Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dühring, Eugène Karl, tysk filosof och nationalekonomisk skriftställare - Dülken, stad i preussiska regeringsområdet Düsseldorf - Dülmen, stad i preussiska regeringsområdet Münster (Westfalen) - Dümichen, Johannes, tysk egyptolog - Dümmier, Ernst Ludvig, tysk historiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förnämsta skrifter äro följande: Natürliche
dialektik, neue logische grundlegung der
wissenschaft und philosophie (1865), Kritische
geschichte der philosophie von ihren anfängen
bis zur gegenwart (1859; 3:dje omarb. uppl. 1878),
Cursus der philosophie als streng wissenschaftlicher
weltanschauung und lebensgestaltung (1875), Logik
und wissenschaftstheorie (1878), Der werth des
lebens (1865; 2:dra omarb. uppl. 1877), Kritische
geschichte der nationalökonomie und des socialismus
(1871; 3:dje omarb. uppl. 1879), Cursus der national-
und socialökonomie, einschliesslich der hauptpunkte
der finanzpolitik (1873; 2:dra uppl. 1876), Kritische
geschichte der allgemeinen principen der mechanik
(prisbelönt af filosofiska fakulteten i Göttingen,
1873; 2:dra uppl. 1877) och Robert Mayer, der
Galilei des 19:ten jahrhunderts. Eine einführung
in seine leistungen und schicksale (1879). D:s
filosofi är i vissa hänseenden nära befryndad med
den franska positivismen. Sjelf den förste som i
Tyskland gjorde sig till förespråkare för sistnämnda
verldsåsigt, sluter sig D. till dess upphofsmans,
Comtes, dogmatiska betraktelsesätt genom att på god
tro antaga både rummets och sinneverldens verklighet
i och för sig, oberoende af det förnimmande subjektet,
samt möjligheten att omedelbart genom varseblifningen
och det sinliga förståndet vinna ett filosofiskt
vetande. Från Comte afviker han likväl i åtskilliga
punkter, i synnerhet derutinnan att han dels bryter
stafven öfver dennes senare, under "förfallsperioden"
tillkomna lärosatser, hvilka stå i samband med hans
försök att stifta en ny religion, dels beslutsamt
öfverskrider den hårfina gränslinie, som skiljer
positivismen från den obeslöjade materialismen. I
hans s. k. "verklighetsfilosofi" finnes nämligen
lika litet som i positivismen någon plats för den
i sig sjelfständige anden. Det till sitt begrepp
oändliga och enda, alltså förutsättningslösa
"universela varandet", som utgör "det något,
i hvilket allt, som är till, sammanknytes till
en enhet", benämnes af D. naturen. Denna, i sin
tillvaro evig och i sina grundämnen oföränderlig,
har med hänsyn till sina tillstånd en gång börjat
utveckla sig – lydande den från en hittills oförklarad
"urtilldragelse" härrörande lagen för det identiskas,
det med sig sjelf likartades, "differensbildning",
eller söndring i ett olikartadt – och är stadd i en
oafbruten rytmisk förändringsprocess, som dock ej har
kretsloppets beskaffenhet, utan ständigt alstrar
nya former. I materiens minsta beståndsdelar,
atomerna, samt i dessas inneboende krafter ser
D. den yttersta förklaringsgrunden till verldsalltets
innehållsrikedom, i det att dessa atomer tänkas med
hvarandra ingå de tallösa föreningar, som träda i
dagen inom den oorganiska och organiska naturen. Hos
menniskan är sjelfmedvetandet resultatet af en viss
bestämd vexelverkan mellan organismens fysisk-kemiska
krafter. En iridividuel och substantiel själ
finnes icke. Själen är ej annat än en "grammatisk
substantivering". Personligheten är ej någonting
ursprungligt; den är, på grundvalen af det kroppsliga,
"en kausal daning af andra ordningen". Denna till
utgångspunkten strängt mekaniska, till syftet
monistiska verldsförklaring spränges dock genom
det dualistiska införandet af en ny, teleologisk
princip: de "allmänna slägtbegreppcn", eller de
"typiska, formgifvande idéerna", hvilka innesluta
"det skapande element", hvarförutan D. – i denna
punkt höjande sig öfver den vulgära materialismen
– ej tror sig kunna förklara öfvergången
från det oorganiska till det organiska eller öfver
hufvud det i och med utvecklingens eget begrepp gifna
fortgåendet mot en allt högre fullkomlighet. – På det
praktiska området söker D. genomföra en vetenskapligt
rättfärdigad optimistisk verldsbetraktelse, i polemisk
motsats till den moderna pessimismen (jfr Optimism
och Pessimism). Medgifvande befogenheten af den
"entrüstungspessimismus", som endast är ett annat
namn för den sedliga harmen öfver det förvända
och onda i de sociala tidsförhållandena, bekämpar
han med stor skärpa såväl den Malthus-Darwinska
"befolkningspessimismen", enligt hvars teori
individerna, under "kampen för tillvaron", ömsesidigt
sträfva att afhända hvarandra vilkoren för en
fortsatt existens, som den Schopenhauer-Hartmannska
"jenseitigkeits"-pessimismen, hvilken – i stället
för att genom "heroisk aktion" gripa omgestaltande
in i samhällsförhållandena – på andra sidan
grafven, i det tomma intet, hoppas räddning undan
lifvets elände. Lifvet har i sig sjelf sitt värde;
måttstocken för dettas rätta uppskattande är
den normala, naturenliga känslan. Vårt slägte,
beherskadt af "lidelsen för en högre tillvaro",
eftertraktar såsom sitt högsta mål humanitet
eller förädlad mensklighet. Detta mål uppnås, i
oändlig approximation, genom ett framåtskridande,
hvars inre drifkraft är "differensens lag", i
hvars ljus det onda ter sig såsom "det nödvändiga
uppvärmningsmaterial, genom hvilket lifsspelet
hålles i gång". Hinders och motstånds öfvervinnande i
oaflåtlig brottningskamp utgör vilkoret för vinnandet
af en stegrad lust och lycka. Vid den utförligare
redogörelsen för sitt politisk-sociala framtidsideal
har D. i väsentliga punkter närmat sig den nutida
socialdemokratiens ultraradikala åskådningssätt.
C. v. B.
Dülken, stad i preussiska regeringsområdet Düsseldorf
(Rhenprovinsen). 6,102 innev. (1875).
Dülmen, stad i preussiska regeringsområdet Münster
(Westfalen). Omkr. 4,000 innev. Hertigens af
Croij-Dülmen residensslott.
Dümichen, Johannes, tysk egyptolog, född d. 15
Okt. 1833 i Schlesien och sedan 1872 professor i
egyptologi i Strassburg, har i arkeologiskt syfte
företagit åtskilliga resor till Egypten och Nubien
samt var efter invigningen af Suezkanalen (1869) den
tyske kronprinsen följaktig på hans färd genom dessa
land. Skrifter: Bauurkunde des tempels von Dendera
(1865), Altägyptische tempelinschriften (1867),
praktverket Die flotte einer ägyptischen königin
(1868), Historische inschriften altägyptischer
denkmäler (1867–69), Resultate einer archäologischen
expedition (1869), Baugeschichte und beschreibung des
Denderatempels (1877) och Die oasen der libyschen
wüste (1878) m. fl.
Dümmler, Ernst Ludvig, tysk historiker, född
d. 2 Jan. 1830, sedan 1866 professor i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
