Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Edelinck, Gerard, fransk kopparstickare - Edelmann, Johann Christian, tysk teolog - Edelsheim-Gynlal, Leopold von, friherre, österrikisk general - Edelstam, Gustaf, krigare - Edelsvärd - 1. Edelsvärd, Fredrik Vilhelm, militär, ingeniör och landtbruksförfattare - 2. Edelsvärd, Adolf Vilhelm, arkitekt, den föregåendes son - Edelweiss, T., bot., en mycket bekant alpväxt. Se Gnaphalium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omsorg som konstnärligt förstånd. Bland hans förnämsta
gravyrer märkas, utom åtskilliga porträtt: Den
botfärdiga Magdalena, Kristus på korset och Darii
familj (efter Lebrun) samt Striden kring fanan (efter
Rubens’ i Louvren befintliga, fritt behandlade kopia
af Lionardo da Vincis kartong). Af E:s lärjungar må
nämnas hans broder Jean E. (f. 1630) och hans son
Nicolas E. (f. 1680, d. 1768).
Edelmann, Johann Christian, tysk teolog, f. i
Weissenfels (Preussen) 1698, d. 1767, utgaf en
mängd skrifter: Unschuldige wahrheiten (1735–43),
Moses mit aufgedecktem gesichte (1740), Christus
und Belial (1741) och Die göttlichkeit der vernunft
(1742) m. fl., i hvilka han – i ett kraftigt, men
rått och hånfullt språk – från mystisk-panteistisk
ståndpunkt angrep all positiv religion, hvarför
han som en fredlös jagades från den ena orten till
den andra, tills han slutligen fick en fristad i
Berlin. På kejserlig befallning brändes hans skrifter
i Frankfurt a. M. 1750. Ett urval af dem utgafs 1847
af D. Strauss och Br. Bauer.
Edelsheim-Gynlai, Leopold von, friherre, österrikisk
general, född d. 10 Maj 1826, utmärkte sig 1859, som
husar-öfverste, i slagen vid Magenta och Solferino,
blef 1862 generalmajor, förde under 1866 års krig
lätta kavalleridivisionen, med hvilken han deltog
i slagen vid Gitschin och Königgrätz och täckte
arméns återtåg från Olmütz till Wien, samt blef 1868
generalinspektör för kavalleriet, hvars utbildning
och duglighet han i hög grad bidragit att höja,
särskildt hvad fältridningen vidkommer. G. U.
Edelstam (ursprungligen Fahlander), Gustaf, krigare,
f. på Björknäs glasbruk å Värmdön (nära Stockholm)
d. 21 Mars 1764, deltog, som tillförordnad kapten
vid Karelska jägarekåren, i 1789–90 års krig samt
utnämndes 1796 till chef för Kajana bataljon
och öfverstelöjtnant i armén. 1804–05 var han
tillförordnad landshöfding i Uleåborgs län. Vid
krigsutbrottet 1808 återtog han befälet öfver
Kajana bataljon, hvilken tillhörde Sandels brigad. Den
2 Maj s. å. utmärkte han sig för mycken tapperhet i
striden vid Pulkkila, tog d. 24 Maj vid Koivisto en
stor rysk förrådstransport och verkställde i Juni,
hotad af en öfverlägsen fiende, det berömda återtåget
från Kivisalmi till Karstula. I slaget vid Virta bro,
d. 27 Okt., var han Sandels’ närmaste man, och såsom
sådan fick han uppdrag att låta trupperna utrycka
mot de anstormande ryssarna. När Sandels vid slutet
af 1808 lemnade Finland, mottog E. befälet öfver
brigaden. Äfven på svensk botten, bl. a. vid Hörnefors
1809, deltog han i några strider mot de framträngande
ryssarna. Sistnämnda år blef han adlad och ändrade
då namn. 1811 blef han landshöfding i Vesterbottens
län, från hvilken syssla han tog afsked 1817. Död i
Burträsk socken, Vesterbottens län, d. 14 Aug. 1825. –
E. var en modig, ädel och samvetsgrann man. Under
namnet Fahlander ("den tappre Fahlander") nämnes han
med utmärkelse af Runeberg i "Fänrik Ståls sägner".
