Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Durutte, Joseph Francois, grefve, fransk general - Duruy, Victor, fransk historiker och statsman - Dury, J., skotsk teolog. Se Duraeus, J. - Dusak - Dusart, Cornelis, holländsk genremålare och raderare - Dusch - Duschak, stad i Afganistan. Se Dusjak. - Duschbad, balneol. Se Dusch. - Dusend-düwels-werff - Dusjak - Dusjan, Stefan, äfven kallad Nemanjitsch IX, Serbiens störste herskare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Durutte [dyrytt], Joseph François, grefve, fransk
general, f. 1767, d. 1827, deltog i alla Napoleons
fälttåg och kämpade med förtviflad tapperhet i slaget
vid Waterloo (1815), i hvilket han var chef för fjerde
divisionen af Drouets armékår. Efter Napoleons fall
lefde han i tillbakadragenhet.
Duruy [dyrui], Victor, fransk historiker och statsman,
född d. 11 Sept. 1811, anställdes 1833 som lärare
i historia vid Collége Henri IV i Paris samt
utnämndes 1861–62 efter hvartannat till maître de
conférences vid normalskolan, generalinspektör öfver
elementarläroverken och professor vid polytekniska
skolan i nämnda stad. Från Juni 1863 till Juli 1869
var han minister för den offentliga undervisningen,
och sistnämnda år blef han medlem af senaten. 1873
valdes han till medlem af Franska institutet. Som
minister vidtog D. många åtgärder för den allmänna
bildningens och i synnerhet elementarundervisningens
främjande. De nu i Frankrike så allmänna
"conférences littéraires" tillkommo genom hans
initiativ; lärostolar i filosofi återupprättades, och
undervisning i samtidens historia påbjöds af honom;
gymnastik och vapenöfning infördes i skolorna;
flick-läroverken organiserades. Hans förslag
till införande af kostnadsfri och obligatorisk
folkundervisning blef deremot ej realiseradt,
till följd af det lifliga motståndet från det
klerikala partiets sida. D. har äfven utöfvat en
betydande verksamhet som författare. Hans förnämsta
arbeten äro: Histoire de France (1852), Histoire
de la Grèce ancienne (1862; prisbelönt af Franska
akademien) och Histoire des romains depuis les
temps les plus reculés etc. (1870–76; ny illustrerad
uppl. 1879). Under D:s ledning började 1853 utgifvas
en "Histoire universelle", afsedd att i ett tjugotal
fristående arbeten skildra de förnämsta kulturfolkens
historia. Åtskilliga af hans egna skrifter ingå som
delar i detta verk.
Dury, J., skotsk teolog. Se Duraeus, J.
Dusak [dusjak], Ung., kort kroksabel.
Dusart [dy-], Cornelis, holländsk genremålare
och raderare, f. 1660, d. 1704, var lärjunge af
A. van Ostade, hvilken han mången gång kom så nära
i efterbildning, att arbeten af D. ofta blifvit
tillskrifna hans lärare. Hans bästa taflor finnas i
Amsterdam, Dresden och Petersburg.
Dusch, Duschbad (Fr. douche, Ital. doccia, egentl.
vattenrör, af Lat. ductus, ledning), balneol.,
består deri att en under större eller mindre tryck
frampressad gröfre eller finare vattenstråle träffar
kroppsytan, antingen uppifrån eller nedifrån eller
från sidan. Man har oriktigt uppgifvit, att duscher
ej finnas omnämnda förrän på 1400-talet och att
således antikens folk, hvilka eljest drefvo badet
till en sådan höjd af fulländning, icke kände till
detta slags bad. Men om också ordet doccia icke
förekommer i betydelsen dusch förrän i nämnda
århundrade, så är det likväl alldeles säkert,
att just det antika badet till en väsentlig del
utgjordes af öfversköljningar från större eller mindre
höjder. De gamle medicinske författarna omtala rätt
ofta användning af vattenstrålen från rörmynningarna
för lokalbad. Först sedan bruket af kallt vatten som
kurmedel blifvit mera
metodiskt och man börjat på mångfaldigt sätt modifiera
duschbadet till såväl temperatur som styrka och
form, har denna badform blifvit hydroterapiens
(vattenkurens) kraftigaste medel. Genom retningen
af duschstrålens mekaniska tryck stegras i hög grad
vattnets köld- eller värmeverkan på kroppens nerv-
och kärlsystem, och ofta missbrukas derför de starka
duscherna på ett farligt sätt. Duschbadet bör mera
betraktas som ett kurmedel än som en hygienisk
badform, då för dess rätta och gagneliga bruk
kräfves större insigt i handhafvandet af detsamma,
än den badande allmänheten besitter. Man har att
omsorgsfullt iakttaga duschens värmegrad, styrka och
form äfvensom tidslängden af dess inverkan. Det är
dock angelägnare att noga moderera dess kraft och
ihållighet än dess temperatur: ju kallare vatten,
dess kraftigare och kortare dusch. En tempererad och
svag regndusch åstadkommer bättre svalka än en kall
och stark stråle. Efter ett kallt bad tager man
lämpligast en kraftig stråldusch, efter ett varmt
bad deremot en måttlig regndusch. Till värmegraden
kan duschen vara af konstant eller af stigande och
sjunkande temperatur eller ock hastigt omvexlande
varm och kall, s. k. skotsk dusch. Till styrkan
vexlar duschen från endast en ymnig öfversköljning
genom svag regndusch eller genom en sakta rinnande
vattenstråle (fransmännens mycket begagnade "col
de cygne") till den våldsammaste stråle af flere
atmosferers tryck, hvilken – om den tillika är
hårfin – med lätthet genomtränger huden ("douche
filiforme"). Måttlig fallhöjd för en god dusch är
6–10 m. (20–30 f.). Till riktningen kan duschen
vara fast eller rörlig, vertikal eller horisontal,
träffa kroppen i sned eller uppstigande riktning
(regndusch, ryggdusch, cirkeldusch, refbensdusch
och sittdusch). Till formen kan duschstrålen vara
rund (från armtjock till trådfin), platt (skifdusch
eller koncentrisk dusch), solid, ihålig eller delad,
spritad, regndusch, hageldusch, t. o. m. stoftformig
(pulveriserad) dusch, hvilket sistnämnda slag
en tid var mycket i bruk för vissa medikamentösa
bad. Vidare kan duschbadet vara allmänt för hela
kroppen eller lokalt. Bland lokala duschformer äro
vaginal-, perineal- och ögondusch allmänna. Till
dusch af detta slag begagnas äfven ånga, ofta
mättad med terpentin o. d., och komprimerad
luft. Liksom hafsvågen åtnjuter högt anseende
som den mäktigaste naturliga duschformen, kan
också blåsten få betraktas som en icke mindre
betydande allmän luftdusch. Jfr Kallvattenkur.
C.
Duschak, stad i Afganistan. Se Dusjak.
Duschbad, balneol. Se Dusch.
Dusend-düwels-werff ("tusen djeflars höjd"), en i
Ditmarsken, nära Hemmingstedt, belägen höjd, hvarest
ditmarskarna förskansade sig i striden mot danskarna
år 1500.
Dusjak (Duschak), stad i kanatet Seistan i Afganistan,
nära floden Hilmends utlopp i sjön Hamun. Omkr. 10,000
innev.
Dusjan, Stefan, äfven kallad Nemanjitsch IX, Serbiens
störste herskare och en af sin tids mäktigaste furstar
i sydöstra Europa, störtade 1334, i spetsen för ett
serbisk-nationelt parti, sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
