Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 4. Duplikator - Folkvandringen / 53-54 (1881) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dykeri - Dykertspik - Dykman, P., fornforskare. Se Dijkman. - Dykräng - Dyk-änder - Dylake, Cobitis fossilis, zool. Se Grönling-slägtet. - Dyle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kilogr. (42 och 55 skålp.), äfvensom skor med blysulor,
vägande hvardera 10,63 kilogr. (25 skalp.), och
slutligen ett lifbälte af flätad rotting, för
att skydda magen mot vattnets tryck. Till denna
rustning hörer en dubbelt verkande pumpinrättning med
manometrar för angifvande af lufttrycket. En sådan
apparat kostar omkr. 140 p. st. (2,520 kr.). I den
amerikanska dykarerustningen är dykaren oberoende
af de personer, som befinna sig ofvan vattnet. Han
bär nämligen på ryggen en reservoar, innehållande
tre timmars luftförråd, och under armarna tvänne
kautschuk-bojar, som, när dykaren vill flyta
upp till vattenytan, kunna fyllas med luft från
reservoaren. Denna luft kan utsläppas genom en
ventil. Den franska eller Rouquairol-Denayrouzes
apparat (se fig. 2) har i st. f. hjelm en


Fig. 2.

kopparmask, som fästes vattentätt vid ett slags
kapuschong på drägten. Dykaren bär på ryggen en
luftreservoar, rymmande omkr. 8 liter (3 knr)
och stående i förbindelse dels, genom en slang,
med luftpumpen och dels, genom en ventil, med en på
reservoaren fäst regulator, hvars ena sidovägg är
något rörlig. När, genom dykarens andning, luften i
regulatorn förtunnats, gifver denna sidovägg efter
för det yttre trycket och inverkar på en fjäder, som
håller ventilen till reservoaren öppen, till dess
lufttrycket är i jämnvigt med vattentrycket. När
mask och drägt ej begagnas, tilltäppas mun och
näsa medelst särskilda inrättningar. Genom att
från reservoaren insläppa luft i drägten kan
dykaren hastigt flyta upp till ytan. Den franska
dykeriapparaten, som nästan undanträngt de öfriga,
kostar fullständig omkr. 4,000 fr. (2,880 kr.). –
Vid alla slags dykning i drägt medför dykaren en
signal-lina, för meddelanden, och en ledningslina,
för vägledning tillbaka till lejdaren. För
arbeten på större djup, i allmänhet öfver 10–12
m. (33–40 f.), erfordras en undervattens-lampa.
J. G. B.         A. G.         O. E. G. N.

Dykertspik, ett slags spik med flat lägg och hufvudet
så formadt, att det endast på två af läggens kanter
skjuter utom densamma, hvadan hufvudet kan helt och
hållet nedslås i träet.

Dykman, P., fornforskare. Se Dijkman.

Dykräng (Fr. ducrin, egentl. du crin, tagel), ett
i kläder gjordt inlägg af tagel, kanfas m. m. för
åstadkommande af styfhet i ärmar och skört. Dykränger
tillhörde adertonde århundradets mod.

Dyk-änder, Fuligulidae, zool., en till simfoglarnas
grupp (Natatores) och andfoglarnas ordning
(Lamellirostres) hörande familj, som igenkännes derpå
att baktån är försedd med en bred, slappt nedhängande
skinn- eller hudflik. Benen äro belägna ungefär midt
under kroppen, och halsen är jämförelsevis kortare
än hos de öfriga änderna. Dykänderna föredraga fria
och djupa vatten framför gräsbevuxna och grunda
sjöar eller dammar. De flesta arterna uppehålla
sig under häckningstiden i sött vatten, eljest
företrädesvis i hafvet. Dessa änders förmåga att
dyka är utomordentligt stor: en enda stöt uppåt med
fötterna och ett slag samtidigt nedåt med stjerten
äro tillräckliga för att i samma ögonblick störta
dem hufvudstupa ned i djupet. Födan, som utgöres
af ryggradslösa djur, blötdjur, maskar, kräftdjur,
fiskar o. s. v., mera sällan af växtämnen, upptaga
och förtära de nere på bottnen; men tid efter annan
komma de upp till vattenytan för att andas. Mera än de
öfriga andfoglarna häcka dykänderna i sällskap. Sina
bon fodra dessa foglar med dun. Det dun några bland
dem lemna utgör en värdefull handelsartikel. Somliga
dykänder lemna äfven ett välsmakande kött; hos de
flesta har det dock en tranig smak. De i Skandinavien
förekommande slägtena kunna lätteligen särskiljas
med ledning af följande tabell:

A. Vid näbbroten inga långt framskjutande, spetsiga
fjäderfält.

a. Näbbet framom näsborrarna bredare än eller lika
bredt som vid desamma.

α. Näbbnageln smal, upptagande endast en ringa del
af näbbspetsen: vigg-slägtet (Fuligula).

β. Näbbnageln bred, upptagande större delen af
näbbspetsen: svärtslägtet (Oedemia).

b. Näbbet jämnt afsmalnande mot spetsen och framom
näsborrarna således smalare än vid desamma.

α. Näbbnageln upptager ej hela näbbspetsen:
knipslägtet (Clangula).

β. Näbbnageln upptager hela
näbbspetsen.

1. Näbbet från pannans fjäderbetäckning kortare
än tarsen: ström-andslägtet (Cosmonetta).

2. Näbbet från pannans fjäderbetäckning lika lång
som eller längre än tarsen: alförrädare-slägtet
(Eniconetta).

B. Vid näbbroten tre långt framskjutande, spetsiga
fjäderfält: ejder-slägtet (Somateria).
J. G. T.

Dylake, Cobitis fossilis, zool. Se Grönlingslägtet.

Dyle [däjle], biflod till Schelde. Den rinner upp i
belgiska prov. Syd-Brabant och förenar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>