Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 4. Duplikator - Folkvandringen / 1-2 (1881) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Duplikator, fys., ett föga användt och ej särdeles tillförlitligt instrument, genom hvilket man kan upptäcka närvaron af små elektricitetsmängder - Dupont, Paul - Dupont, Pierre - Dupont, Edouard - Dupont, L. P. Henriquel - Dupont de l'Etang, Pierre - Dupont de l'Eure, Jacques Charles

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Duplikator (Lat. duplicator, af duplex, dubbel),
fys., ett föga användt och ej särdeles tillförlitligt
instrument, genom hvilket man kan upptäcka närvaron
af små elektricitetsmängder.

Dupont [dypång], Paul, fransk boktryckare och
skriftställare, f. 1796, d. 1879, var en af de
förste, som till förbättring af underhafvandes
ställning inrättade en sjelfhjelpsförening och en
pensionskassa. Han anställde äfven ett betydligt antal
qvinnor såsom sättare. Från 1852 var han medlem af
nationalrepresentationen. 1867 trycktes och häftades
hos honom på en enda natt de två digra volymerna af
expositionskatalogen, hvilket arbete utgör ett af de
mest lysande profven på den typografiska konstens
nutida ståndpunkt. Skrifter: Essais d’imprimerie
(1849), som utmärker sig genom sitt praktfulla
tryck, Histoire de l’imprimene (1854; flere uppl.) och
Dictionnaire des formules, ou mairie pratique (1836;
12:te uppl. 1860–66) m. m.

Dupont [dypång], Pierre, fransk skald, f. 1821,
d. 1870, slöt sig 1848, vid Februarirevolutionens
utbrott, till socialisterna och dömdes efter
statskuppen i Dec. 1851 till sju års landsflykt,
men benådades. 1842–47 deltog han i arbetet på
Franska akademiens lexikon. Genom sina romanser och
revolutionssånger blef D. en verklig folkskald. Af
hans dikter må nämnas: Les deux anges (prisbelönt af
Franska akademien, 1842), Les boeufs och Les paysans
et les paysannes (bukoliska dikter, 1846), Chants
et chansons (en diktsamling, 1850–54), La légende du
juif errant, med teckningar af Doré (1856), och La
muse populaire (en ny diktsamling, 1871). Till flere
af sina sånger komponerade han sjelf melodierna.

Dupont [dypång], Edouard, belgisk geolog och
fornforskare, f. 1841, f. n. (1880) direktör
för naturhistoriska museet i Bruxelles, har gjort sig
känd genom sina undersökningar af belgiska grottor,
som innehålla minnen efter landets uräldsta
befolkning. Bland hans skrifter märkes L’homme
pendant les âges de la pierre dans les environs de
Dinant-sur-Meuse (2:dra uppl., 1872).

Dupont [dypång], L. P. Henriquel, fransk
kopparstickare. Se Henriquel-Dupont.

Dupont de l’Etang [dypång dö], Pierre, grefve, fransk
general, föddes d. 14 Juli 1765. Han inträdde 1791 i
hären, blef 1797 divisionsgeneral, utmärkte sig under
Napoleons krig i Italien och Tyskland samt upphöjdes
1804 i grefligt stånd. 1808 skickades han till Spanien
för att bekämpa insurrektionen och hade i början
lysande framgångar, men sträckte i Juli s. å. vid
Baylen vapen för den spanske generalen Castaños
samt blef till följd deraf på Napoleons befallning
fängslad och dömdes d. 3 Mars 1812 att mista sin
militära grad, sin grefvevärdighet, sin dotation och
sina ordnar. Ludvig XVIII utnämnde honom 1814 till pär
och krigsminister; men D. visade sig oduglig för sitt
ämbete och tog i Dec. s. å. afsked samt fick i stället
befäl öfver 22:dra militärdivisionen. 1815–30 var han
nästan oafbrutet medlem af deputerade-kammaren. Död
d. 16 Febr. 1838.

Dupont de l’Eure [dypång dö lör], Jacques Charles,
fransk statsman, född d. 27 Febr. 1767, blef 1789
advokat vid parlamentet i Normandie samt innehade
derefter domaresysslor. 1798 började han sin politiska
bana såsom medlem af "de fem hundrades råd" och blef
1813 medlem af lagstiftande kåren. Under de "hundra
dagarna" var han vice-president i deputerade-kammaren
och genomdref der det beslutet att man skulle
upprätthålla de styrelsegrundsatser, som uppstälts
vid revolutionen, och derefter utsågs

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>