honom gjordt angrepp på hertigens
af Aiguillon förvaltning af guvernörsämbetet i
Bretagne, förvisad från Frankrike, men återkom 1778
och blef då president vid parlamentet i Bordeaux,
men måste på grund af de förvecklingar, i hvilka han
råkade genom sina liberala grundsatser, snart taga
afsked. Död 1788. D:s förnämsta juridiska arbeten äro
Lettres sur la procédure criminelle de France (1788)
och Réflexions historiques sur les lois criminelles
(s. å.), hvilka i hög grad bidrogo till den franska
lagskipningens reformerande i fråga om hemliga
ransakningar och missförhållandet mellan straff och
brott. Dessutom skref han Lettres sur l’Italie en 1785
(1788; ny uppl. 1828) m. m. – 2. Louis Charles Henri
Mercier D.,
den förres son, bildhuggare, f. 1771,
blef 1816 medlem af Franska institutet och 1825
professor vid Ecole des beaux arts. Död 1825. D.,
som var lärjunge af Lemot, förde sin mejsel med
talang och smak. Bland hans arbeten märkas Venus
genetrix, Venus och Paris, Ajax, förföljd af Neptuni
vrede
och modellen till Ludvig XIII:s ryttarestaty.
3. Louis Emmanuel Félicité Charles Mercier D.,
den förres broder, dramatisk författare, f. 1775,
d. 1851 som medlem af Franska institutet, skref en
mängd lustspel och vådeviller. Hans bästa stycke
anses vara La prison militaire (1803; "Fästningen
i Boston eller De tre arrestanterna", 1806). Af
hans öfriga arbeten må nämnas: Le chapitre second
(1799), La jeune prude (1804; "Den sedesamma, eller
Fruntimmerna sins emellan", 1824), Ninon chez m:me
de Sévigné
och den förträffliga satiren Les délateurs,
ou Trois années du XIX:e siècle
(1819).

Dupe [dypp], Fr., dum, enfaldig; god tok, narr. –
Dupera l. dypera (Fr. duper), narra, föra bakom
ljuset.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:22:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfac/0796.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free