Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Düben, Karl Vilhelm von, grefve, ämbetsman - 7. Düben, Anders Gustaf von, friherre, militär, brorson till Joakim v. D. d. y. (n:r 5) - 8. Düben, Magnus Vilhelm von, friherre, universitetslärare, naturforskare - 9. Düben, Gustaf Vilhelm Johan von, den förres syskonbarn, friherre, läkare, anatom och etnograf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
moder, en dotter till ärkebiskop Spegel, och åtnjöt
sedan under sina studier i Upsala en faderlig ledning
af sin mosters make, ärkebiskop Steuchius. 1742
ingick han i k. kansliet och tjenstgjorde
under fredskongressen i Åbo 1743 vid svenska
ambassaden. 1744 medföljde han såsom ambassadkavaljer
riksrådet Cedercreutz på dennes beskickning till
Petersburg. 1746 sändes han till Berlin, hvarest han
1747 blef kommissionssekreterare. 1751 hemkallades
han och beklädde derefter åtskilliga hofsysslor. 1763
utnämndes D. till envoyé extraordinaire vid ryska
hofvet, året derpå till hofkansler och 1769 till
president i Kammarrevisionen. Såsom politiker
räknades han till hattarna, men i sjelfva verket
kryssade han försigtigt mellan partierna. Gustaf
III, hvilken för D. hyste mycken aktning och stort
förtroende, utnämnde honom 1788 till riksråd,
med säte i Kanslikollegium och befattning med de
utländska ärendena. Efter rådkammarens upplösning
1789 stod D. till Nov. 1790 såsom chef i spetsen för
Kanslikollegium och var derjämte ledamot af den 1789
upprättade Konungens högsta domstol. Död i Stockholm
d. 29 Dec. 1790. – E. Schröderheim yttrar om D. (i
"Anteckn. till konung Gustaf III:s historia", s. 58):
"K. V. D. lära ganska få menniskor hafva nog känt
för att med visshet beskrifva. Hans insigter, smak,
vitterhet och amabilité gjorde honom till favorit
hos Lovisa Ulrika. Han var med heder minister i
Petersburg, med mycken försigtighet hofkansler under
partiernas raseri, med ombytlig lycka president i
Kammarrevision, med mycken tranquilité riksråd och
en tid à la tête af utrikes ärenderna. Han var slug,
fin, kall, vänlig, förekommande, alltid glad, ofta i
tryckande behof, men reglerade slutligen sina affärer
igenom arf, hushållning och extra förmåner, dem kungen
beviljade." A. B. B.
7. Düben, Anders Gustaf von, friherre, militär,
brorson till Joakim v. D. d. y. (n:r 5), föddes
d. 2 Juni 1785, deltog, såsom löjtnant vid Svea
lifgarde, i pommerska fälttåget 1807 och vann s.
å. guldmedaljen för tapperhet i fält. Någon tid
derefter erhöll han på begäran afsked, befordrades
sedan i armén till kapten och fick 1815 majors namn,
heder och värdighet. Under en tillfällig vistelse i
Berlin vintern 1832 lär han hafva skrifvit till en af
sina vänner, majoren friherre J. F. E. v. Vegesack,
hvilken samtidigt uppehöll sig i Wien, och uppdragit
åt honom att i någon hans angelägenhet tala vid
prins Gustaf af Vasa. Brefvet uppsnappades, och enär
det ansågs vittna om förrädiska stämplingar, blefvo
D. och von Vegesack, på hösten s. å., åtalade för
högmålsbrott. Båda förnekade brefvets äkthet; men
som det ej kunde bestridas, att de brefvexlat och
haft umgänge med prinsen, dömdes de till ständig
landsflykt och affördes i Maj 1833 till Tyskland.
Genom den amnesti för alla politiska förbrytare,
hvilken utfärdades d. 20 Okt. 1834, erhöll D.
rättighet att återkomma till fäderneslandet.
