- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 4. Duplikator - Folkvandringen /
63-64

(1881) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dyster, Benjamin, äfventyrare - Dysuri, med., svårighet att låta sitt vatten. Se Urinkastning och Urin-organ. - Dyveke, Kristian II:s älskarinna - Dyvika - Dzialynski, Titus, grefve, polsk patriot - Dzierzon, Johann, tysk prest och biodlare - Dzumalen, berg i Herzegovina, Se Dsumalen. - Dåb - Dåin - Dåre och Dårhus. Se Sinnessjukdomar. - Dår-repe, bot. Se Lolium. - Dåvö, säteri i Munktorps socken - Däck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inlemnade åtskilliga ansökningar om att återfå några,
enligt hans egen uppgift, honom tillhöriga gods
äfvensom adjutantsgrad. Sedermera utgaf han sig
för Karl XII, hvilken enligt hans utsago icke
stupat, utan af särskilda skäl nödgats hålla sig
dold. En och annan trodde dikten, och D. hade till
och med den djerfheten att genom ett bref, som
var undertecknadt "Carolus" och kontrasigneradt
"E. I. H.", kalla till sig dåv. landshöfdingen i
Upland, friherre Grönberg. Sedan han i Dec. 1724
blifvit gripen och förd till Kastenhofs häkte,
förklarade han sitt uppträdande vara ett skämt eller
låtsade sig vara sinnesrubbad (namnteckningen uppgaf
han betyda "Carolus Er I Himmelen"). Från häktet
skref han dock 1725 till dalkarlarna, uppmanade
dem att resa sig för att befria honom och tecknade
sig då C. R. S. ("Carolus, Rex Sueciae", Karl,
Sveriges konung). Målet undersöktes i rådet och
af en särskild kommission. D:s medhjelpare dömdes
till döden (straffet förmildrades likväl till
kroppsplikt), men hufvudmannen sjelf (Düsterstern
l. Dysterstierna) dömdes att stå vid skampåle på
Stockholms tre förnämsta torg, hvarefter han skulle
såsom sinnesrubbad intagas på Danviks dårhus. 1726
skickades han till sin familj i Riga, men stadens
råd återsände honom till Stockholm. Död på Danviks
dårhus d. 29 Aug. 1730. E. G. P.

Dysuri (af Grek. dys, med svårighet, och uron,
urin), med., svårighet att låta sitt vatten.
Se Urinkastning och Urin-organ.

Dytorf, geol. Se Dy.

Dyveke (Holl., "Lilla dufvan"). Kristian II:s
älskarinna, föddes 1491 och var dotter till Sigbrit,
en i Holland född qvinna, som idkade värdshusrörelse
i Bergen. 1507 blef hon af sin moder "såld" till
den dåv. danske prinsen Kristian, hvilken både mor
och dotter åtföljde först till Oslo och sedan, när
han blifvit konung (1513), till Köpenhamn. Det ömma
förhållandet mellan Kristian och D. fortfor äfven
efter att den förre (1515) gift sig med prinsessan
Elisabet och vållade honom obehag från hans svågers,
kejsar Karl V:s, sida. Den danska adeln härmades öfver
Sigbrits stora inflytande hos konungen. D. afled
hastigt 1517. Kristian, som misstänkte, att hon
blifvit förgiftad af slottshöfvitsmannen Torben
Oxe, hvilken, efter konungens förmälning sökt
vinna hennes kärlek, lät – i strid med sin egen
handfästning – döma honom till döden och halshugga
honom. Detta var hans första tyranniska handling.
C. R.

Dyvika (Holl. deuvik, tunntapp), sjöv., träpropp
eller kork, hvilken användes för att, sedan vattnet
runnit ur en upphissad skeppsbåt, tilltäppa det hål,
som finnes i bottnen på båten. R. N.

