Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eberstein - Eberstein, Kristian, donator - 1. Eberstein, Karl Johan, prest, teologisk författare - 2. Eberstein, Karl Kristian, prest, vitterlekare - Eberswalde - Ebert, Johann Arnold, tysk skald och öfversättare - Ebert, Friedrich Adolf, tysk bibliograf - Ebert, Karl Egon von, tysk skald - Ebert, Adolf, tysk filolog och litteraturhistoriker - Ebert, Karl, tysk landskapsmålare - Eberwein - Ebingen - Ebioniterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Eberstein, gammal tysk greflig slägt, som lefde i
Schwaben och Baden samt spelade en rol i medeltidens
fejder. Dess medlemmar voro trogna anhängare till
hohenstauferna. Ätten utdog 1660.
Eberstein, Kristian, donator, f. i Norrköping 1738,
d. 1816, förvärfvade som handlande en betydlig
förmögenhet och använde en del deraf till att
stifta den för yngre handtverkare och sjömän afsedda
Ebersteinska skolinrättningen i Norrköping.
1. Eberstein, Karl Johan, prest, teologisk
författare, föddes d. 28 Sept. 1758 på Hanstad i
Vestra Vingåkers socken, Södermanlands län. 1772
blef han student i Lund, 1777 filosofie
magister i Greifswald, 1779 docent i teologiska
fakulteten i Lund och 1784 teologie adjunkt vid
samma universitet. Sistnämnda år prestvigdes han
och blef 1800 teologie doktor. 1808 utnämndes han
till teologie professor, 1812 till förste teologie
professor och domprost samt 1813 till biskop öfver
Visby stift. Död i Visby d. 20 Jan. 1838. – E. utgaf
bl. a. Compendium theologiae moralis, eller Sammandrag
af den kristliga sedoläran (1781; 2:dra uppl. 1795),
Försök till en lärobok i theologia dogmatica (1826),
Kort inledning att rätt förstå och använda bibeln
(s. å.) och Försök till förklaring af mindre tydliga
ställen i nya testamentet, för olärde (1837).
Som menniska utmärkte han sig genom älskvärdhet
och fromhet, som stiftsstyresman genom nit och
pligttrohet.
2. Eberstein, Karl Kristian, prest, vitterlekare,
den förres son, f. i Lund d. 23 Mars 1794, blef
1802 student i nämnda stad, 1811 filos. magister,
1812 docent och 1815 adjunkt i grekiska språket samt
1819 rektor vid Helsingborgs skola. 1821 erhöll
han professorstitel. 1824 blef han kyrkoherde
i Visseltofta, hvarifrån han 1835 förflyttades
till Vestra Karup, der han dog d. 16 Mars 1858.
Bland hans vittra arbeten må nämnas Mina tidsjördrif
(1826), Mina höstblommor (Bd I 1853; Bd II 1860),
Bispen (1853), en mot biskop Faxe riktad satir, och
Julbocken, utkast till poetisk kalender för ett år
i B–a härad (1854). Dessutom utgaf han Visby
stifts matrikel (1836) samt åtskilliga predikningar
och akademiska afhandlingar. E. var en qvick,
men stridslysten man. Hans ständiga fejder
med Lunds domkapitel väckte på sin tid ganska stort
uppseende.
Eberswalde, stad i preussiska regeringsområdet
Potsdam, vid Berlin–Stettin-jernvägen. Omkr. 10,000
innev. Skogsinstitut. Till 1877 var stadens officiella
namn Neustadt-Eberswalde.
Ebert, Johann Arnold, tysk skald och öfversättare,
f. 1723 i Hamburg, d. 1795 som hofråd och professor
i Braunschweig, tillhörde den krets af vänner
(Gärtner, J. A. Schlegel, Rabener, Zachariä, Gellert
m. fl.), från hvilken de s. k. "Bremer beiträge"
utgingo. Han författade tvänne samlingar Episteln
und vermischte gedichte (1789 och 1795) samt utgaf
några förträffliga öfversättningar (bl. a. af Glovers
"Leonidas" och Youngs "Night-thoughts").
