Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ecklesiastisk indelning - Ecklesiastikminister - Ecklesiastikstaten - Eckmühl, by i bajerska regeringsområdet Neder Bajern. Se Eggmühl. - Eckstein, Karl Gustaf, historiemålare och etsare - d'Eckstein, Ferdinand, baron, fransk journalist - Eckstein, Friedrich August, tysk filolog - Eckstein, Ernst, tysk skald - Eclaireur, Fr., krigsv. Se Eklärör. - Eclat - E'cnomus - Ecole des chartes - Economy - Ecossaise - Ecouen - Ecrasez l'infâme! - Ecu - Ecuador
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
180 kontrakt, till hvilka hörde 1,325 pastorat,
2,402 socknar och kapellag, 113 stadsförsamlingar
samt 56 andra församlingar, af hvilka 9 tillhörde
statskyrkan och 47 icke.
Ecklesiastikminister är den i Sverige i
dagligt tal brukliga, ehuru ej i grundlagarna
förekommande titeln på statsrådet och chefen för
Ecklesiastikdepartementet.
Ecklesiastikstaten, sammanfattningen af alla de i
kyrkans tjenst stående presterna och lekmännen.
Eckmühl, by i bajerska regeringsområdet Nedre
Bajern. Se Eggmühl.
Eckstein, Karl Gustaf, historiemålare och etsare,
f. i Stockholm 1766, inskrefs först i målarelära,
men öfvergick snart till den egentliga konsten och
blef lärjunge hos E. Martin. Redan vid tjugoett
års ålder erhöll han "som uppmuntran" en guldjeton
af konstakademien, och före 1800 blef han agré af
densamma. 1801 kallades han tillika till lärare i
ornamentskolan derstädes, och ifrån 1800 var han
under tjugo år en flitig deltagare i akademiens
utställningar. 1809 inrättade han en enskild
öfningsskola för teckning och målning, och ungefär
vid samma tid blef han ledamot af akademien. Hans
taflor äro nu så fullkomligt förgätna, att man ej i
någon mer betydande målningssamling träffar prof af
hans pensel. E. behandlade uteslutande mytologiska,
antika och allegoriska ämnen. Han visade sig påverkad
af Masreliez och lär, enligt någras påstående,
egt en viss talang för komposition. Hammarsköld
framhåller dock, i sina granskningar af akademiens
utställningar, hans misslyckade figurer och hans
grönaktiga kolorit. Omkr. 1800 målade E. Forsmarks
kyrka i Roslagen. Under sin första tid etsade han
och färglade, efter Martins föresyn, en del smärre
utsigter af hufvudstadens offentliga platser och
byggnader. För öfrigt utgaf han anonymt en etsning
öfver Anckarströms utfärd till afrättningen samt
aqvatinta-gravyrer öfver kronprinsen Karl Augusts lit
de parade och Karl XIII:s hyllning. Död i Stockholm
1838. -rn.
d’Eckstein, Ferdinand, baron, fransk journalist af
judisk börd, f. 1790 i Altona, blef 1807 upptagen
i lutherska kyrkan och öfvergick kort derefter
till katolicismen, tillhörde 1813–14 Lützows
friskara, inträdde sedermera i holländsk tjenst, var
polisdirektör i Gent under Ludvig XVIII:s vistelse
derstädes (1815) samt utnämndes af denne konung
först till polismästare i Marseille och sedan till
generalinspektör i polisministeriet, hvarjämte han
upphöjdes i friherrligt stånd. 1826 upprättade han
den ultramontana tidningen "Le catholique". Död
1861. E. anses som en af J. de Maistres mest
framstående lärjungar. Som journalist utöfvade han
en betydande verksamhet. Hans förnämsta mål var att
ådagalägga den katolska kyrkans berättigande.
Eckstein, Friedrich August, tysk filolog, f. 1810 i
Halle, sedan 1863 rektor vid Thomasskolan i Leipzig
och e. o. professor vid dervarande universitet,
har utgifvit åtskilliga goda upplagor af klassiska
författare: Cornelius Nepos, Tacitus, Horatius m. fl.