Dzialynski [sja-], Titus, grefve, polsk patriot, f. i Posen
1795, d. 1861, gjorde vidsträckta resor, bl. a. i
Sverige och Danmark, för att samla material till
sitt fäderneslands historia samt tjänstgjorde 1830
som frivillig i Posen-legionen och som Skrzyneckis
adjutant. För historien äro hans Liber geneseos
illustris familiae Schidlovieciorum
(1848) och Acta
Tomiciana,
(1852) särdeles vigtiga.

Dzierzon [sjärson], Johann, tysk prest och biodlare,
föddes d. 16 Jan. 1811 och anställdes

1835 som katolsk kyrkoherde i Karlsmarkt i Schlesien,
en nästan uteslutande protestantisk trakt. Föga
upptagen af sin tjenst, egnade han sig åt biskötsel
och anlade flere stora bigårdar. Under sina bestyr
med dessa uppfann han den s. k. "Dzierzon-kupan
med rörliga skott", ur hvilken man kan uttaga och i
hvilken man kan åter insätta skotten utan att skada
dem, hvarigenom det blir möjligt att noga undersöka
en kupa, afhjelpa upptäckta brister och reglera
biens arbeten. D. var den förste, som införde gula
italienska bin till Tyskland, der man förut haft
kännedom endast om de vanliga svartbruna bien. Genom
iakttagelser å det genom befruktning mellan de olika
raserna framalstrade ynglet bragte han full klarhet
öfver förloppet af biens och flere andra insekters
fortplantning, hvarigenom han sattes i stånd att
förklara och förbättra många dittills ej fullt
förstådda förfaringssätt vid biens behandling. Sina
uppfinningar och rön har han offentliggjort dels i
tidskrifter, dels i arbetet Theorie und praxis des
neuen bienenfreundes
(1848; "Den nyaste biskötselns
theori och praxis" etc., 1861). Hans åsigter
blefvo till en början häftigt bestridda, men i
förening med sin stridsamme vän August baron von
Berlepsch tillkämpade han dem snart en fullständig
seger. D. framhåller, att den, som vårdar bin,
icke bör drifvas dertill af blott vinningslystnad,
utan af kärlek och att yrket, rätt idkadt, verkar i
hög grad lifvande på fyndigheten och förädlande på
sinnet. Hans åsigter vinna alltjämt nya anhängare
såväl i Europa som i Amerika, och alla kunniga bimän
anse honom för sin patriark. O. E. L. D.

Dzumalen, berg i Herzegovina. Se Dsumalen.

Dåb (Fr. daube, sätt att stufva kött, fisk
o. d. med en särskild sås, vid sakta eld; af dauber,
Fornhögt. dubban, slå till riddare, väpna, besätta,
förse med), egentligen aladåb (Fr. à la daube; jfr
à la grecque, à la guerre m. fl.), maträtt af kött,
fisk o. d., som är inlagd i gelé eller jus.

Dåin (Fornn. Dáinn), Nord. mytol., "den domnade",
en af de fyra hjortar, som betade i verldsträdet
Yggdrasels grenar; namn på flere dvärgar.

Dåre och Dårhus. Se Sinnessjukdomar.

Dår-repe, bot. Se Lolium.

Dåvö, säteri i Munktorps socken, Vestmanlands län,
nära Mälareviken Galten. 4 1/2 mtl. Gården lär hafva
sitt namn efter Vestmanlands ryktbara apostel, S:t
David, som enligt legenden der hade sin bostad. Under
medeltiden var D. kungsgård. 1276 gaf Magnus Ladulås
det i morgongåfva åt sin drottning, Hedvig, och
1326 fick Magnus Erikssons moder, enkehertiginnan
Ingeborg, det till enkesäte.

Däck (T. och E. deck, egentl. tak, betäckning; jfr
T. decken, D. däkke, täcka), skeppsb., en fartygsdel,
hvars ändamål är att afdela fartyget, på höjden
räknadt, i vissa afdelningar (våningar), uppbära den
i dessa förekommande inredningen och bestyckningen
m. m. samt utgöra en förbindning emellan och en
förstärkning af fartygets sidor. Ett däck består
af däcksbalkar, som utgöra grundvalen, däcksknän,
som förena

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 30 02:31:44 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfad/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free