Ebert, Friedrich Adolf, tysk bibliograf. f. 1791,
nära Leipzig, d. 1834 som öfverbibliotekarie
i Dresden, utgaf bl. a. Die bildung des
bibliothekars (1820), Geschichte und beschreibung der
k. öffentl. bibliothek zu Dresden (1822), Allgemeines
bibliographisches lexikon (1821–30), hvilket arbete,
fastän det var det första i sitt slag i Tyskland,
vida öfverträffade sina utländska förebilder, samt
Zur handschriftenkunde (1825–27) och Culturperioden
des obersächsischen mittelalters (1825).
Ebert, Karl Egon von, tysk skald, f. 1801 i Prag,
sedan 1848 hofråd, har varit mycket produktiv på det
dramatiska området, men vunnit sitt förnämsta rykte
genom sina lyriska och episka dikter: Dichtungen
(1824; 3:dje uppl. 1845) och Wlasta, heldengedicht
(1829). Hans Poetische werke utkommo samlade 1877.
Ebert, Adolf, tysk filolog och literaturhistoriker,
f. 1820 i Kassel, var först professor i Marburg, men
kallades 1862 att intaga den nyinrättade lärostolen i
romansk språkvetenskap i Leipzig. Af hans skrifter
äro följande de vigtigaste: Quellenforschungen
aus der geschichte Spaniens (1849), Handbuch der
italienischen nationalliteratur (historisk antologi
och literaturhistoria, 1854, 2:dra uppl. 1864),
Entwickelungsgeschichte der französischen tragödie,
vornehmlich im 16 jahrhundert (1856), Die englischen
mysterien (1859), Die ältesten italienischen
mysterien (1863: de bägge sistnämnda införda i den
af honom och F. Wolf 1859–63 utgifna "Jahrbuch für
romanische und englische literatur") och Allgemeine
geschichte der literatur des mittelalters im abendland
(I. "Geschichte der christlich-lateinischen literatur
bis zum zeitalter Karls d. grossen", 1874).
Ebert, Karl. tysk landskapsmålare, f. 1822, flyttade
1847 till München, hvarifrån han sedermera
gjorde studieresor i Bajern, Italien, Holland och
Frankrike. Han behandlar med förkärlek den tyska bok-
och ekskogen och utmärker sig för poetisk uppfattning,
djup känsla samt förträfflig teckning och kolorit.
Eberwein. 1. Traugott Maximilian E., tysk violinist
och tonsättare, f. 1775, d. 1831 som hofkapellmästare
i Rudolstadt, utgaf en mässa i ass dur samt skref
kantater, operor, symfonier och konserter m. m. –
2. Karl E., den förres broder, f. 1786, d. 1868 som
musikdirektör i Weimar, skref en populär vorden
musik till Holteis Leonore samt dessutom operor,
sånger och diverse instrumentalmusik. A. L.
Ebingen, stad i würtembergska kretsen Schwarzwald,
vid Schmiech. 5,605 innev. (1875).
Ebioniterna (af Hebr. ebiån, fattig), en fortsättning
af det judekristna partiet inom den äldsta kristna
kyrkan, hvilket höll på den mosaiska lagen, betraktade
Jesus såsom den utlofvade Messias, med åsidosättande
af alla spekulativa föreställningar om hans person,
och förkastade Pauli lära. Då på grundvalen af det
fjerde evangeliets dogmatik en allmän (katolsk)
kyrka bildade sig, afsöndrades nämnda parti såsom en
särskild sekt. Om ebioriiternas lif och lära finnas
några torftiga underrättelser hos kyrkofäderna. Enligt
dessa ansågo ebioniterna Jesus för en blott menniska
samt yrkade den mosaiska lagens och omskärelsens
nödvändighet för de kristne. Ännu finnes i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
