Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödlighet, Dödlighetsstatistik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i dagen inom denna gren af befolkningsstatistiken,
egnade att tilldraga sig uppmärksamhet. Krig,
missväxter, farsoter o. d. äro de förnämsta orsakerna
till dessa vexlingar. Såsom minimum af dödlighet inom
en samlad folkmängd har man angifvit ett dödsfall på
58 personer, eller något mindre än 1 3/4 proc. Ytterst
sällan kan af ett eller annat land en lägre siffra
uppvisas. Vanligen äro talen betydligt högre. Såsom
europeiskt medeltal kan, på grund af ett material
af omkr. 30 mill. dödsfall, dödligheten angifvas
till 2,6 proc. Ryssland (3,44), Österrike (3,20)
och Italien (3,01) stå sämst bland de särskilda
staterna; Danmark (2,05), Sverige (2,02) och Norge
(1,69, 1,85, 1,74) befinna sig högst på skalan. Dessa
skiljaktigheter landen emellan stå, åtminstone
delvis på grund af mortalitetens styrka inom den
späda åldern, i bestämdt samband med en starkare
eller svagare nativitet. – Såsom resultat af de
omfattande undersökningarna på dödlighetsstatistikens
område framgår bl. a. följande. Ett blidare eller
strängare klimat tyckes ej i och för sig utöfva
något särdeles stort inflytande på dödligheten,
och meteorologiska förhållanden endast i så måtto
att tidpunkterna för starka temperaturvexlingar
tillika visa sig vara tidpunkterna för den största
dödligheten. Rent telluriska inflytelser visa starka
verkningar; sumptrakters miasma kräfver alltid en
mängd offer, hvaremot bergens friska luft stärker
lifskrafterna. Huruvida ras-skilnaden utöfvar något
särskildt inflytande på dödligheten torde ännu få
anses oafgjordt. Såsom bevis på sedliga inflytelsers
kraft må nämnas, att dödligheten bland drinkare
visat sig vara tre gånger så stor som den normala
(i åldern 20–30 år t. o. m. fem gånger större) och
bland fångar – trots den utmärkta vård, som numera
tämligen allmänt kommer sådana till del – dubbelt
så stark som bland den fria befolkningen. Att nöden
utöfvar stora verkningar bevisas t. ex. deraf att
efter föregående missväxter dödlighetsprocenten
i Sverige 1756–57 steg till 3,24, 1762 till 3,32,
och 1771 ända till 5,18 proc. – den högsta för vårt
land antecknade dödlighetssiffran. Efter 1867 års
totala missväxt i Vesterbotten var, enligt beräkning,
mortaliteten derstädes 3,39 proc. I Tavastehus och
Kuopio län steg dödligheten vid samma tid till mer
än 10 proc., i enstaka socknar till öfver 20 proc. I
Parkano församling af Åbo län föddes det året 31, men
dogo 765 personer (23,18 proc.!). Nödens inflytande
visar sig äfven af de jämförelser, som till utrönande
af skilnaden i dödlighet anstälts i fattiga och
rika stadsdelar. I Paris har för arbetareqvartéren
uppvisats en dödlighet af 2,3 proc., men för de
förnäma qvartéren allenast 1,4. Motsvarande siffror
från Wien äro 4,2 och 1,9 proc. Liknande resultat
hafva meddelats från Bruxelles, Berlin och Petersburg
m. fl. städer. Och att t. ex. Klara församling i
Stockholm 1861–70 allenast egde 2,07 proc. mortalitet,
men Ladugårdslandets 3,77 proc. är otvifvelaktigt att
tillskrifva liknande inflytelser. De uppgifter, som
föreligga om olika yrkens inverkan på dödligheten, äro
ej tillräckligt omfattande för att man af dem skulle
kunna draga fullt säkra slutsatser. I England anser
man sig dock hafva ådagalagt, att, vid ordentligt
lefnadssätt, den egentlige arbetaren når fullt ut lika
hög ålder som personer ur den burgna medelklassen
och samhällets högsta lager. Mellan stad och land
finnes till landets fördel en bestämd skilnad. Så
t. ex. var i Sverige 1861–70 dödligheten för landet
1,93 proc., men för städerna 2,62 proc., och i Norge
1866–70 för landet 1,67 proc., men för städerna 2,13
proc. Bland gifta personer är – med undantag allenast
för den abnormt tidiga åldern före 20 år samt för
qvinnor intill 35 år – dödligheten betydligt mindre
än bland ogifta. Att årstiderna hafva inflytande på
dödligheten är redan antydt. Enligt en lång serie
af säkra iakttagelser står hos oss April (med något
öfver 10 proc. af årets dödlighet) sämst och Juli (med
föga mer än 7 proc.) bäst. På halfåret Dec.–Maj falla
nära 56 proc. af hela årets dödsfall. Vidkommande kön
och ålder må först anmärkas, att alltifrån födelsen
mankönet drabbas af betydligt starkare dödlighet,
hvartill utan tvifvel till en början rent fysiska
anledningar och längre fram de mera ansträngande och
lifsfarligare verksamhetsarterna bidraga. – Särskildt
har, dels på grund af dess intensitet och dels med
anledning af de betydande lokala skiljaktigheterna,
dödligheten i första lefnadsåret varit föremål för
noggranna undersökningar. Bäst visar sig förhållandet
vara i Norge, der enligt nutida uppgifter under
första lefnadsåret 11,2 proc. af de lefvande födde
aflidit. Dernäst kommer Skotland med 11,9 proc. och
Sverige med 13,6 proc. Mot dessa siffror framhållas
å andra sidan Bajerns 32,7 proc. och Würtembergs
35,4. (Inom enskilda förvaltningsområden i sistnämnda
land uppgick procenten till öfver 50. Deremot visade
1860–70 Sveriges i detta hänseende gynsammast ställda
län, Jämtlands, allenast 9,3 proc. barnadödlighet,
och sämsta länet, Vesternorrlands, 17,9 proc. samt
Stockholms stad 26,4 proc. 1874, vid ovanligt stark
dödlighet, steg i Stockholm denna proc. till nära
32. År 1878, vid synnerligen gynsamma förhållanden,
sjönk den till 21,6.) I Sverige är en stadigt
stigande förbättring till fullo konstaterad (1755–75
var denna dödlighet för riket i dess helhet nära
20 1/2 proc.), hvaremot de senare tidernas siffror
från Bajern, Frankrike m. fl. land utvisa en afgjord
försämring. Synnerligen stark är dödligheten bland de
utom äktenskap födda barnen: Frankrike företer 13,9
proc. dödlighet bland de äkta, men 30,3 proc. bland de
oäkta. Motsvarande tal för Sverige äro 14,4 proc. och
24,8 proc. Bajerns siffror visa för de oäkta barnen
en dödlighet af 60 1/3 proc. i landets alptrakter,
72 proc. i München och, särskildt bland gossebarn,
80 1/2 proc. i regeringsområdet Bruck. Dessa förfärande
siffror öfverträffas likväl af dem, som i äldre
tider uppgifvits från barnhusen i en del europeiska
storstäder. Bristande eller felaktig vård och näring
äro naturligtvis hufvudsakliga anledningen till ofvan
antydda missförhållanden (jfr Barndiet). –
Af den ofantligt rika literatur, som framkallats
af denna frågas påtagligen stora vigt, torde böra
påminnas om F. T. Bergs statistiska undersökningar
och H. A. Abelins "Om vården af barn under de första
lefnadsåren". Liksom under loppet af det första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
