Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Edinburgh - Edirne - Edison, Thomas Alva - Editha - Edithberga, den frankiske konungen Chariberts dotter. Se Berta. - Edition - Edla - Edlund, Erik, vetenskapsman, fysiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
the trades", 1 "dean of guild" och 32 rådsherrar. Den
industriella verksamheten är obetydlig, och handeln
har sitt säte förnämligast i hamnstäderna Granton och
Leith. Så mycket verksammare är det vetenskapliga
och publicistiska lifvet uti E. Stadens bokhandel
är, näst Londons, den största i hela det britiska
riket. Befolkningen uppgick 1871 till 196,979 och
beräknades 1879 till 226,075. E. sänder 2 deputerade
till parlamentet. – Namnet härleder sig sannolikt
från Edvin, konung i Northumberland. Omkr. midten af
12:te årh. fick E. stadsrättigheter, och 1215 hölls
det första parlamentet derstädes; men först sedan det
1437 af Stuartarna valts till Skotlands hufvudstad,
erhöll det någon större betydenhet. 1530 brann
nästan hela staden, och det öfriga – med undantag
af klosterkyrkan vid Holyrood och S:t Giles-kyrkan –
förstördes 1542, när den intogs af grefve Hertford.
A. W.
Edirne (Edrene), det turkiska namnet på Adrianopel.
Edison [eddisön], Thomas Alva, amerikansk fysiker,
f. 1847, började sin bana såsom tidningsförsäljare
vid Michigans och Canadas bantåg, inträdde sedan
i telegrafverkets tjenst och började snart göra
mekaniska experiment. Först uppfann han en metod att
på en och samma tråd samtidigt telegrafera åt båda
sidorna. Sedan han genom åtskilliga patent förvärfvat
tillräckliga medel, lemnade han telegraftjensten
och upprättade ett laboratorium i Menlo park (vid
New York). Der konstruerade han bl. a. fonografen
(ett nytt slags telefon), medelst hvilken vokal-
och instrumentaltoner kunna så att säga magasineras
och sedermera framtagas, vidare den elektriska pennan,
som medgifver mångfaldigandet af skrifvelser i nästan
obegränsadt antal, den elektriska stämgaffeln, som
håller en symaskin i rörelse, ett fonografiskt ur,
som med menniskoröst utropar timmarna, aërofonen,
hvars ljud kan höras på nästan en mils afstånd och som
tyckes blifva af stor betydelse för signalväsendet,
elektromotografen, som möjliggör en fabelaktig
snabbhet vid telegrafering på elektrokemisk
väg (utan användning af elektromagnet), den
s. k. qvadruplexapparaten, med hvilken man samtidigt
kan expediera fyra telegram på en tråd, samt ett
ytterst känsligt termoskop m. m. Hans senaste arbeten
afse det elektriska ljusets användning för belysning,
och ehuru han ingalunda har fullständigt löst det
svåra problemet, äro likväl äfven dessa hans försök af
intresse. För att göra det elektriska ljuset delbart
har E. användt glödgningsmetoden. Med den galvaniska
strömmen glödgar han en smal, hästskoformad stång
af sammanpressadt organiskt kol, hvilket han, för
att förhindra kolets förbränning, innesluter i en
glasklocka, som sedan göres lufttom.
Editha l. Edgitha, engelska furstinnor. 1) Den
angelsachsiske konungen Edvard I:s dotter, f. 913
l. 914, d. 946 l. 947, blef 929 förmäld med Otto den
store, sedermera tysk kejsare. – 2) Den heliga E.,
konung Edgars dotter, f. 961, dog som abbedissa
984. – 3) Den mäktige jarl Godwins dotter. Hon
blef 1045 förmäld med den engelske konungen Edvard
Bekännaren.
Edithberga, den frankiske konungen Chariberts
dotter. Se Berta.
Edition (Lat. editio, af edere, utgifva),
upplaga. Detta ord förkortas ofta till ed. – Editio
princeps, Lat., "hufvudupplaga", den första tryckta
upplagan af en författares verk; den bästa upplagan
af ett arbete. – Editor, Lat., utgifvare. Under den
romerska tiden betecknade detta ord föranstaltare af
circensiska spel, gladiatorsstrider o. d.
Edla, Emund gamles moder, var en vendisk jarladotter,
som Olof Skötkonung röfvade i ett krig. Hon födde
sonen Emund och dottern Astrid, som blef gift
med norske konungen Olof den helige.
Edlund, Erik, vetenskapsman, fysiker, föddes
i Edsbergs socken, Örebro län, d. 14 Mars 1819,
blef student i Upsala 1840, filos. doktor 1845 och
docent i mekanik 1846. Åren 1847–49 vistades han,
såsom bysantinsk stipendiat, i Tyskland och Belgien
samt kom under denna tid i tillfälle att arbeta på
W. Webers laboratorium i Leipzig. 1850 anställdes
han som fysiker vid Vetenskapsakademien, hvilken
1851 kallade honom till sin ledamot. 1852 blef den
befattning han innehar vid akademien förklarad
för professur. 1854–75 var E. tillika anställd
som fysiker vid Elektriska telegrafverket. 1858
var han ledamot i komitén för granskning af 1856
års skolstadga, 1869 ordförande i kommissionen
för behandling af åtskilliga till undervisningen i
aritmetik och naturvetenskap inom elementarläroverken
hörande frågor, och 1872 ledamot i komitén för
ordnandet af den tekniska undervisningen. 1870
blef han ledamot och 1871 ordförande i styrelsen
för Tekniska högskolan. 1862–1876 var han ledamot
af Nya elementarskolans direktion, och 1872 en af
Stockholms representanter i Andra kammaren. 1877
blef han ordförande i en komité, som erhöll uppdrag
att afgifva förslag till stadga om mått och vigt
efter det metriska systemet m. m. E. är för öfrigt
(sedan 1878) hedersledamot af Landtbruksakademien
(af hvilken han blef ledamot 1858), ledamot af
Vetenskapssocieteten i Upsala (sedan 1858) samt
flere andra in- och utländska lärda samfund.
Det första arbete, hvarigenom E. ådrog sig den
vetenskapliga verldens uppmärksamhet, var en
experimentundersökning, som han 1848 utförde
på Webers laboratorium i Leipzig och hvilken
han beskref i en afhandling med titeln Om de
induktionsströmmar, som uppkomma vid öppnandet
och slutandet af en galvanisk kedja (Vet.-akad:s
Handl. 1848). Detta arbete utgjorde början till en
följd af experimentella undersökningar, som i fråga
om metodens finhet och skärpa täfla med de bästa, som
någonsin blifvit utförda. På Paris-expositionen 1855
erhöll han första klassens silfvermedalj för en metod
att samtidigt och i motsatt riktning afsända tvänne
underrättelser på en och samma telegraftråd. Af större
betydelse i vetenskapligt hänseende voro emellertid
tvänne andra undersökningar, som han beskref i
uppsatserna Om de vid fasta kroppars volymförändring
uppkommande värmefenomener (Öfversigt af Vet.-akad:s
Förhandl. 1861) och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
