Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dyrtid - Dyrtidspolitik och Dyrtidstillägg. Se Dyrtid. - Dysenteri, med. Se Rödsot. - Dysfagi - Dysie-ån - Dyskrasi - Dyskromatopsi, med. Se Färgblindhet. - Dysmenorré - Dyspepsi - Dyspné, med. Se Andnöd. - Dyst, arkeol., ett slags riddarelek. Se Dust. - Dyster, Benjamin, äfventyrare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
knapphet i tillgången på
nödvändighetsartiklar. Sålunda kan en allmännare
missväxt eller hinder i tillförseln blifva orsak till
dyrtid. Den egentliga dyrtiden minskar befolkningens
konsumtionsförmåga. Dålig afsättning och låga
pris på industriella alster äro derför gerna
dess följeslagare. Arbetsgifvarnas förmåga att
lega arbetare minskas, hvaremot, till följd af de
stegrade lefnadskostnaderna, antalet arbetssökande
tilltager. Brist på arbetstillfällen och låga
arbetslöner försvåra derför ytterligare arbetarens
ställning. I forna dagar, då samfärdsmedlen
voro sämre och missväxterna kanske svårare
än nu, medförde dyrtiden ofta ett obeskrifligt
elände. Under dyrtid kan väsentlig lindring vinnas
endast derigenom att ökad tillgång beredes på hvad
som fattas. Sådan tillgång åstadkommes i regeln
billigare och fullständigare genom den enskilda
företagsamheten än genom staten. Men den enskilda
företagsamheten förlamas, när den behöfver frukta,
att staten skall genom undantagsåtgärder korsa
spekulationens beräkningar. Såsom skadliga anser
man derför åtskilliga förr brukliga statsåtgärder,
t. ex. förbud att exportera spanmål, tillfälliga
lättnader för import af sådan, spanmålsinköp genom
statens försorg och konstladt nedtryckande, genom
taxor, af prisen på lifsmedel. Äfven de en tid mycket
använda spanmålsmagasinen anses numera alltför dyra
och för ändamålet föga lämpliga. Statens verksamhet
för lindring i följderna af en egentlig dyrtid –
man kallar en sådan verksamhet dyrtidspolitik
– tyckes derför ej kunna i regeln omfatta annat än
1:o) undanrödjande af hinder för varusamfärdseln,
2:o) åtgärder för minskning i konsumtionen,
t. ex. bränvinsbränningsförbud, 3:o) beredande af
arbetstillfällen och 4:o) fattigvårdsåtgärder.
C. G. H.
Dyrtidspolitik och Dyrtidstillägg. Se Dyrtid.
Dysenteri (af Grek. dys, med svårighet, smärtsamt,
och enteron, tarmar), med. Se Rödsot.
Dysfagi (af Grek. dys, med svårighet, och fagein,
äta), med., svårighet att svälja, ett symptom,
som vanligen uppkommer af sådana sjukdomar, hvilka
framkalla en förträngning af den väg födan har att
passera, innan den kommer ned i magsäcken. Sådana
sjukdomar äro t. ex. inflammatoriska processer,
tumörer som utveckla sig i matstrupens vägg eller
utifrån sammanpressa densamma, ärrbildningar i
matstrupen, oftast uppkommande efter nedsväljning af
frätande ämnen, såsom svafvelsyra o. d. I andra fall
beror dysfagien på kramp eller förlamning af de vid
sväljningen verksamma musklerna o. s. v. Dysfagiens
vådor äro naturligtvis helt olika allt efter
arten af den sjukdom, som framkallat den. Beror
den t. ex. på en öfvergående inflammatorisk
process, kan den försvinna med denna; beror den
åter på en höggradig och obotlig förträngning af
matstrupen, är den ett symptom af den allvarligaste
betydelse och kan leda till döden genom svält.
P. W.
Dysie-ån, under medeltiden namnet på den mellan Onsjö
och Harjagers härad i Skåne flytande Sax-ån. På en
bro öfver denna å, vid byn Annelöf, tillfogade den
danske konungen Valdemar den stores folk år 1180 de upproriske skånske
bönderna ett stort nederlag, i krönikorna kalladt
"Dysiafall".
Dyskrasi (Grek. dyskrasia, af dys, med svårighet,
och krasis, blandning), med., felaktig blandning,
betecknar en felaktig sammansättning af blodet,
ett sjukligt tillstånd i detsamma, vare sig att
felaktigheten ligger deruti att blodets normala
beståndsdelar äro för handen i oriktig proportion
eller att blodet innehåller ämnen, som äro främmande
för dess normala sammansättning. Dyskrasierna spelade
fordom en långt större rol i de medicinska lärorna än
nu för tiden. Man antog, att sjukdomarna i allmänhet
berodde på ett i första hand uppkommet sjukligt
tillstånd af blodet, hvaremot man på senare tider
lärt sig inse, att blodets förändringar merendels
äro sekundära, beroende på föregående sjukliga
förändringar af kroppens olika väfnader och organ,
i synnerhet af sådana organ, som spela en mera
framstående rol vid sjelfva blodberedningen, eller
af sådana, hvilka (såsom t. ex. njurarna) hafva till
hufvuduppgift att rena blodet från dess förbrukade
beståndsdelar. Skadliga ämnen kunna för öfrigt i
blodet upptagas från inflammationshärdar, abscesser,
känsliga delar, sår o. s. v. inom kroppen sjelf
eller utifrån tillföras blodet genom näringsmedlen,
luften o. s. v. (se Infektion). Äfven genom olämplig
eller bristande näring kan blodets sammansättning i
mer eller mindre väsentlig mån sjukligt förändras.
A. -y.
Dyskromatopsi (af Grek. dys, med svårighet, chroma,
färg, och optein, se), med. Se Färgblindhet.
Dysmenorré (af Grek. dys, med svårighet, smärtsamt,
män, månad, och rein, flyta), med., smärtsam och
oregelbunden menstruation.
Dyspepsi (af Grek. dys, med svårighet, och
pepsis, matsmältning), med., dålig matsmältning
(se d. o.). Företrädesvis användes ordet dyspepsi
om sådana störelser i matsmältningen, som bero på
sjukdomar i magsäcken. Dyspepsien är icke någon
sjelfständig sjukdom, utan en samling af symptom,
som förekomma vid en mängd olika sjukdomar i nämnda
organ, t. ex. vid magkatarr, magsår och magkräfta. De
vanligaste s. k. dyspeptiska symptomen äro minskad
matlust, känsla af tryck och ömhet i maggropen samt
sura uppstötningar och kräkningar. För öfrigt vexla
symptomen allt efter sjukdomens art och intensitet,
och behandlingen blir väsentligt olika, allt efter
som dyspepsien beror på den ena eller andra orsaken.
Dyspne (Grek. dyspnoia, af dys, med svårighet,
och pnevma, andedrägt), med. Se Andnöd.
Dyst, arkeol., ett slags riddarelek. Se Dust.
Dyster, Benjamin, äfventyrare, föddes i slutet af
1600-talet och var son af en länsman i Lappvesi
socken i Viborgs län i Finland. Efter att hafva
varit i guldsmedslära i Viborg gick han i krigstjenst
och lär hafva vunnit underofficers grad. Omkr. 1715
uppehöll han sig i Riga under namnet von Düsterstern
och ingick derstädes äktenskap. 1724 arbetade han
en kort tid hos en juvelerare i Visby, och s. å. kom
han till Stockholm, der han utan framgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
