Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ed - Ed, socken - Ed, egendom - Eda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är att de äro pålitliga. För att nu stärka viljan
att tala sanning användes ed, hvilken sålunda här
förekommer under två former: vittnesed och parts
ed. Då eden är en religiös handling af högsta vigt,
hvilken icke får missbrukas, gäller för båda dessa
slag af eder, att de icke böra användas, när man har
att befara mened eller när ed icke är nödig. Vittnesed
får afläggas endast af den, på hvars vilja och
förmåga att tala sanning man icke har anledning att
tvifla. Lagen uppställer för den skull åtskilliga
anledningar som göra personer obehöriga att vittna,
i allmänhet eller i vissa mål (jäf). Partens egen
utsaga måste i allmänhet anses mindre trovärdig,
såsom förestafvad af hans eget intresse. Endast der
detta icke är fallet, eller då part erkänner någonting
för honom menligt, kan utsagan antagas vara sann,
och den behöfver då ej ens beedigas. Men der icke
ett erkännande föreligger, der anser Sveriges rätt
partens utsago i allmänhet vara af så tvifvelaktig
trovärdighet, att det icke bör tillåtas honom med ed
bekräfta densamma och derigenom upphöja den till ett
bevismedel. Den part, som ej kunnat bevisa de fakta,
utan hvilkas tillvaro det anspråk han i rättegången
framställt icke kan godkännas, förlorar derför
saken. Endast undantagsvis tillåtes det en part att
fylla denna bevisning genom att beediga sin uppgift
(fyllnadsed). Men vid sådant förhållande – när den
bevisskyldiga parten till viss grad, ehuru icke
så fullständigt som lagen kräfver, styrkt hvad han
uppgifvit – kan det synas otillfredsställande att utan
vidare gifva honom orätt och motparten rätt. Man har
derför tillgripit den utvägen att för en sådan utgång
af saken fordra, att den sistnämnde med ed styrker
sitt nekande af hvad den bevisskyldige uppgifvit:
han skall "värja sig" med ed (värjemålsed).
Eden är då icke ett medel att åstadkomma bevis –
den nekande behöfver icke bevisa oriktigheten af hvad
hans motpart anfört till stöd för sitt anspråk –,
utan ett medel att tvinga part att afstå från ett
nekande, som misstänkes vara obehörigt. Brister
han åt eden, anses han hafva medgifvit, att så är
förhållandet. Ett sådant tvångsmedel får likväl icke
användas i vidsträcktare mån, än som är förenligt
med bevarande af edens helgd. Der faran för mened
är påtaglig, måste domaren afstå från att ålägga edgång.
En sådan fara kan hafva sin grund
dels i en högre grad af frestelse till mened – när
någon derigenom har utsigt att undgå svår förlust
eller strängare straff –, dels i en större brist på
motståndskraft mot frestelsen dertill. Af det förra
skälet användes ed icke i någon händelse i gröfre
brottmål; den senare synpunkten utesluter från edgång
sådana personer, hvilkas frejd icke är otadlig.
Edgång kan vidare, såsom medel att afgöra
rättstvister, användas på grund af parternas
öfverenskommelse, i det den ena parten erbjuder den
andra, att, om han vill beediga sina i målet häfda
uppgifter, dessa utan vidare skola få gälla såsom
fullt bevisade (bjuden ed). Sådan ed kan förekomma
endast i mål, öfver hvilka parterna ega sjelfva
fritt råda, således icke i egentliga brottmål. Som
det emellertid tillhör
domaren att tillse, det eder icke onödigtvis brukas,
bör denna ed användas endast när verklig utredning
i målet visats vara omöjlig, och den har derför icke
häller för tvistemålen stor betydelse.
Slutligen kan enligt svensk rätt edgång fordras
i åtskilliga fall – äfven oberoende af rättegång
och utan att dermed afses att åstadkomma ett
afgörande bevis – såsom vilkor för åtnjutande af en
påyrkad rätt eller till bestyrkande af en uppgift,
hvars riktighet för en annan person är af vigt
(t. ex. borgenärsed i konkurs, bouppteckningsed
m. fl.). I. Afz.
Ed. 1. Socken i Stockholms län, Sollentuna
härad. Arealen 4,937 hekt. (10,002 tnld). 920
innev. (1879). Tillsammans med Sollentuna utgör E. ett
konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Upsala stift,
Roslags Vestra kontrakt. – 2. Socken i Kalmar län,
Norra Tjusts härad. Arealen 18,020 hekt. (36,503
tnld). 3,637 innev. (1879). Jämte Eds kapell utgör
E. ett patronelt pastorat af 1:sta kl., Linköpings
stift, Norra Tjusts kontrakt. Patronatsrättigheten
tillhör egaren af Eds och Vinäs säterier, men
sträcker sig ej till sacellaniet. – 3. Socken på
Dal, Elfsborgs län, Vedbo härad. Arealen 25,298
hekt. (51,247 tnld), hvaraf 3,178 hekt. (6,438
tnld) upptagas af vatten (Stora Lee, Lögsjön
m. fl.). 2,815 innev (1879). Jämte Nössemark, Håbol
och Töftedal utgör E. ett konsistorielt pastorat af
2:dra kl., Karlstads stift, Vestra Dals kontrakt. –
4. Socken i Värmlands län, Grums härad. Arealen 7,439
hekt. (15,070 tnld). 1,918 innev. (1879). Annex till
Nor, Karlstads stift, Nors kontrakt. – 5. Socken
i Ångermanland, Vesternorrlands län, Sollefteå
tingslag. Arealen 17,023 hekt. (34,483 tnld). 1,158
innev. (1879). Annex till Sollefteå, Hernösands
stift, Ångermanlands vestra kontrakt.
Ed. 1. Bruks- och landtegendom i Eds socken,
Norra Tjusts härad, Kalmar län. 11 5/24 mtl.
Taxeringsvärde omkr. 480,000 kronor (1874).
Stångjerns- och manufakturverk, masugn, qvarn,
såg, tegelbruk och ångbränneri. 1875 tillverkades
på bruket något öfver 15,000 ctr (637,600 kilogr.)
tackjern och mer än 19,000 ctr (807,600 kilogr.)
stångjern. Redan 1695 hade E. ett stångjernsverk
på två hammare och tre härdar. Det tillhör
f. n. (1880) brukspatronen B. de Maré. –
2. Egendom i Våxtorps socken, Östbo härad,
Jönköpings län, utmärkt vackert belägen på näset
mellan sjöarna Furen och Flåren. 5 mtl
frälsesäteri, med underlydande 2 5/8 mtl. E. är ett
urgammalt herresäte. Under medeltiden och ett
stycke in på 1500-talet tillhörde det ätten Trolle
samt öfvergick 1569, genom giftermål, till Lage
Axelsson Posse, derefter till Olof Bosson
Oxehufvud och slutligen till slägten Rosenstierna.
1783–1842 tillhörde det familjen Monthan.
Nuvarande egaren är P. F. Möller. – Nära E.
låg under medeltiden slottet <sp>Trolleborg<sp>, säte
för fogden i orten.
Eda. 1. Socken i Värmlands län, Jösse härad.
Arealen 31,257 hekt. (63,319 tnld.) 5,655 innev.
(1879). E. är ett konsistorielt pastorat af 3:dje
kl., Karlstads stift, Jösse kontrakt. Till 1877
var det annex till Kölen. – 2. Fordom skans
nära Bysjön i nämnda socken. Den anlades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
