Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Duval, Jules, fransk skriftställare - Duval, E. E. Amaury, fransk målare. Se Amaury-Duval. - Duval, Edgar Raoul, fransk politiker. Se Raoul-Duval. - Duval-le-Camus, Pierre, fransk genremålare - Duvall - 1. Duvall, Gustaf, friherre, ämbetsman, landtmarskalk, Jakob D:s son - 2. Duvall, Axel, friherre, krigare, den förres son - 3. Duvall, Johan Didrik, friherre, militär, landtmarskalk, sonsons son till Gustaf D - Du Verdier, Antoine, sieur de Vauprivas, fransk skriftställare - Duvergier de Hauranne, Jean, fransk teolog - Duvergier de Hauranne, Prosper, fransk politiker och skriftställare - Duvernois, Clément, fransk journalist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återvände 1855 till Frankrike och blef utgifvare
af "Economiste français". Af hans arbeten intager
L’Algérie, tableau historique et statistique (1854)
främsta rummet. Dessutom skref han L’histoire de
l’émigration européenne au 19 siècle (1862) och Les
colonies et la politique coloniale de la France (1864)
m. m.
Duval [dy-], E. E. Amaury, fransk målare. Se
Amaury-Duval.
Duval [dy-], Edgar Raoul. fransk politiker. Se
Raoul-Duval.
Duval-le-Camus [dyval la kamy], Pierre, fransk
genremålare, f. 1790, d. 1854, lärjunge af David,
var en mycket produktiv och omtyckt målare (Dopet,
1819, Återkomsten från staden, En pifferaro undervisar
sin son, 1845, m. fl. samt en mängd porträtt). – Hans
son Jules Alexandre D., f. 1817, d. 1878, lärjunge
af Drolling och P. Delaroche, var historiemålare
(Tobias och ängelen, 1842, Förposten vid Routiers,
1859, m. m.).
Duvall, svensk friherrlig ätt, som härstammar från
Skotland, der den hette Dougall, och inkom till
Sverige 1594 med Albrekt Mac Dougall, hvilken dog
1641. Dennes son, Jakob Mac Dougall, friherre Duvall,
f. 1589, avancerade från simpel musketerare till
general i svensk tjenst och blef dödsskjuten i slaget
vid Gross-Glogau, 1634. Han fick af Gustaf II Adolf
försäkran om friherre-titel, men först 1674 upphöjdes
han och hans ättegren i friherrligt stånd.
1. Duvall, Gustaf, friherre, ämbetsman,
landtmarskalk, Jakob D:s son, f. i Stralsund
1630, sändes 1658 till England för att beklaga
lordprotektorn Cromwells död och begära en engelsk
flotta till Karl Gustafs hjelp, var derefter
svensk resident i Danmark och utnämndes 1662
till landshöfding öfver Stora Kopparbergs län.
I sistnämnda egenskap satt han som ordförande i
kommissionen öfver trolldomsväsendet i Dalarna. 1674
blef D. svensk friherre, och vid 1675 års riksdag
var han landtmarskalk. Död 1692.
2. Duvall, Axel, friherre, krigare, den förres son,
f. 1667, blef 1700 lifdrabant hos Karl XII och 1701
korporal vid Drabantkåren, deltog i flere strider,
bl. a. vid Narva, Pultava och Bender, var 1715–19
öfverste för Nerikes och Värmlands regemente samt
utnämndes 1721 till chef för Östgöta infanteri och
1722 till generalmajor. Död 1750. – Mot slutet af
sin lefnad upptog D. ättens gamla namn, Dougall.
3. Duvall, Johan Didrik, friherre, militär,
landtmarskalk, sonsons son till Gustaf D., föddes
1723, började sin militära bana vid Drabantkåren, blef
1747 regementsqvartermästare och derefter kapten vid
Lifgardet, fick 1762 öfverstes titel samt utnämndes
1773 till generalmajor och 1786 till generallöjtnant.