Eckstein, Ernst, tysk skald, född d. 6 Febr. 1845,
f. n. (1880) utgifvare af den poetisk-kritiska
tidskriften "Deutsche dichterhalle", har skrifvit
tvänne komisk-satiriska epos – Schach der königin
(1870) och Venus Urania (1872; 2:dra uppl. 1877) –,
Pariser silhouetten (1873 ; 2:dra uppl. 1874), en
samling Noveller (1874), Italiens kunstschätze (1875)
och Leichte waare (1875), en samling spirituella
skisser, m. m.
Eclaireur [eklärör], Fr., krigsv. Se Eklärör.
Eclat [ekla], Fr. (af Fornhögt. skleizan, klyfva),
egentl. spån, flisa; utbrott; smäll, knall; oväsende;
uppseende, glans, ära. Jfr Eklatant och Eklatera.
Ecnomus, (Grek. Eknomos; nu Monte di
Licata), fordom namn på ett berg å södra kusten
af Sicilien, mellan Agrigentum och Gela. Der
segrade 311 f. Kr. kartagerna, under en Hamilkar,
öfver syrakusanerna under Agathocles, och der vann
256 f. Kr. den romerska flottan, under konsulerna
Atilius Regulus och Manlius Vulso, ett sjöslag öfver
den kartagiska.
Ecole des chartes [ekål dä sjart], en i Paris
befintlig undervisningsanstalt, hvars uppgift är att
utbilda arkiv- och biblioteksmän. Planen till densamma
uppgjordes 1807, och dess organisation förskrifver
sig från 1821. Jfr Arkiv.
Economy [-mi], tysk socialist-koloni i
nord-amerikanska staten Pennsylvania, vid
Ohio-floden. Den grundlades 1825 (1824?) af
würtembergare, under ledning af Georg Rapp, och var
en tid ganska blomstrande, men går nu synbarligen
sin undergång till mötes. 1870 utgjorde innevånarnas
antal omkr. 1,300. Koloniens medlemmar hafva förbundit
sig ej allenast till egendomsgemenskap, utan äfven
till celibat. Den till sist qvarlefvande skall ärfva
den gemensamma förmögenheten, som uppskattas till 15
mill. dollars (omkr. 56 mill. kr.).
Ecossaise [-äs], Fr. (af Ecosse, Skotland), skotsk
dans, ursprungligen i trippeltakt, med allvarlig
karakter och måttlig rörelse, numera i jämn takt, med
liflig karakter och rörelse; musik till en sådan dans.
A. L.
Ecouen [ekouang], köping i franska
depart. Seine-et-Oise (Ile-de-France), 15 kilom. (2
mil) n. om Paris. Omkr. 1,500 innev. Praktfullt slott,
bygdt omkr. 1540, före revolutionen tillhörigt slägten
Condé, under Napoleon I:s tid uppfostringsanstalt
för döttrar till officerare af hederslegionen,
derefter i huset Orléans’ ego och numera filial af
pensionsanstalten i S:t Denis.
Ecrasez l’infâme! [-se längfam], Fr. (med
underförstådt superstition e. d.), "krossen den usla
(vidskepelsen)!", ett uttryck, som Voltaire ofta
använde i sina bref. Den förmodan att med detta
uttryck åsyftades Kristus har visat sig bero på ett
missförstånd. Stundom undertecknade Voltaire sina
skrifvelser med "Ecr. l’inf." eller "Ecrlinf.".
Ecu [eky], Fr. (Ital. scudo, Port. escudo, af
Lat. scutum, sköld), "sköldmynt", franskt guld- eller
silfvermynt om 3 livres (= 2,16 kr.).
Ecuador, sydamerikansk republik, på ömse sidor
om eqvatorn (deraf namnet), mellan 2° n. och 5°
s. br. samt 72° och 83° 40’ v. lgd (fr. Gr.). Det
gränsar i n. till Columbia, i ö. till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
