Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dyner - Dyngbagge, zool. Se Ateuchus sacer. - Dyngbillar - Dyngja - Dyning - Dynt - Dypera l. Dupera - Dyre, Märta Ivarsdotter, riksföreståndaren Svante Stures gemål. Se Märta Ivarsdotter. - Dyrehaven - Dyrhólar - Dyrhus, arkeol. Se Dös. - Dyrrhachium, stad i Albanien. Se Durazzo. - Dyrtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sverige är det endast i Skåne, som några med dyner
jämförliga bildningar förekomma, och dessa hafva en
ganska obetydlig utbredning.
Icke endast vid hafskusterna, utan äfven midt
i fastlandet, der större sandslätter förekomma,
kunna dynformiga flygsandskullar uppstå. Öcknarnas
sandiga öfveryta är nästan ständigt i rörelse. Egypten
skulle kanske helt och hållet öfvertäckas af sand
från Sahara, om icke Libyska bergskedjan funnes såsom
en skyddsmur.
Det enda verksamma medlet till förhindrande af
flygsandens ödeläggande verkningar är plantering af
barrträd och andra för ändamålet lämpliga växter.
E. E.
Dyngbagge, zool. Se Ateuchus sacer.
Dyngbillar l. Dyngbaggar, zool. 1. Aphodius, ett
till skalbaggarna (Coleoptera), afdelningen Pentamera
och bladhorningarnas familj (Lamellicornia) hörande
slägte, som igenkännes på pannsprötens klubbor,
hvilka bestå af 3–7 rörliga blad, på skalringarna,
som äro strimmiga och betäcka bakkroppen, samt på det
mellersta, i midten hopstående benparet, den aflånga
kroppen o. s. v. Dyngbillarna gräfva ej i jorden, utan
lägga sina ägg omedelbart i spillning. Icke sällan får
man se dem i sådan mängd slå ned på spillningen, att
denna tyckes hafva upplöst sig i dylika djur. Bland
de ungefär 20 till Sveriges fauna hörande arterna
må nämnas A. fossor, svart, med svagt punkterade,
strimmiga skalvingar och af 15 millim. (5 lin.) längd,
A. fimetarius, hvilken är svart, med täckvingarna
och framhörnen af bröstskölden röda, samt ungefär
2/3 så lång som den förre, och A. rufipes, som
är glänsande beckbrun. – 2. Copris, ett likaledes
till bladhorningarnas familj (Lamellicornia) hörande
slägte, som igenkännes på det mellersta benparet,
hvilket ej är hopstående i midten, äfvensom på
den undersätsiga kroppen o. s. v. Bland dithörande
skalbaggar, hvilka företrädesvis uppehålla sig
i spillning, må nämnas den i Sverige allmänna
C. fracticornis, som är metallbrun, med brungula,
svartspräckliga täckvingar, hvarjämte hannen
har en framåtböjd tagg på hjessan. Längden uppgår
till ungefär 10 millim. (3 lin.). Af samma storlek
och färg är den likaledes allmänna C. nuchicornis,
hvars hjessa har hos hannen en rakt uppstående tagg,
hos honan ett kort utsprång i framkanten. Den 25
millim. (8 lin.) långa, glänsande svarta månbaggen
(C. lunaris) har på hufvudet en halfmånformig, i
midten inbuktad sköld, på hvilken sitter ett upprätt,
något bakåtböjdt horn, som hos honan är helt kort. Han
är tämligen allmän i Skåne äfvensom i mellersta Europa
samt träffas ofta på fästigar och betesmarker, der
han af kogödsel bildar små ihåliga kulor och sedan
lägger ett ägg i hvar och en af dem. J. G. T.
Dyngja, Fornn., egentl. kudde, dyna; frustuga, sofrum
för qvinnor. Jfr Skemma.
