Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ecuador
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Brasilien, i s. till Peru och i v. till Stilla
oceanen. Ehuru gränserna ej äro fullt
bestämda, uppskattas arealen till omkr. 643,300
qv.-kilom. (11,683 qv.-mil), oberäknadt de i
v. belägna Galapagos-öarna. Kusten är hög och brant,
med många inskärningar, af hvilka den största är
Guayaquil-viken, i landets södra del. Vestra delen
af E. genomskäres af Anderna, som der framlöpa i
tvänne parallella kedjor. På den östra kedjan resa
sig Imbabura, 4,582 m. (15,432 f.), Cayambe. 5,956
m. (20,060 f.), Antisana, 5,833 m. (19,645 f.),
Cotopaxi, 5,595 m. (18,840 f.), Tunguragua, 5,026
m. (16,927 f.) och Sangay, den verksammaste af
jordens alla vulkaner, 5,220 m. (17,580 f.); på den
vestra: Cotocachi, 4,966 m. (16,725 f.), Pichincha,
4,787 in. (16,122 f.), Corazon, 4,816 m. (16,220 f.),
Iliniza, 5,296 m. (17,837 f.) och Chimborazo, 5,938
m. (20,000 f.). Den mellan dessa kedjor liggande
högdalen, som är 40–60 kilom. (5,5–8 mil) bred och
450 kilom. (60 mil) lång, delas genom tvänne åsar,
vid Chisinche och Assuay, i tre bäcken: Quitos,
Ambatos och Cuencas. Bergen bestå hufvudsakligen
af vulkanisk sten, i synnerhet trakyt. Deras
sidor äfvensom dalarna äro täckta med djupa lager
af sand, vulkanisk aska och tuff. E. är mindre
rikt på metaller än någon annan af Syd-Amerikas
stater. Floderna, särskildt de som ligga på östra
sidan, föra något guld. Dessutom förekomma silfver,
jern, bly, zink, koppar, salt och (på några ställen)
qvicksilfver. På östra sidan sänka sig Anderna brant
ned mot Amazonslätten med dess urskogar, grässlätter,
sjöar, träsk och floder, bland hvilka senare Pastaça,
Tigre, Napo och Putumayo äro de största. Till
Stora oceanen flyta många strömmar, som alla hafva
snabbt lopp och bland hvilka Mira, Esmeraldas och
Guayaquil äro segelbara i sitt nedre lopp. Låglandet
har ett mycket hett, fuktigt och osundt klimat. På
högslätterna deremot är det nästan ständigt vår
(temperaturen vexlar i Quito mellan 5° och 18°
C.). Vegetationen är, till följd af landets omvexlande
höjdförhållanden, mycket olika på olika ställen. I
närheten af snögränsen, som i E. ligger på omkr. 4,650
m. (15,600 f.) höjd, utgöres den hufvudsakligen af
småbuskar, företrädesvis Erica-arter. Längre ned,
på 3,500–4,500 m. (11,800–15,000 f.) höjd, äro de
s. k. "paramos" rikt betäckta med gräs, som lemnar
ett ypperligt bete. Mellan 3,250 och 1,800 m. (11,000
och 6,000 f.) höjd odlas europeiska sädesslag och
frukter, hvaremot vegetationen under 1,800 m. (6,000
f.) först är subtropisk och derefter, i de lägre
dalarna och låglandet, blifver fullständigt tropisk
(i trakten vid Guayaquil-viken är den utomordentligt
yppig). Skogarna äro stora och rika på nyttiga
trädslag. Bland dalarnas produkter är kakao den
förnämsta. Den odlas i stor mängd och utgör en vigtig
utförsvara. Värdefulla produkter äro likaledes
kautschuk, bomull, kaffe och kinabark. Landets fauna
är icke synnerligen rik på däggdjur, men dess rikare
på foglar, kräldjur och insekter. De för Anderna
egendomliga djuren laman, guanacon, vicunnan och
alpakan äro ganska allmänt förekommande, och floderna
vimla af alligatorer. Får och hornboskap hållas i