Vid 1786 års riksdag var han landtmarskalk. Han var
en frisinnad man och tillhörde 1789 oppositionen mot
Gustaf III. Död d. 12 Mars 1801.
Du Verdier [dy verdie], Antoine, sieur de Vauprivas,
fransk skriftställare, f. 1544 i Montbrison,
d. 1600 såsom "conseiller du roi" (kungligt råd)
och kammarherre. Man eger af honom bl. a. en
ännu användbar förteckning öfver Frankrikes äldre
literatur: Bibliothèque d’Antoine Du
Verdier, contenant le catalogue de tous ceux qui ont
écrit ou traduit en français (1685).
Duvergier de Hauranne [dyvärsjie dö åran], Jean,
fransk teolog, f. 1581, studerade i Louvain samt
gjorde bekantskap med Cornelis Jansen och slöt sig
till dennes lära. Sedermera blef han, till följd
af sitt asketiska lefnadssätt, utnämnd till abbot
i klostret Saint-Cyran. Någon tid derefter lemnade
han denna befattning och begaf sig till Paris,
der han, i förening med den ryktbara abbedissan
Angélique Arnauld, i grund reformerade det bekanta
klostret Port-Royal. Snart samlade sig omkring honom
en mängd framstående personligheter, hvilkas andlige
rådgifvare han blef. Emellertid ådrog han sig, genom
den betydande rol han spelade i den jansenistiska
striden, jesuiternas hat, och slutligen började
Richelieu misstänka honom. 1638 blef han inspärrad
i Fort Vincennes, hvarifrån han ej frigafs förrän
vid nämnda ministers död (1642). Jämväl under
fängelsetiden utöfvade han stort inflytande på sina
anhängare, och efter sitt frigifvande bekämpade han
jesuiterna lifligare än någonsin förut. Död 1643.
Duvergier de Hauranne [dyvärsjie dö åran],
Prosper, fransk politiker och skriftställare, f. i Rouen
d. 3 Aug. 1798, blef 1824 medarbetare i "Globe" och
1831 ledamot af deputerade-kammaren, hvarest han
intill 1840 med ihärdighet och talang försvarade
Juli-monarkien. Sistnämnda år trädde han öfver på
oppositionens sida (mot ministèren Guizot) och blef
en af cheferna för reformpartiet. Men knappt var
1848 års revolution utbruten, förrän han som medlem,
af den konstituerande församlingen slöt sig till den
rojalistiska minoriteten. I lagstiftande församlingen,
hvaraf han blef ledamot 1850, tillhörde han den
monarkiska högern. Vid statsstrecket d. 2 Dec. 1851
blef han häktad och kort derefter landsförvisad;
men i Aug. 1852 tilläts honom att återvända till
Frankrike. I senare tiders politiska händelser har
han icke spelat någon rol. 1870 blef han medlem
af Franska akademien. Skrifter: Des principes du
gouvernement représentatif et de leur application
(1838), hvari han uttalade varma sympatier för
Englands samhällsinstitutioner, De la réforme
parlamentaire et de la réforme électorale (1846)
och det omfattande verket Histoire du gouvernement
parlamentaire en France (1857–73) m. fl. – Hans son
Louis Prosper Ernest D., f. 1843, d. 1877, var känd
som skriftställare och politiker. Från 1871 var han
medlem af deputerade-kammaren samt tillhörde der
venstra centern.
Duvernois [dyvärnåa], Clément, fransk
journalist och statsman, föddes d. 6 April 1836. Han
uppfostrades i Alger och började der sin publicistiska
bana med utgifvande af tidningen "L’Algérie nouvelle",
hvilken hade en officiös karakter, men 1859 dömdes
han till fängelse för pressförbrytelse, och tidningen
indrogs. 1866 blef han redaktör för "Courrier de
Paris", hvilken tidning hade till syfte att verka för
en konstitutionel opposition mot kejsaredömet. 1867
öfvertog han redaktionen af "L’époque", och 1869
upprättade han "Le peuple" (sedermera kallad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