Edelsvärd, svensk-finsk adlig ätt, som härstammar från
Adolf Meinander (f. 1762, d. 1847), hvilken 1802 blef
landshöfding i Uleåborgs län och s. å. adlades.
1. Edelsvärd, Fredrik Vilhelm, militär, ingeniör
och landtbruksförfattare, föddes d. 19 Aug. 1798 i
Sulkava socken i Savolaks, blef 1820 underlöjtnant och
1821 löjtnant vid Jämtlands fältjägareregemente,
1825 löjtnant i armén samt 1826 anställd vid
landtmäteriet och justeringsverket. Från 1827
arbetade han i många år vid byggandet af Göta kanal,
efter hvartannat som nivellör, arbetsofficer,
arbetschef, distriktschef och kanalbyggmästare.
1828 blef han kapten och 1845 major i armén samt
kommendant på Vaxholms fästning. E. väckte
förslag om och uppgjorde plan för inrättandet af
kronoarbetskompanier, sammansatta af försvars-
och arbetslösa, samt blef chef för det först
bildade kompaniet och sedermera bataljonschef
vid kronoarbetskåren. 1850 tog han afsked ur
krigstjensten och flyttade öfver till Finland
samt blef 1851 finsk undersåte. Från 1853 var
han sekreterare i Viborgs läns landtbrukssällskap.
Död på Maskola gård, nära Viborg, d. 17 April
1858. – 1840 började E. häftesvis utgifva "Strödda
anteckningar i landtmanna- och kommunal-ekonomien",
som 1842 ombildades till "Tidskrift för landtmanna-
och kommunal-ekonomien", hvilken 1842–44 redigerades
af E. ensam, 1845–46 af honom och J. Arrhenius
gemensamt och 1847–61 af den sistnämnde allena.
2. Edelsvärd, Adolf Vilhelm, arkitekt,
den föregåendes son, föddes d. 28 Juni 1824
i Östersund, blef 1844 underlöjtnant vid
Dalregementet, men tog året derpå transport till
Ingeniörkåren och tjenstgjorde sedan i flere år vid
fortifikationsarbetena å rikets fästningar. Under
tiden studerade han jämväl civil-arkitekturen,
särskildt jernvägsarkitekturen. 1855 blef han
arkitekt vid svenska jernvägsbyggnadsstaten, och såsom
sådan har han gifvit ritningarna till statsbanornas
samtliga stationsbyggnader, bland hvilka särskildt må
nämnas Göteborgs (1856), Upsalas (1865), Norrköpings
(1865) och Stockholms centralstation (1869). Bland
E:s många öfriga arbeten märkas: Hagakyrkan i Göteborg
(1856–59), Engelska kyrkan derstädes (1856) samt
flere andra offentliga och enskilda byggnader i samma
stad (Barnhuset, Cellfängelset, Navigationsskolans nya
hus m. fl.). Vidare har han gjort ritningarna till
kyrkorna vid Trollhättan (1861) och Jonsered samt till
en mängd villor och andra byggnader i olika delar af
landet, bl. a. prinsessan Eugenies landtgård Fridhem,
på Gotland (1863), Industriutställningsbyggnaden
i Karlstad (1862), den tillfälliga byggnaden
för den skandinaviska industriutställningen i
Stockholm 1866 och Riddarhusgårdens ombyggning
(1871). 1861 var E. anställd som arbetschef vid
nationalmuseibyggnaden, fick vid sitt afskedstagande
ur krigstjensten, 1864, majors rang samt är sedan
1867 ledamot af Landtbruksakademien och sedan 1871
af Akademien för de fria konsterna. Åren 1859–68
redigerade han afdelningarna för arkitektur och
konsthistoria i "Tidskrift för byggnadskonst och
ingeniörsvetenskap" (utgifven af E. V. Langlet), och
1869 utgaf han Landtbyggnadskonstens utveckling i
Sverige under de senaste årtiondena. R-n.
Edelweiss, T., bot., en mycket bekant alpväxt Se
Gnaphalium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