stor mängd på
högslätterna. I kustdalarna insamlas mycket
honing och vax. På åtskilliga ställen odlas
kochenillkaktus. Amazonfloden och dess bifloder
äro rika på sköldpaddor, hvilkas fett ("manteca")
är en vigtig handelsvara. I Stora oceanen drifves
icke obetydligt fiske. Bergsbruket lemnar icke stora
resultat, och guldvaskningen är obetydlig. Industrien,
som förr stod jämförelsevis högt, särskildt i fråga
om fabrikation af gröfre ylle- och bomullsvaror,
har gått mycket tillbaka. Numera är endast
tillverkningen af panamáhattar och hängmattor af
någon betydenhet. Handeln är, till följd af bristen på
vägar, obetydlig i jämförelse med landets rikedom och
inskränkt nästan endast till hamnen Guayaquil. Värdet
af hela exporten steg 1876 till 5,371,912 pesos
(1 peso = 3,85 fr.). Nämnda år hade landet en
jernvägslinie af 41,3 kilom. (5,56 mil) längd. –
Enligt en beräkning af ministern F. Leon uppgick
innevånarnas antal 1875 till 866,137 personer, utom
vid pass 200,000 vilda indianer. Urbefolkningen i
höglandet hörer till de mest civiliserade bland
indianstammarna, är omvänd till kristendomen
och talar en dialekt af quichuaspråket samt är
i allmänhet skicklig i åkerbruk. Indianerna på de
östra slätterna stå deremot på en låg ståndpunkt. De
lefva mest af jagt och fiske. – Statsförfattningen
är demokratisk-republikansk. Den verkställande
makten utöfvas af en president, som väljes för fyra
år, af 900 genom allmän folkomröstning utsedda
elektorer. Presidenten har en mycket inskränkt
makt. Han kan ej omväljas. Den lagstiftande makten
ligger hos kongressen, som är delad i en senat af 16
och ett representanthus af 30 medlemmar. Religionen
är den romersk-katolska. I spetsen för kyrkan stå en
ärkebiskop, i Quito, och sex biskopar, i Cuenca, Loja,
Ibarra, Riobamba, Guayaquil och Manabi. Ingenstädes
hafva prester och jesuiter så stort inflytande som
i E., och flere munkordnar, hvilka för århundraden
tillbaka förlorat sitt inflytande i Europa,
blomstra ännu i Quito. Folkundervisningen har
hittills legat i presterskapets händer och varit
mycket bristfällig. För den högre undervisningen
har länge funnits ett universitet i Quito. År 1875
instiftades derstädes en akademi. Högre skolor
(colegios) finnas i flere större städer, och nära
600 folkskolor på landsbygden. – 1876 utgjorde
statsinkomsterna 2,317,000 pesos och utgifterna
3,360,000 pesos. Statsskulden uppgick i början af 1877
till 22,938,000 pesos, deraf till England 1,824,000
p. st. – I administrativt hänseende är E. deladt i
11 provinser: Pichincha, Guayas, Manabi, Esmeraldas,
Los Rios, Chimborazo, Tunguragua, Leon, Imbabura,
Azuay och Loja, hvartill kommer prov. Oriente,
på östra sidan af Anderna, med en befolkning af
omkr. 200,000 vilda indianer. På denna provins,
som till namnet existerat sedan 1854, göra såväl
Peru som Columbia anspråk. Hufvudstad: Quito.
Historia. Landet tyckes ursprungligen hafva varit
bebodt af inemot femtio oberoende indianstammar,
af hvilka quitus sannolikt var den mäktigaste. Omkr
280. e. Kr. lär det hafva blifvit eröfradt af en
främmande stam, som derefter grundade ett rike i
Quito, hvilket egde bestånd till 1460, då det intogs
af en inka i Peru. Med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