Dyning l. Dödsjö, sjöv., en egendomlig rörelse på
hafsytan, med långa och djupa vågor, hvilka sällan
"bryta" (bilda hvitt skum). Ofta förebådar dyningen
annalkande storm eller vindförändring (i sistnämnda
fall kommer vinden merendels från samma håll som
dyningen); men ännu oftare är den en vågrörelse,
som hafvet
bibehåller, stundom flere dagar, efter en storm och
sedan annan vind blifvit rådande. Någon gång förnimmas
dyningar från olika håll. R. N.
Dynt, zool. och husdjurssk., en blåsmask,
som förekommer i svinkreatur och hvilken
utgör ett utvecklingsstadium till en af
menniskans binnike-maskar, Taenia solium (jfr
Binnike-mask). Ifrågavarande blåsmask är 6 millim. (2
lin.) lång, 2,5 millim. (0,9 lin.) bred och till
större delen omgifven af en hvit, svagt genomskinlig
hinna. Genom att förtära exkrement efter menniskor,
som hysa nämnda binnikemask, upptaga svinen ägg
från densamma, och efter 2 1/2–3 månaders förlopp
hafva ynglen i äggen utvecklat sig till blåsmaskar,
hvilka förblifva i detta tillstånd, så länge svinen
lefva. Förekomma dyntblåsorna i ringa mängd, så
orsaka de svinen ej någon märkbar olägenhet, men i
motsatt fall kunna de gifva upphof till försvårad
andning (om de finnas ymnigt i halsens muskler)
eller föranleda afmagring samt vattensvulster (ödem)
i flere kroppsdelar. Stundom finnes dynt rikligt i
tungan, så att slemhinnan på nedre ytan af denna lem
får ett knottrigt utseende, hvarför man flerstädes,
vid köp af lefvande svinkreatur brukar undersöka
nämnda slemhinna. Svin, som vid slagtningen befinnas
hysa dynt, böra nedgräfvas, sedan man af dem urkokat
fettet. Den, som vill hindra utveckling af dynt,
bör tillse, att svinen fodras inomhus, så länge de
äro under ett halft år gamla – efter hvilken ålder
de ej inficieras, äfven om de med födan upptagit ägg
till binnikemaskar –, eller att de, såvidt möjligt
är, afhållas från att förtära mennisko-exkrement.
C. A. L.
Dypera l. Dupera (Fr. duper), narra, föra bakom
ljuset. Jfr Dupe.
Dyre, Märta Ivarsdotter, riksföreståndaren Svante
Stures gemål. Se Märta Ivarsdotter.
Dyrehaven l. Jägersborg, dansk kunglig lust-
och jagtpark, omkr. 1,5 mil n. om Köpenhamn, vid
kusten af Öresund. Detta område, som har en areal
af omkr. 1,400 hekt. (2,836 tnld), inhägnades af
Kristian V (1670–99) och har från hans tid användts
till jagtpark. Dyrehaven är köpenhamnarnas mest
omtyckta utflyktsort. Inom denna park ligga badorten
Klampenborg och lustslottet Eremitagen. C. R.
Dyrhólar, handelsplats och udde på södra kusten
af Island. Bland de sjöfarande är D. bekant under
namnet Portland.
Dyrhus, arkeol. Se Dös.
Dyrrhachium, stad i Albanien. Se Durazzo.
Dyrtid, en period, under hvilken det är höga pris
på varor, företrädesvis lifsförnödenheter. Dyrad i
oegentlig mening (skenbar dyrtid) uppkommer derigenom
att penningens värde faller, hvilket har till följd en
stegring i priset på hvad som köpes för penningar. De,
som under sådana förhållanden företrädesvis blifva
lidande, äro lön- och pensionstagare samt i allmänhet
personer, hvilkas inkomster, utgöras af bestämda
penningebelopp. S. k. dyrtidstillägg äro vanligen
tillfälliga löneförbättringar, ämnade att upphöra,
när dyrtiden tagit slut eller omreglering skett. –
Dyrtid i egentlig mening har sin grund uti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