Död i Stockholm d. 4 Okt. 1846.
8. Düben, Magnus Vilhelm von, friherre,
universitetslärare, naturforskare, föddes d.
12 Febr. 1814 på herresätet Vegeholm i Ströfvelstorps
socken i Skåne samt blef student i Lund 1828
och filos. doktor (ultimus) 1835. Intyg om hans
mångsidighet är, att docenturer erbjödos honom
i tre så olika ämnen som historia, matematik och
botanik. Efter ett par års tvekan emottog han 1838
kallelse till docent i sistnämnda ämne. Åren 1839–41
skötte han en lärarebefattning i naturalhistoria
vid Göteborgs gymnasium, och under denna tid
gjorde han åtskilliga botaniska exkursioner i
bohuslänska skärgården. Derefter egnade han sig
hufvudsakligen åt zoologiens studium och utnämndes
1843 till zoologie adjunkt samt till intendent vid
universitetets naturhistoriska museum. Tillsammans
med K. P. B. Boeck, Rasch och Koren idkade han,
Maj 1843–Juli 1844, zoologiska studier i Norge. Så
fullständiga materialier för norska hafsfaunan, som
de samlingar D. hemförde från denna forskningsresa,
hade, enligt hans egen i ett bref uttalade förmodan,
dittills icke funnits på något ställe samlade. Såsom
resultat af nämnda studier utgaf D. tillsammans med
Koren Ichthyologiska bidrag (1844), Om holothuriernas
hudskelett (s. å.) samt Öfversigt af Skandinaviens
echinodermer (s. å.). D. afled d. 9 Aug. 1845. Med
omfattande lärdom och ovanlig flit förenade han skarp
observationsförmåga och särdeles klart omdöme. Utom de
ofvannämnda arbetena offentliggjorde han Conspectus
vegetationis Scaniae (1837), Mus betulinus, en för
Europas fauna ny råttart (1840), Handbok i växtrikets
naturliga familjer (1841; 2:dra uppl., omarbetad
af F. V. K. Areschoug, 1870), "det första arbete i
hvilket E. Fries’ system uppträdde i sin helhet och
utsträckt äfven till de utländska familjerna", De
fabrica corporis insectorum (1842) samt åtskilliga
smärre uppsatser. G. v. D.
9. Düben, Gustaf Vilhelm Johan von, den förres
syskonbarn, friherre, läkare, anatom och etnograf,
f. i Lista socken, Södermanlands län, d. 25 Maj
1822, blef student i Lund 1837 och filos. doktor
1844 samt aflade 1851 kirurgie magister-examen vid
Karolinska institutet i Stockholm och promoverades
1855 till medicine doktor i Upsala. 1846–55 var
han bibliotekarie och sekreterare vid Karolinska
institutet, der han dessa år tidtals jämväl
förestod lärarebefattningarna i materia medica
och historia naturalis. 1852–54 var han amanuens
och underläkare vid Serafimer-lasarettet. Såsom
obducent vid nämnda lasarett meddelade han 1852–55
undervisning i patologisk anatomi, och 1854–55
var han andre läkare vid Kronprinsessan Lovisas
vårdanstalt för sjuka barn. 1855–58 förestod han
den nyinrättade professuren i patologisk anatomi
vid Karolinska institutet, och 1858 utnämndes han
till professor i detta ämne. 1858–60 var han Svenska
läkaresällskapets sekreterare och redaktör af dess
tidskrift, "Hygiea". 1860 förordnades han att jämte
sin egen befattning uppehålla professuren i anatomi
och fysiologi samt blef 1861 ordinarie innehafvare
af sistnämnda befattning (hvilken sedan 1874, då
fysiologien fick egen professur, endast omfattar
anatomien). Åren 1860–71 var D. Karolinska
institutets inspektor. I egenskap af professor
i anatomi vid nämnda läroanstalt undervisade han
1861–68 i målareanatomi vid Akademien för de fria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
